Min bästa avkoppling på kvällarna är att sticka framför teven, och helst till nåt där jag inte måste hålla isär tänkbara mördare och vem som gjorde vad. Men att titta på folk som tävlar i att sy kläder, banta eller sjunga går alldeles utmärkt. Då kan jag tänka på vad jag vill under tiden.Garnet på bilden köpte jag i Tallinn. Färgen har nog setts förr i den här bloggen... men just de här schatteringarna har jag inte! Det fanns en helt underbar färdig poncho i den här färgställningen, men den var tätstickad och rätt klumpig och tung, så när expediten plockade fram en härva med garn i stället, tvekade jag inte en sekund. Det är sånt där härligt ullgarn som man blir mjuk om händerna av... spänstigt och gôtt. Blir nog en sjal att bo i.
Nej, nu ska jag sluta gäspa och ta mig en långpromenad så att jag kan festa om i kväll med gott samvete, orkar jag? Hm... annars får jag göra med dåligt...
Uppdatering ett par timmar senare: Det får bli fest med dåligt samvete... det blåser ju ute... ruggigt... byta om... näe...
27 kommentarer:
Precis de färgerna är det i mitt Kaunigarn och sjal, som nu äntligen är klar. Snyggt!!
Du och jag har samma smak när det gäller färger! Jag har ett ullgarn som skiftar i samma färger. Nu har jag femtioelva sjalar redan men jag gillar din sjal så jag kanske börjar på en ny i alla fall.. Dina kanter ser väldigt snygga ut, hur gör du?
Ha det bra ikväll på festen!
Annela: Ska kolla på din blogg - för den ligger väl där?
Qi: Tack - kul att fler gillar de färgerna. Jag stickar första maskan "bakifrån". Eftersom jag bara lyfter den sista med garnet framför - då kommer garnet bakifrån på nästa varv. Det blir en jättesnygg kant, som stora luftmaskor i en fläta, bara varannan blir ju stickad...
Nu blev jag också sticksugen. Det börjar ju gå mot vår nu, och jag blir alltid vansinnigt sticknödig när det blir varmare väder, fast det borde vara tvärtom. Snygga färger har du också på garnet!
Matilda: Färgen är mer åt lila i verkligheten - det ser rödare ut på bilden...
"Går mot vår..." ja, det gör vi nog också om ett halvår eller så... Jag älskar den tiden, när ljuset återvänder, gömmer mig inne med stickning under höstkvällarna och bara väntar...
Annars är ju kräftskivor värsta dietfesten, man gör ju av med en fasligt massa energi på att få fram en liten liten matbit.
Jag drömmer om att sticka, för jag tycker det är jättekul, men får ju inse att det måste vänta ännu några år. När Lille George föddes satt jag på BB och stickade en tröja för 1,5 år -- det tyckte jag var god framförhållnming, och jag hade stickat 2/3 eller mer. Nu fyller hon två om två veckor, och gissa om tröjan är klar än?
Nåt barnbarn kanske kan få den så småningom (inte nödvändigtvis mitt).
Nä, jag har ingen bild på den ännu, men snart.
Hoppas era kräftor är lika goda som mina har varit - först från Hjälmaren, sen från Vättern (tror jag) - jättefina och inte så dyra trots att de var svenska (lockpris, visst) Har ett kilo djupfrysta turkiska i frysen också, det är VÄLDIGT gott med kräftor, ja med skaldjur ö h t
fint garn förresten, jag skäms lite men kan väl ändå erkänna att jag har en underbar trekantssjal i rätstickning, mjuk och härlig. Fast köpt på H&M. Sjaltiderna nalkas med stormsteg (som det har blåst hela dagen i dag!!!)
Nej nej.. det är inte alls höst än! Det är en synvilla. Jag lovar!
Akta tänderna när du äter kräftor!! Jättefina färger på garnen.
Hej Bloggblad! Det låter som om hösten närmar sej där borta i Sverige när ni pratar stickning och kräftor. Skulle vara kul att sticka igen, men jag får gå och lära mej på nytt tror jag. Ta en klass kanske.. Förstår mej inte på stickbeskrivningarna här i USA. Men det är en mysig hobby, och det håller händerna borta från godis och mat när man tittar på TV :-) ... i alla fall några minuter.
Vilka härliga färger på garnet!
Och vad gott med kräftor. Jag tyckte att det var alldeles nyss vi såg lilla fröken L hjälpa till i köket inför kräftskivan, men det var bestämt ett helt år sedan...
