Halleluja - chiropraktorn här i stan fick ett återbud, så jag fick komma redan i dag med min yrsel... För jag vaknade yrslig igår och det blev bara värre. Har känt att det varit spänt ett tag, men det slog till rejält igår. Jag tillhör de där knäppa som försöker att bära alla livets bekymmer på axlarna... så onödigt dumt. Men den här kotfixaren vet vad han ska göra och nu känns det som om huvudet sitter lagom löst och jag har fått en nyktrare gångstil. Fast han varnade mig att jag kan känna mig sämre första dygnet... gör inget. Han har lyckats med min nacke förr, jag litar på honom.
Ganska läbbigt är det... den här gången sa det inte bara knak. Det sa knirrknirrknaaaaak - både neråt nacken och längre upp mot huvudet. Hu! Han masserar så skönt först, men det känns lömskt, jag ligger bara och väntar och vet vad som ska komma...
Och går det inte över under veckan får jag komma tillbaka på måndag... Jag tror att det är lite lättare i en liten stad att "komma intill" med akuta grejer, man vet vem man ska ringa och de vet vem man är, han kom så väl ihåg min onda högerarm som han grejade ihop för över ett år sen... och undrade hur det går med musiken...
Han är så duktig att jag får lust att ta med honom hem... fast... var skulle jag ställa honom när jag inte har ont?
33 kommentarer:
Haha! Du kan väl honom i byrån?
Så praktiskt.
Skönt att du fick tid så fort och att du vet att det hjälper, även om man som sagt kan bli sämre direkt efter.
Det där knakandet gör ont i sig, det är ett hemskt ljud.
Hur är det med snörvlet idag?
Linda: Just det! En man i byrån... har man ju hört talas om.
Snörvlet gick över rätt fort, nu låter jag bara lite knarrig.
Du får väl offra en garderob... :)
Vi kan dela på honom här i bloggvärlden...vi kan lägga in ett veckoschem så där som man gör med andelsstugor.
Nina: Jag tycker Gunnels förslag var jättebra!
Gunnel: Bra idé - undrar just hur jag skulle lägga fram den för honom... :)
... på britsen!
Åh, vad dålig, men jag var tvungen :)
Hehe ställ honom i ett hörn...med lampskärm på huvudet!
Allvarligt, jag skulle ALDRIG våga släppa till mina kotor till en Kiropraktor - no way...rätt vad det är så vrider de nacken av en...huvaligen.
Linda: GAPSKRATT!!! Den var bra - självklart blir det där!
Marskatten: Gud, vad roliga ni är. Jag ser honom för mig i ett hörn med skärm... :)
Jag sa just till honom att jag inte skulle våga låta vem som helst knäcka, men har han jobbat med idrottsmän i 25 år... så klarar han nog mig... Och det är nog 15 år sen jag var där första gången. Sen har det blivit ca en gång vartannat år.
Men du Marskatten - just när det pågår tror jag ibland att han vrider av hela nacken.
Nu vet jag vem I. är - haha!
Musikanta: Du kanske ska vara med och prenumerera på honom? :)
Jag kan ha honom här någon vecka ibland, tror det skulle behövas. Men har ingen idé om var han ska vara när han inte arbetar :-)
Jag gick till en sådandär en gång, jag kände mig som en nackad höna och det lät i nacken på mig i flera dagar. ICKE att jag gick tillbaka dit! (Men jag litade inte riktigt på honom och känner man sig inte trygg så vill man ju inte låta dom vrida nacken av en!)
Vi Ökenråttor skulle aldrig våga låta nån rycka och dra i våra nackar och halsar.
Jo hellre knirk än knark ..
Gick till en chiropraktor i Los Angeles en gång för många år sen för ont i nacken. Första gången var väldigt skönt... med djup massage, och jag visste ju inte vad som skulle hända när han sa "slappna av" och sen ryckte runt huvudet som i filmen "Exorsism". Nästa gång visste jag... och när han sa "relax" så kunde jag inte slappna av. När han drog runt huvudet så trodde jag jag skulle dö. Det knakade och gjorde fruktansvärt ont. Hade dubbelt ont i nacken i två månader. Det botade mej för alltid från chiropractors. Tre månader senare hade han dött... i AIDS. Ja, så kan det gå :)
Jag har min i städskåpet! Å andra sidan har det hänt att jag tappat bort honom ..-)
Oj, hoppas behandlingen hjälper. Det är hemskt när man har ont i nacken, det vet ju jag som hela tiden är på nån sorts gräns till statisk smärta, Men jag vet nu att det mest är stress och jag vet att rörelse är det enda som hjälper för mindel.
Vår dagmamma gick i flera år och kunde inte lyfta ena armen över brösthöjd. Men sen började hon med stavgång och nu har hon full rörlighet igen. Jag har varit skeptisk till det där med stavar, men inser att de nog har sin poäng ändå.
Eva: Ska han fram och tillbaka till Frösön, är det nog resor han får ägna sig åt på fritiden... :)
Humlan: Första gången förklarade han så noga vad som händer i knaket - då var jag lätt skeptisk, men efter att ha blivit bra snabbt tidigare så litar jag på honom.
