söndag, oktober 19, 2008

Är du beronde?

Jag trodde inte att jag var det. Kunde ha svurit på att jag inte var det... Men nu vet jag att jag är (var)beroende av min lilla söta röda mobil som försvann ur mitt liv i fredags... Inte så att jag pratar i den särskilt ofta, och inte skriver jag sms så värst ofta heller, men jag känner mig på nåt sätt lite säkrare om den är med. Om jag skulle behöva kontaka nån.

Väckningen hos nunnorna? Jag fick be om knackningar i väggen... Förseningen med SJ... de som väntade såg det förstås på ankomsttavlan... Det gick ändå, som det gjorde i alla 45 år som jag inte hade någon mobiltelefon. Men det kändes tomt.

Jag som inte är så våldsamt res- eller världsvan, hade inte den blekaste aning om att ytterfickan på min väska, vilken enbart tidigare använts till att frakta ytterskor i, hade hål i botten... Jag tyckte det var himla smart att ha telefonen där så att jag skulle höra eventuella signaler när jag hade packat ner lilla handväskan i den större röda... En ytterficka med hål i botten... det hörs ju hur dumt det är! En av de två bloggarvänner (mer om det senare) som jag träffade i dag som upplyste mig om användningen av denna ficka... (som säkert framgått av ovanstående requiem var dragkedjan öppen).
Nu vet jag!
Jag kunde i alla fall låna en mobil och ringa hem och få huset och bilen genomletade, men genomsläppet hade tydligen hänt efter avsläppet vid stationen. Apparaten blev snabbt både spärrad och anmäld. Käre maken (obs - nytt epitet!) har redan beställt ett nytt sim-kort med samma nummer. Han vet ju hur svårt jag har att minnas siffror; det tog ett halvår för mig att lära mig det gamla... Men hur ska jag få in alla inlagda nummer... för den funktionen ligger kvar i det gamla... Dubbelsuck - många klick blir det!

Drygt två dygns aktivitet har satt sina spår... säger bara: "säng, säng, säng" och återkommer om både psalmeriet och bloggträffen.

9 kommentarer:

em sa...

Hoppas att någon ärlig människa hittar den. Det hände min väninna som förlorade sin - upphittaren letade rätt på "hem" i hennes adressbok, ringde och frågade om hon saknade sin telefon.
Hoppas också att telefonförlusten var det enda negativa denna helg.
Margaretha

Elisabet sa...

Välkommen hem! Och kul att få läsa om vad du har fått vara med om .., vi väntar så gärna tills madame piggnat till!

mossfolk sa...

Otur. Min mobil är med precis överallt. Många gånger har jag undrat hur man klarade sig utan...
Tur att det gick att ha kvar samma nummer.

Cicki sa...

Så retfullt det är när något sånt där händer. Hoppas den hittar hem igen så du får tag på alla inmatade nummer.

londongirl sa...

Ja där stod vi och ringde ditt nummer utanför Centralen.....och signalerna gick fram. Man kan ju undra om den som hittat den hörde det.
Mycket jobb att fixa alla nya nummer blir det sen när du ska ha en ny.

Jag är nog väldigt beroende av min mobil. Gör faktiskt det mesta med den....inte lagar mat föstås. ;-)

Nina sa...

Ja, det är lustigt hur beroende man ändå blir av en liten ynklig manick... som en mobiltelefon.

Tur att du kunde få behålla ditt telefonnummer. Själv har jag ett jättebra nummer med alla mina tursiffror, så det vill jag inte vara av med... även om jag lär mig nya nummer fort.

Bloggblad sa...

ALLA: Tack för vänligt deltagande i sorgen... för det känns lite sorgligt att nån annan pillar på min apparat... Det tog några timmar innan den blev spärrad, hoppas ingen ringt över hela jorden med den...

Evas blogg sa...

Så tråkigt. Mobilen är så personlig. När min dator stals (må datafirman som lagade den) fick jag en personlig kris. Vem sitter och läser allt jag skrivit, alla tankar och funderingar, mycket privata sådana. Usch ja, våra små "dyrgripar" blir som en del av oss själva.

Bloggblad sa...

Eva: FY så hemskt! Jag förstår verkligen - det räcker med att jag grunnat på vem som kan ha kollat på mina bilder och sms... MEN... snart kommer upplösningen!