I dag har vi haft ett seminarium om genuspedagogik. Mitt favoritämne... jag lyckades ändå hålla mig förhållandevis tyst, men när frågan kom "Vad betyder ordet jämställdhet för dig" och ingen svarade, då kunde jag inte hålla tyst utan sa: Något som alla män tror att vi redan har... Kvinnorna skrattade till, men inte de fyra män som var med...
För det är så att den som inte fått svaret: Men lilla gubben, det förstår du väl... (vilket aldrig drabbat de män som var med) vet faktiskt inte hur det känns att bli tilltalad med "lilla gumman" av en karl man aldrig sett förut. Till exempel.
P.S. Om min man eller son säger det gills det inte - för jag lillagubbar dem också om de har ont eller är sjuka.
Lärde jag mig nåt? Nej, jag är rätt inkörd på det här ämnet. Lärde sig de fyra herrarna nåt? Tror inte det - för de höll inte med särskilt mycket... Men förhoppningsvis blir det mer prat om jämställdhet efter det här. Och kanske någon blir mer uppmärksam?
39 kommentarer:
Haha, fortsättningsvis ska jag inleda alla meningar med "Men lilla gubben ..." när det är en karl som inte vill förstå normal logik :-)
PGW: Kan du tala om hur det går - innan jag vågar pröva själv...
Ärligt talat tycker jag det är konstigt att vi inte kommit längre i det här ämnet.
Men jag kan bara gå till hur personalen (en del) på vårt fritidshem gör olika med pojkar och flickor....
Du har rätt: Diskussionen behövs! Och nåde den som "lillagummar" mig!
Med 4 döttrar så är detta en viktig sak för mig.
Jag anser inte att jämställdhet är när alla gör samma saker.
Jämställdhet för mig är att det som kallats "kvinnogöra" ska vara lika mycket värt som "mansgöra".
Jag hittade hit ifrån Bollebygdsbo har jag för mig..
Kan inte låta bli att tänka kring ämnet...
Under mina fyra år på universitetet så var all undervisning med ett genusperspektiv... Det som fick mig att slutligen välja mitt uppsatsämne var att man under hela undervisningen tjatat om alla dessa förfördelade kvinnor och halvt onda och oförståndiga samt maktgalna män... Jag skrev min magisteruppsats utifrån ett annat perspektiv och det visade på en hel del andra saker som man sällan eller aldrig tar upp i detta genusperspektiv...
Genus betyder inte kvinna det betyder kön... Vi har två kön inom människosläktet...
Jag valde att undersöka mäns förhållande/situation inom traditionellt kvinnliga(lågstatus) yrken och fann att både inom dessa yrken såsom inom hemmet och barn så var män förfördelade och faktiskt förtryckta, diskriminerade...
Vi kvinnor vill att män ska arbeta inom barnomsorg, vård och omsorg och att de ska dra sitt strå till stacken när det gäller hem och barn men vi vill bestämma över hur de ska göra det...
Inom vården visade det sig att så fort en man la näsan i blöt när det gällde val av gardiner och dukar etc... så fick de bassnning av kvinnliga arbeteskamrater och hänvisades till att pumpa rullstolar och byta glödlampor, samtidigt som de fick höra att de ska inte tro att de slipper undan att tvätta tex bara för att de är män.... När de tvättade och vek tvätt så kom antingen den kvinnliga kåren och vek om tvätten för den veks inte på "rätt sätt" eller så beordrades männen att vika om den på rätt sätt enligt kvinnorna...
I hemmet tog några av mina ip (män) upp att de hade erfarenhet av samma beteenden i hemmet... De SKA göra saker men bara det som kvinnor bestämt och på det sätt kvinnor alltid har gjort som om det vore det enda och rätta... De får inte vara pappor som de själva är utan ska bete sig såsom vi kvinnor tycker att föräldrar ska vara med andra ord som en mamma...
Detta är naturligtvis som det mesta annat inte utan undantag...
Så jag håller i stort med om att genusfrågan är viktig men ur lite fler perspektiv och aspekter än som vanligtvis framförs. Så länge kvinnor inte släpper sitt veto på de traditionellt kvinnliga sysslorna så kommer det inte att bli någon jämställdhet för något av könen oavsett hur långt kvinnorna tar sig fram inom de traditionellt manliga domänerna... Jag tycker överhuvudtaget det är synd att alla termer missbrukas av kvinnor för kvinnor...
Därmed har jag inte sagt att jag vill att sysslor ska fördelas efter kön utan istället efter intresse, kunskap och skicklighet... Samt att det ska stå var och en fritt att utveckla detta efter egen smak och riktning...
Londongirl: Där var alla utom några av männen eniga - att vi tilltalar killar och tjejer ganska olika. Redan från späd ålder.
hedgren: Ja - ur alla perspektiv. Jag börjar bli så pass gammal att jag sällar blir lillagummad - det hände oftare när jag var yngre. Och om några år, när jag sitter på hemmet, är det väl befogat....
B-b-bo: I många sammanhang är det männen som är norm - ute i "stora världen" bortom köket..., som Maria påpekar.
Maria: Välkommen hit! Intressanta tankar - och jag är helt säker på att du har rätt. Visst är det ofta kvinnan som bestämmer och kanske inte godkänner när männen gör nåt. Det känner jag igen *harklar mig generat* Fast jag jobbar på det... :)
Jag har känt av nackdelarna med att vara kvinna i många sammanhang - ända från det jag var liten och olika normer gällde för vad jag fick göra och vad brorsan fick göra. Därmed inte sagt att jag måste lära mig byta däck - maken har inga komplex för att han inte syr gardiner eller byter dragkedjor- men ofta dras däckbyte fram som vad kvinnor borde göra...
Det finns större frågor - vi borde se varandra som människor som är bra på olika saker i stället för att facka in oss.
Det här kan man skriva kilometrar om... sitter nog djupt rotat i oss att tänka kvinnligt/manligt.
Jag tycker ändå det är skandal att man måste sätta musiker som ska anställas bakom en skärm, för annars får aldrig kvinnliga musiker jobb... de anses inte kunna spela så bra som män. Av både kvinnor och män!!!! Men om man inte vet könet - då kan de... och får jobb.
Ja men vad har du att göra på kursen? Fika eller?
anne-maj: Tvångskommendering! Alla måste vara där - vilket var bra, för jag är helt säker på vilka karlar som inte hade kommit annars!
Får man rekommendera dotterns två adresser:
http://www.genuspedagogik.blogspot.com/
och
http://happyfeministagainstbush.blogspot.com/2007/08/hej-hej-monica.html
Hälsningar från www.knitmarie.blogspot.com
knit-marie: Välkommen! Tack för tips - ska kolla i morgon, nu är jag på väg i säng.
Vem som helst kan klara att leva i en jämställd relation tills man får barn.
Lite ordfunderingar:
Jämställd
Likställd
Likvärdig
Är man kort, blir man alltid klappad på axeln..
Med lite blandad avkomma så kan jag bara säga, att sönerna blir sura, om jag som KVINNA inte fixar bilen.. (Sönerna bakar, stickar, skurar, fixar varandras frisyrer och annat).
Visst finns det oändligt mycket kvar att göra. Och visst finns det många specifika kvinnofrågor inom området. Men fortbildning i genusfrågor borde ha det perspektiv som Maria skriver om här ovan. Om vi inte problematiserar hela paketet byter vi bara förtryckare, om man hårddrar det hela.
För många år sedan såg jag en dokumentär om befolkningen på en ö någonstans utanför Afrika där man levde i ett matriarkat. Jösses flickor, skulle man kunna säga... Där var det inte nådigt att vara man, om man inte var ung och vacker. Målet och enda möjligheten till överlevnad var att "bli gift".
Om ens kvinna dog gällde det att försöka charma någon ny annars hade man det eländigt. Gamla änklingar förvisades helt ur gemenskapen och fick dra sig fram bäst de kunde. Kvinnorna satt bredbent skrevande runt elden och lät sig passas upp av unga män som ägnat mycket tid åt att pryda sig på olika vis.
Intressant.
Angående 8 mars kom vi att prata några kvinnor för ett tag sedan. Jag och en till 40+, en ca 30. Vi kände inte att de där festdagarna var så tilltalande: "Titta! Kvinnor kan!" *Gäsp, de har kunnat ganska länge nu*
Men var vi nöjda med jämställdheten då?
Nej, vi är olika fria i att gå ut hur vi vill. Och vi pratade om hur det är att röra sig på stan när det är mörkt.
Och att vi mammor INTE ville plantera någon rädsla hos våra döttrar. Men hur får man dem att iaktta någon som helst försiktighet?
Apropå marias kommentar här ovan så passar dagens avsnitt av serien Baby Blues i SvD in rätt bra i sammanhanget...
http://www.svd.se/statiskt/serier/Default.asp?serie=baby
Många intressanta komentarer.
Mycket läs- och tänkvärt.
Jag tror att det till stor del är makten, mer än könet, som är "roten till det onda".
Det som Ingela skrev om Lika värde är allra viktigast
Oj, vad många bra tankar i den här kommentarstråden, och mycket kan diskuteras i det här temat och har säkert gjorts alltid.
