Lite bilder blir det i alla fall. Att bilden är något dimmig beror mer på dålig fönstertvätt än på naturen eller kameran.
Vägen gick genom ett skirt vårligt landskap - över åkrar och genom små skogsdungar. Om jag säger att klockan var 12.00 när jag tog bilden (ingen trafik och krypfart just här) ser den uppmärksamme att jag är på väg österut. Jag passerade skyltar med Össby, Bråta, Trärum och Herrborum. Just det - Herrborum är känt från teve, men - jag skulle inte till den excentriske greven, utan ett par kilometer till ut mot kusten.
Några hundra meter från havet ligger denna idyll. Det finns fyra gula hus utmed vägen - varav ett har en stor skylt: "Gula huset". (Det är humor i mina ögon... )
Det var alltså det första officiella bokpratarframträdandet. Kan ju inte påstå att det är första gången jag står och pratar inför elever, och inte första gången jag pratar om att skriva - men första gången jag enbart är kallad att göra det i 2x60 minuter. Jag hade planerat att hinna göra lite kreativa övningar också - men av det hann jag inte nåt. Ungarna var mer nyfikna och intresserade än jag hade vågat hoppas, och jag tyckte det var hur roligt som helst med frågor och kommentarer. Det satt inte helt fel med ett äpple nere vid Östersjön efteråt...
Men något bad blev det inte. Lite sugen på att gå i med fötterna blev jag, men jag blötte bara handen... (Psssst, Elisabet, en vänsterhand... )
23 kommentarer:
Ja men hörru - det finns dålig fönstertvätt och USEL fönstertvätt dvs obefintlig! Det här var väl glasklart!!!!
K-häxan: Hehe... men bilrutan har det bättre än mina andra fönster! Tvättas betydligt oftare.
Vad roligt att det gick bra på din bokpratarträff. Annars verkar det oroligt i "stan". Mord och knivöverfall. Som den värsta deckare. Du kanske skulle byta genre.
Cornelia: Jag känner mig riktigt glad - känns nästan ovant... :)
Jag fick höra idag att både den mördade och mördaren tillhör det gäng som kyrkan tagit hand om en del - diakoniarbetarna mår ganska dåligt nu. Har det varit knivöverfall? Näe, det var väl i storstan intill? Där händer det Grejer!
Vad roligt att det gick bra på framträdandet! Och att ungarna var så trevliga! Fler framträdanden på gång?
Skönt med nyfikna barn som vågar ställa frågor. Det var skillnad när jag gick i skolan....då vågade man ju nästan inte öppna munnen. Fattar egentligen inte varför...har bara haft snälla lärare (ja ... de flesta i alla fall)
Qi: Ungar brukar faktiskt vara extra lugna och fina när det kommer nån utifrån, har jag märkt många gånger. Speciellt som läraren sitter med...
Inget mer av den karaktären är inplanerat. Tyvärr... Men jag har inte heller gått ut med att jag gör sånt... förrän nu.
Gunnel: Respekten för äldre har förändrats, på både gott och ont. Jag minns inte om jag var blyg och tyst som barn... i vissa sammanhang kanske, men nog skulle jag ha vågat fråga om nån bad om frågor, det tror jag.
De flesta flickor är fortfarande ganska tysta och tar inte för sig. Det är synd!
Kul att det gick bra! Det kan ju annars vara väldigt svårt att hålla ungdomar intresserade någon längre stund...
Sedan gillade jag det du skrev om klockslag och väderstreck. Jag vet inte hur många gånger jag har försökt lära mina barn nyttan av det. Om man bara kan se solen och har en klocka, så kan man ju lätt räkna ut åt vilket väderstreck man är på väg eller vart man bör bege sig - under förutsättning att man har en aning om man var man kommer ifrån.
Här tänkte jag skriva att det var roligt att det gick bra men fick se att jag i så fall var den fjärde som skrev samma sak. Men jag menar det i alla fall! :)
Det där med sol, klockslag och väderstreck har väl med det matematiska sinnet att göra? I alla fall är jag dålig på det...
Thomas O: Trevligt att du tittar in - ja, då vet du ju att du får besök av mig :)
Jag kan ju det där med solen, och har en inbyggd klocka, men tusan så svårt när man går och plockar svamp och det är mulet... för mossa och myrstackar litar jag inte på.
Monica: Det gör inget med tjat och upprepning när det handlar om positiva saker... :)
Näe - hade det haft med mattesinnet att göra, då skulle jag inte klara det :)
Då tjatar jag också! :)
För det ÄR roligt när sådanthär går bra, för dig som får åka ut och berätta om detta. Och dessutom tror jag att det var det för barnen, både roligt och kanske inspirerande för några små skrivartalanger...
Fint väder hade du ju också, men jag förstår att du inte badade fötterna!
Äpple vid vatten! Jo, jag tackar, vilken läcker bild...
Humlan: Tack, men risken finns ju att de blir författare och seglar om mig.... :) Inte värt att inspirera FÖR mycket... :)
madicken: Välkommen hit! Jo, det var extra underbart. Speciellt som jag inte hade ätit nån lunch och var ganska hungrig.
Vad härligt det ser ut!
Skulle kunna tänka mig att ställa upp som assistent,bara för att få åka runt och titta på det vackra!
(fast du kanske inte behöver hjälp,men jag kan ju hålla upp bildörren...*Fniss*)
mammamia: Visst - och bära väskan och serva med dricka...
Så roligt att det gick så bra och att dina åhörare var så nyfikna.
Det måste kännas härligt att få många frågor spontant!
Lindalotta: Ja, jag var glad hela kvällen. Man vänjer sig vid spontana frågor - om allt... Kan tänka mig att det är svårare om man inte är lärare och van vid ungar.
Vad roligt att det blev lyckat! Och vilka härliga bilder du tog! Havet, mmmmm!!! Önskar dig nu en skön helg!
eva: Den dagen kommer jag att minnas, var så säker! Kändes konstigt att sitta ensam på en öde campingplats, snart nog är det smockfullt där... (och då kommer jag inte att åka dit!)
Visst är det så som du skriver, att eleverna oftast är mycket lugna och tysta när någon utifrån kommer och berättar. Det är förresten likadant innan man som lärare lärt känna dem ordentligt. När man väl känner varandra kan det gå betydligt livligare till.
Väderstreck och solen påminner mig om när jag försökte ta till samma kunskap för att orientera mig till centrum av Buenos Aires. Jag hamnade fel - kunskapen måste användas på motsatt sätt på södra halvklotet!
Och så instämmer jag förstås med föregående skribenter i lyckönskningarna.
Å, härlig bild ... påhittig!
Tack för den du.
Den greven var kusin till min morfar. (som dog förra året) Märkligt att det fortfarande finns gamla grevar som har råd att bo på slott med en egen betjänt... Jag trodde att socialdemokraterna sedan länge hade utrotat den sorten med hjälp av fastighetsskatter och andra skatter på mark och skog.
Susanne: Tack - jo, det gäller att dra fördel av den automatiska blygheten. Sen har jag en ovana att se sträng ut och titta alla i ögonen så de inte "kommer undan".
Elisabet: Mest rädd för att tappa kameran i vattnet.
Josephine: Han hade nog vissa fördelar ändå... jag tror många är-var impade av att han vågade leva så annorlunda.
Skicka en kommentar