Och svaret blev: Nej, jag vill njuta av mina sista ensamma dagar i stillhet och tystnad... inte leka springtävling i trädgården... inte diskutera många gånger om Madicken börjar skolan samtidigt som barnbarnet... om det var vårat tak hon ramlade ner ifrån, vi bor ju ändå i Madickens stad....
Var det nån som gick på att jag sa så....? Jag har ju faktiskt längtat efter att bara flumma runt alldeles själv och göra vad jag vill, äta lite hopplock av grönsaker och rester...
Närå... och erbjudandet fick machosonen att planera ett par dar hos föräldrarna samtidigt...:)
Vad kul vi ska ha!!! Längtar redan efter i morgon.
23 kommentarer:
Jag gick nästan på det *s*...... nej, jag bara skojar =) Visst är det gott att få rå om de små och jag förstår att du längtar!
Du har ju lördag-söndag att vila (öronen)på.
Hon är ju så jättecharmig:)
Åh, du får mig att längta efter mina pojkar och mycket hellre vilja vara med dem än att börja jobba i morgon. Ja, det är sant! Vi börjar redan i morgon och yngste pojken kommer inte förrän den 15 augusti.
Njut av tiden du har kvar av sommarlovet, både med och utan sällskap!
Majsan: Det är värdefulla stunder - även om vi blir rätt trötta efter denna otroliga energi som hon sprudlar av.
Cornelia: Javisst ja...
Monica: jodu, vad månde bliva?
Susanne: I MORGON!!! Min kropp kräver inte alls nåt skolarbete... Jag skyndar mig att njuta och vila ända till måndag.
Har inga barnbarn än så jag vet inte hur man tänker... men kan tänka mig att det är härligt och ibland tröttande att barnvakta barnbarn.
Fast idag barnvaktar jag ett fyrbent barnbarn. En liten pudel som är sonens. Det är inte alls tröttande. Hon har nämligen inte så många frågor och går bara dit jag går, tillsammans med min Bortbytingshund.
Jag tänkte väl det. Förbluffad läste jag dina första rader och fick inte riktigt ihop det. En sån liten prinsessa kan väl ingen motstå. För kul är det. I alla fall nästan jämt.
Nina: Just så är det. Härligt underbart... men kroppen minns mitt i springet att den inte är sådär himla ung och käck längre...
Men erkänn att det hade varit kul om hunden pratat!
Nicoline: Hehe... du gick på det först alltså... Ska jag bort på nåt, då kan jag säga nej, men vi går runt här och längtar efter henne, och frågar varann då och då om Madicken... och använder de kluriga uttrycken det lilla livet använder.
Jag kunde aldrig tro att du skulle ha sagt ifrån. :)
Jag höll på att sätta kaffet i vrångstrupen...men det är klart hon har rätt att säga nej!
Men så var det inte :O)
Monica: Till annat kan jag säga ifrån, men aldrig till den här lilla mjukisen som bara öser sin kärlek över oss. Det är morfar hon kramar på bilden.
Gunnel: Hehehe..:)
Inte gick vi på den inte, den blicken smälter vem som helst.
De där ögonen kan man inte säga nej till :)
Hoppas nu ni får riktigt härliga dagar och pratar mycket om Madicken och skolan :)
Barnbarnen är verkligen svåra att motstå. :-)
Apropå det du skriver om att "gå runt alldeles själv......". Andra veckan i september åker maken till Jämtland och jagar. Den veckan har jag tagit semester också, för att bara rå om mig själv. Göra saker utan att behöva tänka på middag mm. Det ser jag fram emot. :-)
Tänk att jag har det sådär varenda dag! En återfallsmamma kan inte känna efter om man blir matt och trött av energin hos de små...
Man jag skulle förstås inte ha valt annorlunda om jag hade haft möjlighet att välja igen och det är för det mesta bara roligt och positivt. Kan inte klaga - som man bäddar får man ligga. Eller som man ligger får man leva...?
Morgondimma & Linda: Fast man måste stålsätta sig ibland - hon får inte bli hur bortskämd som helst, mer än på kärlek och omtanke förstås... inte alltid köra springtävling i trädgården...
ingela: Just det! Du förstår precis. Lullandet utan klocka är gudomligt - inte för att jag tar på mig den för maken, men det blir nåt annat när han har semester - han har ju S E M E S T E R...
ingela: Återfallsmamma! Det lät bra! Och ditt ordspråk tar jag också till mig!
Självklart kan du inte motstå den blicken! Den underbara tiden går så fort, så fort. Vad betyder det om man tar lite av sin egen tid när man har förmånen att få njuta av de älskade barnbarnen. Två av mina barnbarn kommer snart hem till mamma efter semester med pappa i två veckor. Nu börjar det kännas vill jag lova, kramtarmen drar!
I morgon ska jag ha en heldag med mina två små älsklingar (1 och 2 år). På kvällen har de en trött, men nöjd farmor =))
Kram
Ja, jag är ju så konstig att jag tyckte att det var bra gjort om det var så du kände.
OM du verkligen varit i skriande behov av några ensamma dagar, hoppas jag att du hade sagt ifrån. En mormor måste vårda sig själv också för att orka. OCh det är ju faktiskt inte till barnet, den underbara pussgurkan, som du i så fall säger ifrån till. Det är ju pussgurkans föräldrar som du i så fall säger nej till och de får då lösa sina behov på annat sätt.
marskatten: jag hinner också längta efter kramarna fast vi träffas relativt ofta.
Majsan: Två stycken! Oj. Dubbelfart? Fast jag hade ju två egna ganska tätt... men å andra sidan hade vi ett barnsäkrat hem på den tiden... och var yngre...
En liten tant: Omständigheter just nu gör det svårt att säga ifrån, men visst kan jag. Kände mig ändå så pass klar - och faktiskt är det så att då slipper jag undan min värsta slavdrivare: mig själv... och unnar mig att sitta still.
Har t.o.m. suttit en lång stund i plaskpoolen!
Däremot har jag sagt nej till längre visiter av vuxna barn de här veckorna.
Bravo!
Jag känner ju inte dig, men blev litet paff. Det verkade inte riktigt likt dig, utifrån vad jag läst - och det var det inte heller. Puh! Ni får det nog trevligt innan du ska in i grottekvarnen igen. :-)
En liten tant: Men det blev lite längre än vad det var tänkt... det tog tid att koka kräftorna... så nu blir det körig till kvällens gäster.
amber: Jättekul - men ett tempo som inte riktigt stämmer med mitt... och jag är inte van att få hjälp med precis allt, vare sig jag ska borsta tänder eller diska...
Skicka en kommentar