Fortfarande mobillös...
Tänkte ringa till biljettförsäljningen på Centralen i Större Staden, där telefonen antagligen ramlade ur, men det är lögn att hitta ett telefonnummer dit. Verkar superhemligt. Har letat på allt tänkbart både i papperskatalogen och på nätet. Finns bara inte något nummer dit. Hittade ett ställe för hittegods från alla stationer och tåg i Sverige och Norge, men där fanns bara saker från i torsdags och bakåt...
Sonen som bor rätt nära Resecentrum har lovat att gå dit kroppsligen och fråga om den blivit inlämnad. Ska be honom snegla och se om de alls har telefoner...
Den fasta telefonen (som tack och lov är svårare att tappa bort) ringde just när jag hade vaknat (och det betyder i det här fallet inte alls på morgonkvisten) och jag trodde att någon hittat min kompis, det ringer sällan så dags eftersom jag normalt arbetar dagtid. Men det var ett helt annat ärende som gjorde min måndag ännu gladare än den redan är (svävar fortfarande på glädjekicken jag fick i helgen).
En PRO-farbror hade fått en lapp som han läste upp för mig: "Möte med Britta-Cajsa på fattigstugan. MB klär ut sig till Britta-Cajsa och låter henne berätta om sitt liv. Mycket trevligt. MB sjunger till eget ackompanjemang också." Kunde jag möjligen komma med kort varsel eftersom de fått återbud i nästa vecka... Och eftersom det är skollov då så kunde jag det. Kul. Tyvärr hade den som skrev lappen fattat fel om mitt gage och sänkt det rejält... men jag gick med på att pruta lite och då höjde han lite och så blev vi överens.
Intressant och svår fråga, det där. Att veta sitt värde... Om jag tar ut det jag tycker att det är värt, då blir det inget eftersom små föreningar har begränsad ekonomi. Och då ... ja... då blir det inget.
Psalmdagarna återkommer jag till... nu måste jag borsta tänderna och följa med dem till tandläkaren. En person som vet sitt värde och som inte får "nej tack, då blir det inget" när han höjer och höjer sitt gage.... Det är skillnad det....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar