onsdag, februari 13, 2008

Debatt

I dag svängde det till om åsikterna i personalrummet... och som vanligt blev det inte färdigpratat eftersom det ringde in...

Efteråt har jag förstås funderat på det vi pratade om, men för att ingen ska tro att jag är ute efter medhåll, tänker jag inte tala om vilken ståndpunkt jag har. Det vore roligt att höra några fler åsikter. A och B är kvinnor i samma ålder och har jobbat lika länge.

Den tredje i rummet var lärarstudent och höll med den ena. Vilken, månntro?

Lärare A hävdar att barnböcker i allmänhet är för svåra för nutidens barn, att man ska närma sig barnens språk och undvika ord som de inte förstår. Bort med "tambur", "släntra" och "sitta grensle". Barnen måste förstå vad de läser. Eftersom mor- och farmödrar inte säger "tambur" längre, ska det förstås stå "hall". (Att orde "släntra" och "tambur" kom upp i debatten beror på att det alltid finns med i barnböcker.) Lärare A har kollat om eleverna kan sådana ord, och det kan de flesta inte.

Lärare B hävdar att man bör peta in ännu fler ord och i ett sammanhang som gör att barnen lär sig fler "gamla" ord och får ett rikare ordförråd. Lärare B använder de här orden och kollar om barnen förstår, och det gör de av kontexten.

Det skulle vara jätteintressant att höra fler åsikter. Och - det gäller svenska böcker i original (översatta böcker brukar oftast vara mycket svårare) som är nya och skrivna för 10-12-årsåldern. Ska böckerna närma sig barnens språk - eller ska barnen närma sig böckernas språk?

30 kommentarer:

Panter sa...

Tja, det beror väl egentligen på målgruppens läsvana, tycker jag.

Om jag måste välja så väljer jag alternativ B, för det ska vara utvecklande att läsa och ordförrådet hos många av mina tonåriga elever är litet, väldigt litet.

Nilla sa...

Jag gillar att läsa gamla böcker med gamla ord. När jag läser böcker för barnen är det bara roligt att kunna få förklara t ex vad ett livstycke (i Pippi) är.
Sedan blir det såklart så att nyskrivna böcker för ett nytt språk med moderna ord av sig självt, beror ju på hur den som skriver pratar och använder för ord. Man ska ju som författare inte behöva peta in gamla ord bara för att. I så fall för det ju bli en gammal människa som pratar t ex i boken då.

Jag tycker i alla fall inte att gamla böcker ska skrivas om till ett modernare språk i första taget!

Barn i skolan ska såklart få lära sig gamla ord såväl som nya. Språket förnyas hela tiden. Det är bra att kunna både gammalt och nytt.

Nina på Johangården sa...

Det ska nog vara lite av varje, anser jag. Både ock.

Humlan sa...

Jag instämmer också med lärare B. Hur ska man annars lära sig nya ord och få ett större ordförråd? Ska inte ordförrådet utökas under skoltiden??

Hedgren sa...

Jag är mest överens med lärare B. Språket förnyas hela tiden, men får inte utarmas. Vi sviker barnen om vi inte hjälper dem med ord och begrepp.

Annela sa...

Jag håller med lärare B. SWr äldrig fel att lära sig fler ord och utöka sitt ordförråd.
Men jag tror att lärarstudenten håller med lärare A.

Gunnel sa...

Jag skulle hålla med lärare B. Det är bra att lära sig nya ord...tids nog kommer även förståelsen in. Jag säger aldrig (näsan) tröja om jumprar utan jag säger jumper. Blir lite varm när jag idag hör att barnen också säger det. Tröja för mig en tjock jumper..ingen som är gjord av tunnt material.

Heja fröken B.

Bloggblad sa...

Allihop: Jätteintressant att läsa era åsikter! Jag återkommer förstås med svar om vem som sa vad.

Rutan sa...