Vonkis: Hehe… om det bara vore kräftor… Det går hur lätt som helst att få goda och energirika pajer att slinka ner…
Miss G: Tror att jag klarar den gissningen… men börja med nåt enlare! En sjal är lättare än lätt… tröjor är krångliga när de ska sys ihop.
Annela: Jag väntar!
K-häxan: I går blev det turkiska med extra stjärtar – de var så goda så. Men i morgon blir det svenska, fick erbjudande att pröva en klo i affären som bevis på att de är goda, men avstod från att stå där och slafsa… De är i alla fall öschöttska, det låter ju ok…
Jag är så glad att det är modernt med mormorssjalar, ett mer praktiskt plagg för växelvarma finns inte.
Nina: Hm… det går jag nog inte på…
Eva: Jag tar ut löständerna och suger… : )
Anita: Den är på väg med stormsteg – i dubbel bemärkelse… Det finns många svenska stickbeskrivningar som du kan hitta gratis på nätet – jag klarar inte heller de amerikanska stickorden. Och visst är det sundare än den andra rörelsen… från påse till mun…
Mossfolk: Nej, det är inte klokt… så fort det går… blir nästan skraj.
Det där sticket ser ju hur läckert ut som helst. Och duktig och ambitiös är du med! Lycka till med det! Trevlig helg och är så många rödisar du kan få!! Kram
Eleonora: Tack, jag är jätteglad över det garnfyndet. Men så värst duktig... jag kör ju enklaste tänkbara.
Jag orkade inte ens äta upp alla kräftor som jag fick mig tilldelat igår...
Åhh jag önskar att jag kunde sticka, eller att jag i alla fall hade tålamod att lära mig ordentligt. Men jag ska verkligen prova med muddar i höst. Snygg färg på garnet.
God morgon!
Hoppas du fick en trevlig kväll igår... sådana behöver man, lite nu och då!
Varm kram..
Underbart garn:)
Ta det lugnt med kräftorna! *skrattar*
Emelie: Lycka till, det är inte alls svårt. Och nu har jag hunnit lite längre på stickningen och blir så glad för varje ny nyans... blir bara snyggare och snyggare.
Elisabeth: Tack, det var trevligt både på kräftskivan i förrgår, och i går på uteservering med en god vän... Visst behövs det lite trevligheter...
Monica: Tack - men det är nog inte själva kräftorna som man behöver ta det lugnt med... tillbehören är farligare...
Vilket härligt garn! Det är alltså ett sånt där som byter nyans av sig själv?
Jag önskar de kunde komma på ett garn som svänger av sig själv också för jag kan ju bara sticka raka stycken. Nu blir jag också sticksugen här. :-)
Londongirl: Ja, visst är det läckert! Och det är infärgat så, i nyanser som sakta går över i en ny färg, när jag grubblar över hur de färgar nystanen blir jag helsnurrig...
Det här är så nära ett rakt stycke som det går, jag bara ökar i varje första maska från båda håll, stickar två i den andra maskan. Hur enkelt som helst.
Jag skulle så gärna vilja sticka i spetsmönster, men det verkar så krångligt och jag vet inte om jag har tålamod... för alltid blir det fel nånstans och jag måste repa upp...
Kräftor är ju för fasen smalmat - stoppa undan det dåliga samvetet! Och glada människor lever längre så festa på du!
Kräftorna får vara för min del. De ger mig så mycket rött kliande runt munnen så jag låter andra äta dem.
Sådana kanter som du gör, stickade jag också på den tiden det begav sig, för sisådär en hundra år sedan. Lärde mig det av en dalkulla i Umeå. Då stickade jag ofta, ofta, för att hålla fingrarna ifrån de där giftiga vita pinnarna. Det fungerade bra.
Färgen på garnet känns bekant....hmmm kan fru Bloggblad tänkas gilla lila-rosa?
Hoppas kräftskivorna varit lyckade!
En liten tant: Jag låter mig sällan hindras av nyttighetstänkande när det gäller fester.... men som sagt, det är ju inte bara kräftor man petar i sig...
Susanne: Jag lärde mig det bland det första jag gjorde i slöjden i skolan, och blir förvånad över att jag fortfarande får frågor från ganska vana stickerskor om hur man får så snygg kant.
Stackars dig som inte tål kräftor!
Marskatten: Har du funderat på att bli detektiv? Du har ju verkligen haft ögonen med dig... :)
Min man säger om nästan allt: Du har ju redan en sån... men han kan inte skilja olika nyanser från varann...
Det kommer snart en kräftrapport.
Skicka en kommentar