Ett rejält uppbåd med fotografer tjatade och tjoade på de stora tyska stjärnorna och blixtrade från ena hållet - från de andra hållen trängdes "vanligt folk" som ville titta och fota. Det var jättekul att titta på, att vara anonym men ändå vara med. Fast det hade kanske varit ännu roligare om jag känt igen några ansikten. Jag ser visserligen på tyska kanaler ibland, men inte så pass att jag känner igen några skådisar. 
Gratis champagne smakade inte så dumt... Jag drack fint och väluppfostrat - halsade inte som killen bakom...
Och så dags för film! 
Den var fantastiskt rolig. På söndagskvällen fick jag minnet av den svenska "Tomten" uppfräschat, Monica och jag såg den hemma hos henne. Det mesta i den tyska versionen var likt, förstås, men några detaljer var bortplockade och några roliga repliker var uppskruvade med ännu mer spetsigheter. Responsen från publiken var fantastisk, och det var nog inte bara för att skådisarna och filmteamet satt med - jag skrattade högt många gånger trots att jag visste "hur det skulle gå". 
Här tackas alla medverkande efter filmen.
Efteråt var det partaj nere i en källarklubb, i ett hus där Svenska Vattenfall har sitt kontor - och det gröna (som tyvärr blir så himla otydligt när det passerar Blogger, alla bilderna är mycket bättre än när de kommer hit) är belyst vatten som strömmar nerför en trappa mot jättestora fönster, innanför vilka klubben fanns.Det var knökfullt med folk på kalaset, skränig discomusik, blinkande ljus och trängsel till tusen - av det ätbara såg jag bara tomma pinnar som förmodligen hade haft något på sig som redan var uppätet. Det var svårt nog att komma intill för att få ett glas vin. Ingen av de andra i det svenska gänget var så roade heller, (tack och lov för det!) så det blev mycket tidig hemgång och efterfest i hotellbaren. Mycket lugnare och trevligare. Jag underhöll mig med en norsk medföljande fru som jobbade med invandring och kunde massor om norsk folktro - så intressant!
27 kommentarer:
Det här var ju otroligt kul att läsa! Och det låter som en succéfilm.
Ååå, vad roligt! Den tyska varianten måste jag bara skaffa på något sätt vad det lider. När jag läser om Berlinbesöket och ser bilderna känns det verkligen att det var länge sedan jag strosade omkring där, säkert 10 år sedan.
Red Carpet Moment:)
Men va häftigt! Du lever ett liv i lyx, Bloggblad.
Som du frotterar dig :)
Och så roligt det är att läsa om era dagar och era upplevelser :)
ab: Den kommer säkert att göra succé!
Panter: Det borde nog gå.
Monica: Hehe... mitt RCM var kort och osynligt... men ändå.
Ö-råttan: Ja, det var häftigt, men nu är vardagen tillbaka. Slut på statistlivet.
Linda: Hm... frotterande blev det bara med badhandduken... men det var spännande att titta på hur Stjärnorna blev behandlade.
Hur gör du för att hamna i alla spännande sammanhang där du rör dej?
Säger en som nästan bara längtar efter att vara hemma i lugn och ro just nu...
Gudars vad kul! Tänka sig att den där filmen sätts upp i Tyskland, minns verkligen hur jag apgarvade när jag såg den. Ska säga till Mia att hålla koll på om den kommer till Schweiz också.
Vi fick ingen champagne på bio i går...
Full fart hela tiden. Det måste ha varit kul att vara där mitt i smeten. Två tjusiga damer som får uppleva både det ena och det andra.
Tack för titten .., hur roligt som helst är det att få följa er på äventyr ..-)
Wahrscheinlich ganz interessant und jättekul! Eine rote Teppich kan du väl ha hemma - jag har annars en, trasmatta förstås, som jag brukar ta fram till jul, så du är välkommen att gå på den en stund när du får tillfälle! Du kan få gå riktigt länge, alldeles ensam, och jag lovar att ta bilder!