Jag blir rysligt upprörd över att det över huvud taget kommer upp som en tanke att man ska förenkla språket. Närma sig barnens - ska man börja med det redan till spädbarn i konsekvensens namn? Hur ska språket kunna utvecklas hos ett barn om man tillrättalägger det på en nivå där de redan är? Det finns någon rädsla för att barnen, att de inte ska tycka det är lätt och roligt hela tiden.

Det finns visst de som säger tambur nu för tiden, förresten.

Nej, man gör barnen en otjänst genom att förenkla - vem bestämmer vilka ord som får användas? Och hur ska de kunna lösa korsord när de blir vuxna?? (Tambur: fyra bokstäver)

Anonym sa...

Jag håller helt och fullt med lärare B.

Lillan

Lilla B sa...

Lärare B:s åsikter sympatiserar jag med. Ju fler ord desto bättre. bara man förklarar orden förstår ungarna ju dem.

Hanneles paradis sa...

Bra att lära sej NYA ord.
(Minns min svenska-bok i skolan, fullständigt stenålders, folk skulle ha skrattat på sej, om jag pratat så.)

Marskatten sa...

B
Även om barnen inte förstår ett specifikt ord direkt, kan de säkert sätta sig in i sammanhanget under läsningens gång och så småningom koppla ihop ordets betydelse i berättelsen. Om inget annat vid senare tillfälle. Ju fler ord man tillför barnens ordförråd desto bättre!
Förresten frågar mina barnbarn alltid vad ett ord betyder om de inte förstår medan jag läser sagor!

Evas blogg sa...

Integrera gammalt och nytt. Jag tycker inte man ska ändra i de gamla böckerna, de berikar dagens språk. Däremot behövs det kanske en förklaring till vissa av orden. Vilket kan ge böckerna ännu en dimension, de visar på uttryck och bilder av sådant som varit men som kanske inte längre är. Tänk vilken rikedom för barnen att få lära sig.

Miss Gillette sa...

Heja lärare B. Lärare A kan ta nåt annat jobb. Lärarstudenten höll såklart med lärare A, eftersom h*n sannolikt inte själv förstod släntra och tambur.

Generellt sett alltså. Självklart finns det specialfall, jag förespråkar ingen elitism. Men det övervägandet får man ju ta när en individ med särskilda behov är aktuell.

Man ska aldrig underskatta barn -- och barn begriper nog fan när de _blir_ nedlåtande behandlade! Hellre då uppmuntra dem att fråga.

Cornelia sa...

Jag tycker nog att man ska blanda friskt, gammalt och nytt, huvudsaken är att man läser mycket och tycker att det är roligt.

mossfolk sa...

B!
Böcker måste väl vara ett av de bästa hjälpmedlen för utveckla ordförrådet. Även om barnet inte förstår själva ordet begriper det troligtvis innebörden utifrån sammanhanget.
De nämnda orden är väl dessutom sådana som fortfarande används i det svenska språket och barnen kommer att stöta på i andra sammanhang. Jag kan inte på något sätt hur det ska hjälpa barnen att plocka bort ord de inte kan från litteraturen?
(ojoj, nästan lite upprörd blev jag :)

ab sa...

Lärare B har rätt, givetvis! (Och det är ju en SKOLA, för tusan, lärarna är väl där för att lära ut, inte anpassa sig till att ungarna inte kan?)

Håller man på och stryker ord för att skolelever inte hört dem, blir det inte mycket kvar av språket efter ett tag. Redan nu har vi unga LÄRARE som inte känner till en hel del fullt gångbara och icke ovanliga svenska ord.

Ingela sa...

I moderna böcker blir det moderna ord - förstås. I gamla böcer gamla ord. Viktigt att utöka ordförrådet i alla historiska perspektiv så att säga. Det är dock viktigare att lära sig mindre moderna ord för abstrakta tidlösa företeelser, exempelvis känslor, än ord för utgångna föremål, exempelvis radiogrammofon.

ab sa...

Men åh, radiogrammofon... jag vill ju kunna berätta för barnbarnet om min mammas radiogrammofon, en stor möbel som stod på golvet! Om hur fint den växlade skivor...

Ingela sa...

