Tack för alla synpunkter på det svåra skrivuppdraget. Efter överläggning med redaktionskommittén blir det en genvägslösning... presenteras med pdf fil när den är klar, några dagar före första advent. Blir varken recension eller kängor.
Jag har funderat på varför folk gick - och kommit fram till att de nog blev sura för att de inget hörde, och inte vågade säga till. Det är ett kardinalfel när en föreläsare (speciellt när 90% av publiken är runt 80) säger med hög röst: NOG HÖR NI MIG UTAN ATT JAG ANVÄNDER MIKROFON??? De som hör svarar: ja. De som inte hör, säger förstås inget. Det ska till mycket mod för att räcka upp handen och säga att hörapparaten inte klarar ljud i stora salar utan mikrofon. Hörselproblem är även bland äldre skämsigare än synproblem (vet jag från mina gamla släktingar).
Så fort dessa mikrofonrädda föreläsare kommer igång, sänker de rösten och sväljer sista stavelserna i varje mening. När dessa dessutom är på norska, blir det svårt även med god hörsel.
Sen om de gick för att de tyckte skrattövningarna var fåniga, är en annan sak. En kvart kan man väl stanna kvar om man är pensionär?
En sak har det fört med sig: De som ordnar träffarna kommer att säga till i förväg att mikrofon måste användas.
Kan ju tillägga att jag själv underhöll på just en sån lunchträff för ... 8 år sen. Och publiken var inte lättflörtad då heller även om de flesta från då är döda nu. Min dotter, som bodde i stan då, var med som skrattstartare... men trögt var det.
Ja, jag använde mikrofon och t a l a d e t y d l i g t.
17 kommentarer:
Jag har varit antimikrofon utom i jättsalar ända tills jag kom till Ystad - hu så dum jag har varit! Mikrofon är ju väldigt bekvämt, särkilt madonnamodellen med sändare i bältet ovanför baken. Ful är den, men bekväm!
Ab: Bra att du kommit till insikt - för det där med att inte våga säga att man inte hör... är större problem för den som inte hör, än olägenheten för föreläsaren att använda mik.
Visst, det är jobbigt att höra sin röst själv i en stor sal - men som sagt: jobbigare för lyssnaren att inte höra alls.
Vicken tur att jag slipper mikrofoner, men inte scenbelysning! Du och andra. jag.... smyg..bloggar...på prov bara.
Hellre madonna-mikrofon än en sån där som man måste äta upp rakt framifrån för att det ska höras. Vrider man på huvudet, dock med mikrofonen i vridningspunkten, så försvinner ljudet. HU!
Jag har svårt att känna mig bekväm med äta-banan-mikrofoner.
Jag är en ungdom som hör dåligt,
mikrofon hjälper inte, om man talar för fort..
Anne-Maj: Jag ser dig! Jag hade svårt att tro att du skulle sluta blogga så tvärt - det verkade betyda så mycket för dig. Kanske mer än för oss som enkelt snackar när vi vill.
Välkommen tillbaka i gänget!
Cecilia N: Jag har aldrig prövat en sån, men är ganska van vid andra. Har aldrig ens tänkt tanken: äta banan... :)
Hannele: Just det - man måste låta alla slutstavelser höras. En konst. Kan inte påstå att jag behärskar den, men efter att ha haft flera halvdöva äldre släktingar, har jag vant mig vid att prata så det hörs.
Men då...sånt fusk..skrattstartare :O)
Hihi, skrattstartare. Det hade nog den här stackars föreläsaren också velat ha :)
Säkert har du en poäng där med mikrofon... även om jag fortfarande tycker att det är oförskämt att resa sig och gå mitt under en föreläsning.
Det är å andra sidan inte roligt att hamna på föreläsning/uppträdande där volymen är ställd för äldre, sämre hörande publik, när man är ljudkänslig... det är lite tortyr att känna sig tvungen att artigt sitta kvar...