Det är ändå den manliga normen som styr det mesta. Bara för någon dag sedan fick jag mig en tankeställare om de vertyg vi använder, dvs. hammare, skiftnycklar etc. De är gjorda för mäns händer och blir därmed klumpiga för kvinnors oftast mindre händer. Inte undra på att vi får höra att vi inte kan meka.
Själv var jag en av två tjejer i en grupp på ca 20 studenter som läste fysik på universitetet och det var ofta jag reagerade på de uttalanden som lärarna gjorde om vår närvaro, uttalanden i stil med "lilla gumman". Jag får utslag bara jag hör det! :-(
Hm. I det här fallet var det tydligen jämställdhet på ett plan i alla fall: ingen, oavsett kön, lärde sig något nytt... fast jag brukar tycka att man alltid lär sig något när man går på kurs, oavsett ämne, nivå och engagemang!
Usch vad vi kom på oss förra året när vi startade med en ny grupp på förskolan. När vi gjorde namnlapparna...vi gjorde tåg, bilar och flygplan mm till killarna och tjejerna fick ballonger, fjärilar och katter mm. Fast en kille har faktist fått en nalle och en annan en gunghäst...så helt körda är vi inte :O)
På min förskola, strax efter mammutarna dog ut, var namnsymbolerna fasta och så fick man symbol nr 5 om man var nr 5 i klasslistan.
Jag hade körsbär. En pojke fick en dockvagn och det minns jag att han inte var så förtjust i.
När jag läste fysik (lite närmre franska revolutionen) var det också attityden. Vi tjejer mottogs för att de måste. Undrar hur den kvinnliga fysikern på institutionen hade det, som dessutom var engagerad i kvinnofrågorna på univ.
ALLA: Tack! Både nya och gamla. Jag har läst alla era intressanta synpunkter. Och begrundat.
K-häxan: Jag tyckte föreläsningen var intressant och viktig - men jag lärde mig faktiskt inte nåt nytt. Hade dock behållning av den... vilket jag har förstått att många av de andra inte hade. Speciellt killarna var mer än kritiska.
Att vi överhuvudtaget måste ha det här tänket om manligt/kvinnligt och jämställdhet i världen, det säger ju rätt mycket om hur långt vi har kommit i utvecklingen.. spånar jag lite! Synd är det iallafall!
Men lillagubbar och lillagummar varandra, det gör vi rätt mycket i den här familjen...
Ha det gott..Kram..
Elisabeth: Visst är det synd. Men jag märker att det finns kvinnor som inte alls känt av någotsomhelst kvinnoförtryck, vare sig hemma eller borta... och då undrar jag om det 1) är sant. 2) om de är så infostrade i det att det känns okej.
Jag tänker, Bloggblad, att det behöver inte vara så att det 1, inte är sant eller 2, att man är infostrad i det så att det känns ok... Jag tänker att det KAN vara så att man levt i familjer som jag själv tex. I min barndomsfamilj så var det alltid pappa som lagade mat, mamma kunde knappt... Pappa var den som tvättade och tog hand om oss och arbetade inom vården, mamma var likt så många av de kvinnliga -40, -50talisterna, frälst i att göra karriär och lyckades med det... Så det kan ju vara så att en del kanske inte har upplevt det förtryck du talar om på det sätt du menar...
Har aldrig haft problem på arbetsplatser heller men å andra sidan så har jag alltid fungerat mycket bra ihop med män, kanske sämre med kvinnor för jag blir bara irriterad på dem... Det är nog ett stort problem för mig för jag klarar inte av arbetsplatser med bara eller i majoritet kvinnor... Snacket i fikarummen gör att jag avstår raster istället och de intriger som sker, nej, jag ställer mig utanför....
Å andra sidan skulle jag inte godta att någon, vare sig kvinna eller man blev diskriminerad eller förtryckt...
Jag minns när vårt första barn föddes. Jag hade legat inne på BB för observation ett bra tag och till slut blev det kejsarsnitt. En lördag. Jag hade ju blivit stammis på avdelningen och på måndan kom en av syrrorna som varit helgledig in till mej och sa "Grattis, nu är det klart. Och en pojke och allting!"
Jag var klen och borta i största allmänhet med orkade i alla fall kraxa upprört "Och allting! Vad menar du med det?"
I den stilen har det sedan gått, kan man säja.
Lite kvällsläsning för dej:
/Hannele
maria: Visst är det väldigt olika hur vi kvinnor har det och uppfattar saker och ting - finns undantag från allting - men jag talar mer i allmänhet. Jag behöver bara slå på teven och räkna antal kvinnor mot män... enbart unga vackra smala kvinnor göre sig besvär som programledare. Medan feta, tunnhåriga gubbar duger gott och väl! I såna fall spelar det ingen roll att min mamma hade samma utbildning och jobb som min pappa redan på 30-talet och att jag har läst lika länge på universitetet som min man.