Nu sa jag ju inte att radiogrammofon och strumpstoppning och fetvadd är oviktiga, bara att det är ännu viktigare att kunna ord som beskriver hur man känner sig och vad man tycker.

Bloggblad sa...

ingela: Man får nog ta en sak i taget - jag tror jag förstår vad du menar. Man sätter inte en bok i handen på en ovan läsare, som handlar om saker h_n aldrig sett. Det är stor skillnad mot ett nytt ord för känslor och företeelser som man faktiskt känner igen.

När man läser högt är det en annan sak. Då kan man antingen berätta, eller smyga in ett förklaringsord.
Eller stryka om det tynger med långa förklaringar.

De små barn i ettan som jag läser Pelle Svanslös för just nu, har mest behov av att kommunicera med kamrater och lärare. Helt onödigt att dra upp vissa saker som inte finns i deras begreppsvärld. De har fullt sjå att komma ihåg från ena dagen till den andra vem Pelle S är...

Emelie sa...

Jag håller nog med Lärare B, därför att jag tycker att språket är så viktigt och en rikedom. Idag kan jag känna mig alldeles förundrad över den ordskatt som anförtroddes mig som barn. Ibland kan jag uppleva att det "pjoskas" för mycket. Visserligen kan det kanske också bero på vem det är som håller i aktiviteten. Jag tänker på ett slags exempel för hur jag menar. När jag själv gick i kyrkans juniorgrupp (vilket för mig känns som en halv evighet sedan, men inte är så länge sedan) så möttes vi barn med ett förtroende för att vi skulle förstå saker. Till skillnad från när jag själv var hjälpledare för ett par år sedan när "Vår Fader" plötsligt bytts ut mot "Gud som haver" och aktiviteterna monterats ner till pysslande och lekande. Någonstans på vägen försvann det där allvaret. Förstår du hur jag tänker? Jag tror att även barn behöver djupet och bredden, och vågade upptäcka det tillsammans med en vuxen. För mig gäller detsamma med språket.

ab sa...

Vår fader...? Är det Fader vår?

Om man ändrar en bön till nutida språkbruk vinner man att den där "mystiska" dimensionen försvinner, vilket kan vara en stor fördel. Å andra sidan tappar man ett naturligt sätt att lära sig hur språket såg ut förr.

ab sa...

Ingela: Jag känner mig biland trasig som en ostoppad strumpa och har fetvadd i huvudet! ;)

Nicoline på Fädernegården sa...

En liten undran bara. Hur ska nutidens barn kunna läsa och ta till och tillgodogöra sig "gammal" litteratur när de blir vuxna om de inte kan svenska språket i sin helhet. Språk och ord är vackert och måste ömt bevaras. Barn lär sig och lyssnar in mer än man tror.

Bloggblad sa...

Emelie: Jag kan hålla med dig om pjåskandet - när jag var barn fick jag hålla till godo med det språk som fanns, och jag lärde mig det - räknar mig som medelbegåvad - dessutom lärde jag mig väldigt många svåra ord bara för att jag var så nyfiken på vad de vuxna pratade om.

ab: Jag har lärt mig den omgjorda Fader vår - och har inte problem med den längre, men jag har heller inte fattat vitsen med att skriva om den. Religion har alltid haft ett drag av mystik i sig, och gör man om allt till vardagligheter finns risk att man tappar mystiken. Tror jag alltså - det finns inga vetenskapliga studier bakom.

Nicoline: Jag håller helt med. Man slussar in barnen - de som är motståndare till "gamla ord" tror jag tänker sig att vi som inte är det, vill sätta Selma Lagerlöf i händerna på nybörjare.

Elisabet sa...

Jag håller såklart med dig ..-)

Lärare B, alltså.

Blyger sa...

B

Bloggblad sa...

Elisabet & Blyger:
Det tycks som om den kära kollegan är rätt ensam om sin åsikt. Och jag undrar om hon verkligen hade tänkt över den...
Ska bli spännande att se om hon tar upp tråden när vi ses efter lovet. Jag gör det inte. Tänker inte tjata och övertyga.