Gunnel: Ja, hon märkte direkt att de inte fattade att jag skojade. Jag blev mycket tacksam!
Mossfolk: Jag gjorde faktiskt mitt bästa! Och drog med ett par som satt intill. Men det räckte inte... Visst är det oförskämt - och som nån sa här, det är den generationen som tycker att de yngre nu är ouppfostrade...
Humlan: Fast om det är bra teknik så finns det slingor som gör att det går direkt in i hörapparaten. Men jag vet - jag är ganska känslig också.
Törs jag erkänna att jag gått mitt i en konsert? För att den var katastrofalt dålig? Vi var massor som gick... de som underhöll skrek och tjoade med olika skrik och märkliga ljud hela tiden, och menade att det var nyskapande. En låt hade jag stått ut med, men efter en halvtimme började de flesta att gå...
Det är en konst att fånga en publik!! En av mina föreläsare i Växjö (han jobbar numera i Malmö) Mats Trondman var mycket mer än en högskole-lärare. Han hade lätt kunnat bli stand-up komiker! men så hade han också som hobby(?) att skriva och spela egna låtar som han framförde med ett litet band. Han älskade att ha publik med andra ord. :-)
Han gav ut den jättefina skivan "Sorgen och Stjärnan".
Vad bra att ni hittade någon slags lösning. Håller med om att man borde klara en halv timme utan att rusa iväg. Men tanter kanske alltid har varit så lydiga, så nu gäller det att ta vara på sista tiden och göra precis som man vill! Kanske.
Att inte höra är ju inte kul, men det går ju att åtgärda - värre är det om man inte har någon humor. Hur gör man då? Det hjälper liksom inte att vara ännu roligare. :-)
Jag använder numer mikrofon, särskilt i kyrkan, just på grund av de gamla. Ett tag ledde jag skolavslutningar från scenen utan mikrofon, men nu har jag insett att det är härligt att stå riktigt nära mikrofonen, tala långsamt och artikulera som en sirlig gammal gentleman. En njutning inte alltför många förunnad. :-)
Josephine: Honom känner jag inte till, men visst är det härligt med folk som kan fånga en publik!
AMber: Ja, kanske sista chansen att ta vara på tiden? Inte slösa bort den...
Jag håller med om att det är en häftig känsla att stå inför publik - speciellt när man vet vad man ska säga...:) Jag läser ofta texter av olika slag i kyrkan, och gillar det. Men prata fritt, tacka för nåt eller så, det är mycket svårare.
Jag minns med fasa en gång när jag sjöng till gitarr för första gången med mikrofon. Gitarren var inte mickad, så jag hörde absolut inget av vad jag spelade... drog mig sakta bakåt från micken tills jag hörde gitarren. Det var obehagligt. Hur det lät har jag inte en aning om... kanske tur det.
Folk underskattar ofta svårigheterna med att tala till en stor grupp. Vilket för med sig att det rätt så ofta får så där dåligt resultat som du beskrivit. Då blir den intressanta frågan: drar dom några slutsatser inför ett annat framträdande?
Jag var inblandad i en konfirmandgrupp i somras och de skulle redovisa och bland annat tala i mikrofon.
Vi tog en eftermiddag till det. Först stod jag och sluddrade i mikrofonen och de satt längst bak. Sen, när de började bli irriterade på att inte höra vad jag sa, då TA-LA-DE JAG TYYD-LIGT.
Sen hade vi uppsjungningsövningar och testläsningar.
"Vvvåga vvvila på vvv" vet jag att jag uppmanade en flicka som skulle läsa "Jag skulle vilja våga tro" som dikt.
Och så en sak till: "De kommer inte härifrån förrän ni talat klart. Ni har makten. Ta't lugnt."
Det var bland de bättre konfirmandredovisningarna jag varit med om i avseendet tala tydligt. *skryt*
Skicka en kommentar