Ö-råttan: Skönt att se dig här igen - då förstår jag att du är tillbaka i Svedala!
Joakim: Välkommen hit, jag trodde först det var en annan Joakim, men känner inte igen dig på bilden.
Och knark... näe... inte ens om det tar bort värk.
Anita: Min gör också så... lite lömskt mjukt och skönt ... och sen... hoppas man att det inte är en kvackare...
Elisabet: Är han så liten?
Miss G: Jag inser också att det är bekymmer jag går och bär på med uppdragna axlar... Innan jag började gå med stavar hade jag ständigt ont i axlar och nacke, och nu har jag det sällan - men när bägaren blir full... etc.
Så jag har verkligen insett vilken hjälp det är med stavar.
I dag har jag den utlovade träningsvärken... men yrseln är nästan helt borta. Det tackar jag för. Snuvan är också borta, jag låter bara lite kraxig - men i yrselbekymren försvann nästan förkylningssymptomen.
Låter som en härlig behandling!
Vad skönt att du känner dig bättre. Jag går till en naprapat ( nåt liknande en kiropraktor)ibland och första gången jag var där trodde jag att hans skulle vrida nacken av mig. så hemskt lät det (fast det gjorde inte ont). Jag frågade honom om det var fysiskt möjligt för honom att verkligen vrida nacken av någon människa och då svarade han tryggt: "Nej, ingen människa är så stark. Det kan de bara i filmer."
Varje gång går jag därifrån och känner mig lite lättare och längre(?)
Annela: Äsch - nu tog inte blogger mitt svar... suck.
Låter lovande att det inte går att vrida av nacken... bra att veta.
Jobbigt med yrseln. Jag hade också det ett tag och gick till en naprapat. Dom kanske är lite "snällare" än kiropraktorer? Vad vet jag?
Låter iallafall som om du hittar en jättebra kiropraktor.
Jag har en kiropraktortjej - och hon är ganska ung, och toppenduktig - och så har jag en tam osteopat. Tillsammans har dom lyckats fixa till mina höfter som inte mått väl av foglossning under fyra graviditeter :-(. Nu vaggar jag inte som en anka när jag går och har mycket mindre ont - leve kiropraktorer!!
Annika: Eftersom jag kände att det satt fast nåt i en nackmuskel blev jag inte så skraj, annars är det otäckt. Jag har hört nån gång vad det är för skillnad men det har jag glömt.
Malou: Hur är en "tam" osteopat? Har du honom i bur?
Det går betydligt fortare över med knäckningar, annars gillar jag egentligen vanlig massage bättre.
Man kanske kan ha honom till enklare ärenden? God bättring hur som helst!
Hoppas verklkigen att chiropraktorn kan göra under med dig. Skulle du inte kunna ha honom i en byrålåda och plocka upp när han behövs.?
Krya på dig och tack för besöket.
K-häxan: Såna ärenden som maken tröttnat på, kanske... :)
Och tack - det känns bättre.
Eleonora: Tack! Jag vet inte vilket som är bäst, byrålådan eller hörnet som golvlampa... :)
På tvättmaskinen? Där kan han sitta så den inte skakar så förfärligt. Fast ni kanske har en tystgående?
Krya på dig! Jag har hört att det hjälper att mysa till det och läsa många böcker. Och att bli uppassad. ;-)
Jag vet aldrig om jag ska tro på att det hjälper att poppa luftbubblor i ryggraden, men hjälper gör det i alla fall. Det påminnger mig om att det nu var ett tag sedan jag var hos kiropraktorn. Inte undra på att jag känner mig stel! Och kollrig. När ryggen stelnar får jag svårt att tänka. Igår kunde jag inte komma ihåg mitt eget mobilnummer som jag haft i över tio år.
IT-mamman: Jo, att vila och bli uppassad hjälper mot det mesta... och jag avnjuter en del litteratur i viloläge - men försöker röra mig för att inte stelna ihop igen.
Lungorna motionerar jag om nätterna, så det lär inte stelna...
Matilda: Visst hjälper det - men det är betydligt skönare hos min massörska som har ljuv musik och tända ljus. I kp:s källare är det kalt och trist.
Minnet är det första som sviker när man blir äldre. Det andra... har jag glömt.
Oj, det här dilemmat har lämnat många spår bland kommentarerna. Det är ett intressant ämne med nackar och för all del med chiropraktorer också. Jag borde gå men vågar inte. Har hört om några som har erfarenheter liknande den här kvinnans i LA och skulle nog aldrig kunna slappna av så. Har stora problem med min nacke. Så stora att jag inte ens nämner dem. Skönt att Du har vågat gå och mår bättre! Det verkar som om Du skulle kunna hyra ut en eventuellt hemmaboende chiropraktor till behövande!
Inga: Ja vissa ämnen är poppis. Minns att den gången jag skrev om hundbajs fick jag måååånga kommentarer...
Klart att du ska våga pröva - kolla först vilka som har gott rykte, sånt sprider sig. Min är så snäll så han frågar om han ska ta "allt" på en gång eller om jag vill komma tillbaka...
Men jag tänker ekonomiskt: Kört hårt...
Skicka en kommentar