Men - här kommer ett sätt (andra har redovisats tidigare) att få bort (de inbillade) blickarna: DISTRAKTION! Med t.ex. knepiga/fina/märkliga sjalar. Det ska det bli av denna härva. Vad maken sa när jag bönföll honom att sträcka fram armarna, det behöver jag nog inte säga, men för fantasilösa kan meddelas att det börjar på: "Men du har ju redan.... "
Nytt stycke:I dag har jag varit i Större Staden - och nu har jag något gemensamt med Maud Olofsson, för enligt DN:s stilguide klär hon sig precis som jag: "....oväntade skärningar och ett tydligt drag av boutique i medelstor mellansvensk stad..." Eller om hon var först, jag vet inte... medelålders är vi både hon och jag. Jag är jättenöjd med mina fynd i vilket fall.
När jag ändå är igång med tips: För shoppinglyckan i den bloggbladska familjen fungerar följande alldeles utmärkt (hur många kolon får man ha efter varandra i samma mening, Lotten språkpolis?) :
- Makan blir avsläppt i centrum med en handkassa sponsrad av STIM, Skatteverket och kommunen.
- Maken fortsätter till ett köpcentrum med skor och skjortor under samma tak och ett byggvaruhus inom gångavstånd.
- Maken ringer när han är hungrig (detta kan i sämsta fall sammanfalla med att makans plånbok är tom).
- Makarna sammanstrålar vid matställe.
- Sonen, som bor i staden, har hört ryktas om detta matarrangemang och dyker upp... utan att ha behövt gå i en enda affär.
God natt! Nu måste jag sticka vidare!
24 kommentarer:
Låter som en jättebra shoppingstrategi:)
Ha ha... såna där knep måste jag också ta till för att få gemensam shopping att fungera. Gubbdagis typ Claes Ohlsson är bra eller någon pub eller jaktaffär går också bra.
Åh, vilken underbar härva! Skön blandning av färger. Ser fram emot bild på den färdiga "distraktionen".
Jag minns också ditt knep att hålla händerna under huvudet (som en julängel ungefär) för att gömma extrahakorna när det ska fotograferas.
Smart shoppingplan dessutom. Du kan du!
Kulsprutan
Vilken underbar härva!!!
Gissa om du har väckt mitt ha-begär... ;-)
Jag blir såå nyfiken på hur det blir uppstickat!
Skulle vi göra så när vi ska shoppa finge de andra skynda sig. Jag skriver oftast upp det jag ska handla...sen går jag som en robot från början till slut...snabbt och effektivt och fort blir jag färdig. Tror knappt dom skulle hinna bli hungriga fast en och annan fika brukar det bli...men det är inte jag som då pockar på
Härliga färger i den den härvan! Yay!
Blev så inspirerad av det du skrev igår att jag skrev ett eget inlägg om det hela idag.
Er shoppingstrategi verkar bra, speciellt för sonen :-)
Underbart att sitta och läsa hos dig. Man skrattar och ler om vartannat. Ja vår drottning kan man annat än bli ledsen över att se henne? Skönhetsoperationer kan ju bli ett beroende/sjukdom och jag undrar om hon inte är drabbad.
Jag hoppas och tror att ditt knä är betydligt bättre nu och jag tackar samtidigt för bilderna på "knämonstren" för inte är de så vackra inte :)
Kram och ha en god fortsättning, och förresten så köpte jag en pashminaschal i Budapest!
Vilken härlig smak du har :)
Jag har stickat med likadant garn tidigare i höstas, fast mitt var i färgerna rost, röd, brun, svart och något annat.
Jag repade upp det ett par gånger innan jag blev nöjd, inte ett allt för lätt arbete eftersom det är så många olika garntrådar...
Sonen tycks ha förstått poängen precis. Själva shoppingen är inte jättekul. Ibland och en kort stund kanske. Fikat eller maten däremot, det är viktiga saker!
Är det sånt därnt sarisilke?
Om maken blir hungrig samtidigt som makans kassa är tom är väl det utmärkt: Makan kan ändå inte handla mer och maken avbryter därmed ingenting och dessutom får han pröjsa maten.
Jag blir bara stressad av att handla med maken, séparé eller ensemble. Hittills har vi inte haft varsin telefon så det har hela tiden varit ett härj att försöka vara på utsatt plats vid utsatt tid.
Strumstickan: Ja, hur bra han än är på vissa områden - så gäller det inte i klädaffärer...
Inga M: Claes O är bra, men byggvaruhus bättre i vårt fall...
K-sprutan: Bra minne! Och så det där att alltid bli fotad uppifrån så blir hakgänget i skugga... sträcker man upp hakan syns mer.
Klart att det blir en bild på resultatet. Men det ligger på övervåningen - i kväll blir det ett annat projekt vid brasan där nere...
Humlan: Det är jag med! Och på hur långt det räcker... det är knappt 200 meter i nystanet. De garner med silvertråd i är dessutom ganska vassa, så det blir polo under...
Gunnel: Mat och sånt kan funka så - men om jag skriver "kjol" på en lapp, så innebär det minst 3 affärer innan jag hittar den jag kan ha. Eller vill ha.
Annika: Då måste jag gå in och läsa - visst är det härligt vad man kan bli inspirerad på varandras bloggar!
Syster Yster: Tack - jag bara älskar beröm och smicker... :) Knät är okej, känns knappt, men ack vilka blåmärken jag har fått nere vid foten och utmed vaden... och svullen... så pass att jag ringde min tant doktor i morse och kollade om det var okej. Det var det - eftersom jag inte hade ont alls.
