torsdag, januari 24, 2008

Lika bra...

... att ta med lite Bach ändå, när jag ändå är i gång. Törs jag? Nåja, lite snedtoner här och där får själva överföringen till datorn stå för. Vi slutar ändå på samma ton... :) Faktiskt brukar vi inte sjunga ihop, trots att vi träffats rätt mycket genom åren. Att vi inte övat mycket på den här behöver jag väl inte tala om...... näe, inga bortförklaringar. Behövs inte för Systrarna Sisters... alltså, själsliga systrar är det väl bäst att tillägga så ingen tror att vi är släkt.

17 kommentarer:

Anne-Maj sa...

Bloggblad, du lite konstig.. Du publicerar dig på nätet men inte i TV? Det är ju nästan samma sak *blink*

Bloggblad sa...

anne-maj: Men en viss skillnad i tittarsiffror är det ändå...

Gunnel sa...

Den gillar jag...och du...ni får helt klart MVG av mig

Susanne sa...

Den låten sjöng min yngste pojke solo - i kyrkan - på avslutningen i sexan förra sommaren. Ni gör det minst lika bra som han. :-)

Förstås kommer jag att för all framtid förknippa låten med händelsen då en mycket stolt mamma fotograferar sonen som lite nerhukad (mikrofonstället var inte rätt inställt för hans höjd) sjunger klart och stadigt inför föräldrar, elever och alla andra i den fullsatta kyrkan.

Vonkis sa...

*applåder och visslingar*
Antar att det går att lyssna på er vid närmaste Valborgsmässoeld vart det lider?

Morgondimma sa...

Instämmer i applåderna, Nu känns det som vår :)

Bloggblad sa...

Gunnel: Tack!

Susanne: Ljuvliga minnen... när min dotter sjöng med en flickkör, satt jag alltid och grät, det var som änglasång.
Men från skolan har jag mest minnen av mig själv som väldigt nervös ackompanjatör (numera är jag inte nervös, men jag minns mest när jag var...)

Vonkis: Tror nog att vi måste få med 20 karlar då för att höras... Två sopraner gör sig liksom inte i snålblåst.

Morgondimma: Kan jag göra nåt mer för dig? :)

Nicooline på Fädernegården sa...

Applåder, applåder!

Bloggblad sa...

Nicoline: Jag bugar mig så djupt att jag slår pannan i bordet.

Anonym sa...

Oj, så fint! Jag rös och nackhåren stog upp. Det var bra många år sedan jag hörde den - och vilka vackra röster ni har.
Min utländske man hörde er och sa: "Who is sending you beautiful songs? Den där sången har du sjungit för mig tidigare."
Jag får väl börja öva igen, men aldrig att det kan bli lika bra som när ni sjunger i stämmor.

Detta inlägg kommer att spelas många gånger på den här delen av jordklotet.

Kulsprutan

Bloggblad sa...

K-sprutan: Vad gulligt! Ändå är det så torftig inspelning och det gungar lite här och där. Vi iddes inte ta om det eftersom kompisen skulle hem.

Jag förstår om det känns som hemlandstoner och skolavslutning etc.

Sätt igång och sjung bara! Du kan ju sjunga med. Eftersom vi är sopraner båda två, höjde vi den lite så att kompisen skulle klara de lägsta tonerna.

aurorabuddha sa...

Men flickor! Nu far jag tarar i ogonen har, langt borta i Texas... Tack!

Bloggblad sa...

aurorabuddha: kära nån! Jag hoppas inte dina tårar beror på att du har absolut gehör... :)

Vi får väl träna in ett nytt program med "där som sädesfälten" eller nåt liknande...

Anonym sa...

Jag SJÖNG med - fast jag är mer baryton numera. Eller tredje stämma :o). Ska försöka sjunga upp mig litet.

Om ni spelar in "där som sädesfälten böjas inför vinden..." ska jag be om snyftvarning inkluderad så jag är beredd med Kleenex och har harklat mig så jag är klar att ta i.

Jag har spelat inlägget f-l-e-r-a gånger och längtat till sverje och problemfri barndom.
Tack!

Kulsprutan


Torftigt håller jag inte alls med om!!!

Elisabet sa...

Det är just såna sånger vanliga människor bara får mima till .., dom går så högt så inte ens i drömmen kan man sjunga med ..-))

Oj, så fint det var!!

Tack för underhållningen .., nu susar jag iväg till jobbet.

Inga M sa...

Det var så vackert att jag rös när jag hörde sången. Erkänner att jag lyssnade två gånger. Det syns på Er att Ni tycker det här är hjärtans roligt.

Bloggblad sa...

K-sprutan: Du får väl åka förbi här nästa gång du kommer till Sverige, så kan du sjunga en understämma!

Elisabet: Den går rätt lågt, men vi höjde den eftersom vi är sopraner båda två, och kompisen skulle inte kommit ner på sina toner annars... :) Om du övar lite ska du se att du också hittar upp - de tonerna ligger i huvudet och inte i magen eller halsen...

Inga M: Men oj! Det trodde jag inte att nån skulle göra. Möjligen av obehag... :)
Och visst har vi roligt när vi träffas!