Jag har drabbats så otroligt många gånger i olika sammanhang - och ännu oftare har jag märkt (på jobb/konferenser m.m.) att kvinnors idéer blir överkörda medan männens lyssnas till - och hört om många kvinnor som blir bortviftade - de kan inte hänga med till bastun där Besluten fattas.
Men jag går inte omkring för jämnan och känner mig nedtryckt i mitt vardagsliv - utom ibland.
Ett exempel: Jag ringer och ber bussbolaget om en extrabuss. Får till svar: Men lilla gumman, det förstår du väl att vi inte kan sätta in bussar hur som helst. Och så blev jag nedtystad och samtalet var slut.
Dagen efter ringer min manliga kollega och begär samma sak - till samma person. Och en extrabuss sattes in utan diskussion.
Kostade det plötsligt mindre när en Man Med Pondus ringde?
Ökenråttan: Det är ett himla bra exempel! När jag födde barn nr 2- som var en pojke, sa mamma helt automatiskt: Så bra! Då behöver du inte försöka igen... För ytterligare en flicka hade tvingat fram ett "försök" till...
Sen att det är kul att ha en varje - det är en ren bonus.
Hannele: Tack! Det tog ett tag innan jag fattade var jag skulle klicka...
Jag har full förståelse, Bloggblad som jag skrev jag tolererar inte någon form av diskriminering eller förtryck i de verksamheter jag ansvarar för (när jag inte är sjukskriven då)... Pst, dessutom så hade jag läxat upp denne man på bussbolaget ordentligt...
Jag håller oxå med om de unga kvinnor som visas så mycket medialt och som oxå är en stor bidragande orsak till varför så många kvinnor mår så dåligt men det tror jag handlar om fler delar än enbart ett förtryck mot kvinnor av män... Fast det tänker jag inte gå in på, jag orkar inte helt enkelt....*ler trött*
Däremot så tror jag på att mota diskriminerande handlingar och förtryck vid dörren omedelebums och jag måste säga att jag har tio gånger lättare att få in det i huvudet på män än i kvinnor... Det största förtryck och diskriminerande utfall och handlingar jag uppevt är från kvinnor mot kvinnor... Det möter jag däremot rätt ofta...
Kanske jag lever i en för mansdominerad värld helt enkelt med fyra söner på 19 - 6 år, en man, en hundhanne, två hankatter...*ler*
maria: hehe, speciellt de där hankatterna ....
Jag tar sällan upp debatter i bloggen eftersom det alltid finns så himla många vinklar, man kan inte täcka en bråkdel, och alltid hittar någon en ny synvinkel... när man träffas och pratar kan man på ett annat sätt begränsa det man diskuterar.
Tänker på det du skrev att männen inte tyckte något vidare om föreläsningen. Sa de något där för att FÅ något som gav dem? Eller satt de bara av tiden och väntade på att "pinan" skulle ta slut? Så de skulle sluta bli påverkade, vilket de ju, naturligtvis!, inte blev. Skulle inte falla dem in! ;-)
Cecilia N: De tycker (och här svarar jag för det jag sett av dem under 2 år) att de redan är medvetna och kan och gör allt rätt. Jämlikhet råder redan i deras värld.
På utvärderingen pratade de mest om att de som ledde det var nervösa och osäkra... vilket jag också skulle vara om jag som ganska ung kom till en stor lärargrupp med ett provocerande ämne.
Vilken intressant diskussion! Jag tycker att jämställdhet = frihet att välja vilket yrke du vill, vilka kläder du vill, vilka lekar du vill, vilka färger du vill osv utan att hindras av vilket kön du tillhör. Jag tycker även att varje vuxen, frisk och normalbegåvad människa oberoende av kön ska kunna tvätta sig själv och sina kläder, föda sig själv och sina barn och hålla rent i sitt hem.
Och är man två vuxna så delar man på det. Det borde väl inte vara så svårt.
Cornelia: Precis så enkelt och självklart borde det vara!
När jag får gliringar om husmålande - däckbyte m.m. tycker jag man ska skilja på sånt som man gör 1-2 ggr per år och som det är lätt att leja bort. Men att lägga sina kallingar i tvättkorgen eller ställa sin kopp i diskmaskinen hör inte till den kategorin.
Hej, uppmärksamheten kanske blir skarpare...tack för dina besök hos mig. Uppskattas. Anne-marie
Anne-Marie: Ja, jag hoppas att små tankefrön kan växa till sig. Men det tar nog tid.
Det är alltid lika roligt att läsa din entusiastiska blogg!
Skicka en kommentar