Paschminasjal... mmmm.... jag har en ljulila i sjalsamlingen.
Linda: Helt klart mina färger - jag har bara två färgskalor: denna blågrönaktiga och den rosalilaktiga. Jag hann bara till tråd nummer två igår, av tunna tygremsor.
Mossfolk: Jag avskyr egentligen att ränna på stan och leta, som före jul eller så, men om jag får gå ensam i egen takt och inte är helt pank, då tycker jag det är roligt. Den här formen idkar jag bara 1 gång per säsong. Helst när mina favoritaffärer har rea.
Cecilia: Nej, jag tror inte det, det är från Turkiet och består av ihopknutna olika garner. Ett av garnen känner jag igen, men inte de andra. Jag är nyfiken på det där med upprepat silke som jag hört talas om.
Bara i byggvaruhus funkar det - som i somras när vi gjorde om och det blev många vändor. Och i mataffärer - men shoppa kläder... glöm det. Eller sommarstrosa på semester på en gågata... suck.
Ja inte vet jag riktigt vad du gillar när du shoppar -men ibland önskar man faktiskt att Maud O finge lite hjälp!
Vad maken sa, jo då, det vet vi utan en sekunds tvekan.
Ibland kan han rent av ha rätt - men det ska ju inte behöva hindra ett litet nyinköp, eller hur?
K-häxan: Jag gillar verkligen inte allt hon tar på sig, men mycket av det tycker jag är snyggt - och riktigt så flott brukar jag inte vara, men jag gillar ovanliga grejer som inte alla andra har. Synd att jag inte syr så mycket numera... förr hade jag i stort sett enbart helt egna grejer.
Maken märker inte att jag faktiskt sliter på mina kläder - använder dem läääänge. Fast inte så länge som han använder sina. Jag vägrar tala om att jag kan vända kragar - för då skulle en skjorta räcka hela livet. Och nej - han läser inte kommentarerna. Knappt bloggen heller.
Maken är rätt så frivillig på shoppingrundor, kan bero på att det inte sker så ofta.
(Man behöver inte operera sej, finns såna där sprutor, som slätar ut... När jag var ungefär 15 år - och som allra vackrast med fin hy - använde vi flickor vattenlöst JÄST i ansiktet, när den torkat ut, sköljde vi den med vatten och var jättevackra :)
Svar: Alla med trasiga ben får ha hur många kolon som helst så länge läsaren inte tror att det är flugskit i texten.
(Känt djungelordspråk.)
Hannele: För min man spelar det ingen roll - han kan inte konsten, helt enkelt. Om jag kollar in nåt och vill att han ska titta, har han alltid fördjupat sig i nåt annat som händer i affären... vet inte om det är medvetet för att slippa... men efter många år har jag slutat försöka omvända honom.
Lotten: En får tacke! Jag älskar alla skiljetecken utom komma (var sjuk den lektionen). Mest älskar jag semikolon... *suckar*
(Du skulle bara se mitt ben nu! Eller rättare: foten. Blå! Runtom.)
Nä vad skriver jag?!
Handla mat går alldeles utmärkt; det var när jag hade Ikea-komplexet med vidhängande konglomerat med konstiga affärer i tankarna som jag blev matt.
Att tillsammans inhandla presenter till barna går också bra.
Cecilia: IKEA är en företeelse som maken helt förträngt. Förstår inte bokstavskombinationen öht. Dit får jag gå själv om jag behöver nåt. Han sitter i bilen och väntar om han är med till den staden alls... Tur att vi inte behöver fler möbler... :)
Vilken härlig garnhärva!! Vi kommer väl få se sen när det är färdigt?
Nä vi har nog med möbler vi också. Och upptäcker vi någon brist på det området kollar vi allra först hos stadens auktionist och loppisar och vi brukar inte bli besvikna.
Det är snarare koncentrationen av elektronikvaruhus som drar åt det hållet och lite annat. Men det är ju så hysteriskt med folk på de där platserna.
En kompis från landet åkte till min stad på mellandagsrea och blev alldeles förvånad, knappt någon trängsel alls. Nä, folk var väl några mil iväg som vanligt. Man vårdar inte sin lokala butiksvärld.
Londongirl: Självklart kommer jag att visa den. Den är halvfärdig!
Cecilia: Här har vi halva garaget med möbler som ska till auktionsfirman och flera kartonger med sånt som ska till Myrorna... när det blir varmare...
Här i stan är det precis tomt i affärerna - man kan visserligen få tag i det mesta här, men ska man välja måste man in till Stora Staden.
Jag missade kungafamiljens tvuppträdande... men har sett drottningen på några bilder. Dessa bilder var inte roliga att se, stackars kvinna! Var tvungen att titta länge för att se hur hon var skapt.
Hon kunde fått något att distrahera med istället. Det hade nog gjort henne gott.
För ett par år sedan upptäckte jag också varför en del kollegor alltid har schal och samtidigt förstod jag att jag själv också borde göra det. Försökte ett par gånger, men lyckades aldrig få någon riktig snits på den. Några ligger fortfarande i garderoben - presenter från släktingar - så jag får väl försöka att drapera dem fint där de ska sitta. Studerar kollegor och försöker lära mig.
Förresten, varför syns hakor och dylikt mycket tydligare i provrummen än i badrumsspegeln?
Sjal - ja, en bra ide - i svenskt klimat. Men haer i tropikerna... med baddraekt, eller med shorts och linne? (Ty naagot annat baer man haer naestan aldrig) Hmm...
Skicka en kommentar