Men va du har varit på en gala? Skojigt. Tittar in till dig, det var längesen. Orkar inte läsa bloggar nu det blir oftast 1-2 st innan jag stupar i sängen. Nu sniffar jag att det är dags att ta ut byxan från torktumlaren, håller på packa. Ska till Almåsa över helgen. Konferensen har klubbar på bordet tillsammans penna och block. Trevlig helg!
Du får uppleva både det ena och andra. Röda mattan, minsann...
Kul att du delar med dig till oss, vanliga dödliga, så vi får en bild av hur det kan vara. :)
För en som inte kommer längre än till Coop i Umeå just nu... så bjöd du nu på ett äventyr av stora mått! Tack snälla du... för att jag genom dina bilder, och din text fick följa med på en sådan premiär, ända bort i Tyskland!
Att få resa genom andra, kan man bara ta emot med tacksamhet när man inte har den möjligheten själv!
Ha det vackert...kram!
Ett tips angående det där att bilderna blir sämre i Blogger - minskar du ner storleken innan du lägger in dem?
Om inte så gör ju Blogger det, men inte på lika bra sätt, och då försvinner en del kvalitet.
Om du förstår hur jag menar, inser att det där blev lite... flummigt. :)
Vilken kul resa, förresten!
Vad kul med bilder! Ett äventyr lååångt utöver det vanliga :)
Det här var verkigen roligt att läsa om och se bilder från. Vilket premiärlejon du är! Tjusig som bara den! :-)
Näe, nu blir jag sur - det är andra gången som det låååånga svaren jag skrivit till var och en har försvunnit... jäkla felklickeri!
ALLA: tack för era kommentarer och hejarop!
Som svar på frågan hur jag gör för att vara med på så mycket kul - till Ingela: Det är inte så mycket av egen förskyllan som jag varit på så mycket roligt - i alla fall inte det sista, det är bara för att jag kan tyska. Det ena ger det andra.
Det enda jag gjort själv är väl det där med psalmskriveriet - det beror helt på hur jag skriver. Att jag kom till Gotland.... jag anmälde mig...
Och jag har tillräckligt med vardagliga problem för att det ska jämna ut sig i längden.
Ellis: Tack för tipset! ska testa.
Vad roligt det ser ut och du ser strålande ut1
Marianne: Det låg ingen missunnsamhet i frågan. Jag tycker bara att det är kul när det händer roliga saker för någon. Ännu roligare är det att få ta del av andras upplevelser!
Fantastiskt! Å jag "känner" er!!!!!
mammamia: Tack för komplimangen!
Ingela: Nej, jag tolkade det inte som det heller - försökte bara tona ner att det låter som om jag bara råkar hamna i en massa fantastiska situationer, för det mesta är det ju vardag som gäller. Och jag gillar vardag - när allt lunkar på som vanligt och inget händer åt nåt håll.
En liten tant: Och jag "känner" dig!!!
Bloggandet kan förstås ge en lite skev bild av verkligheten. Man skriver ju inte om den dagliga vardagslunken, åtminstone inte varje dag. Tror knappast att nån skulle orka läsa...
Ingela: Jag har sett att en och annan använder bloggen som vanlig dagbok för privat bruk - och det är inte så våldsamt upphetsande... för att uttrycka det milt. Och även lite försiktigt så ingen känner sig träffad - för det är ju så att jag inte följer sådana bloggar, och följdaktligen läser inte de hos mig.
Va roligt att få vara med i sådant sammanhang! Nu har jag läst ignom alla inlägg. Den här filmen är ju jättebra och måste bli en succé även i Tyskland. Vi har ju ungefär samma humor. Vi måste tipsa våra tyska vänner att se den! Vi har några i Berlin och i Frankfurt.
Inga M: Ja, det var kul. Och jag gillade filmen - men som vanligt tycker kritikerna lite olika. Den ena tycker att den är jätterolig och en svidande kritik av lapptäcksfamiljer, och nästa att den är full av plattityder och schablonfigurer...
Bäst att skaffa sin egen uppfattning.
Skicka en kommentar