söndag, november 30, 2008

Inget skoskav

För tre månader sen föll jag för ett gratis motionserbjudande som gick ut på att jag skulle gå ut och gå, men det gick ut idag, utan att jag hann föra in de senaste stegen...

Tusan också, jag som nästan var säker på att jag hade hunnit upp till Sundsvall. Hela personalstyrkan traskade mot Prag i våras (jag hann inte fram, kom bara till Dresden...) och eftersom det var kul att ha koll med stegräknare och tanden (foten) blev blodad, har jag fortsatt på egen hand. (Inte meningen att försöka vitsa!)

Jag började lite smått med att gå till Örebro - men det var snart gjort... så jag traskade vidare över Ludvika, Rättvik och vidare norröver till en bra bit ovanför Ljusdal... och så var jag bortsuddad innan jag hann fram. Snopet.

Jag är dock inte tillräckligt nyfiken för att betala medlemskap så jag knatar på i blindo... och låtsas att jag får se världen medan jag går samma trad varje dag... Om jag tröttnar på enformigheten? Icke! Jag tänker på nya saker bara, så känns det nytt. Vädret är olika varje dag - och faunan: ibland ser jag rådjur, ibland korp-paret... idag flög en häger över mig, så nog får jag omväxling. Näe, i går var det, idag har jag inte gått nån promenad. Ärlighet varar längst.

13 kommentarer:

em sa...

Kom att tänka på en man familjen kände när jag var i yngre tonåren. Han hade just gått i pension och skaffat sig en motionscykel. För att stå ut med cyklandet började han resa. Han satte upp en europakarta på väggen, markerade hur långt söderut han kom varje dag - och läste om alla platser han passerade.
Margaretha

Klimakteriehäxan sa...

Och jag som varje dag tänker att NU ska jag i a f gå hem från jobbet - fast det har inte blivit av sen i september, tror jag - samtidigt har du knatat ända till Dresden och nu över halva Sverige! Klart imponerande!

Bloggblad sa...

em: Jag tycker om att gå i vilket fall, men det blev lite roligare att se hur långt jag faktiskt går på tre månader.

K-häxan: Jag går för att jag gillar det - och ser det som en billig investering. Men visst borde jag se ut som en vinthund??? Det står still sen i somras vad vikten beträffar, så jag gör nog något fel i alla fall....

Men kul att kunna impa! :)

Anders (med en kniv) sa...

Jag som är pappaledig och i jakt på nya utsikter luggar barnvagn längs varenda gatstump i Stockholms södra förorter numera, har faktiskt inte ens tänkt tanken på en fiktiv resa. Skojigt - även om tanken på att tappa bort sig alldeles nånstans i skogen norr om Ljusdal känns lite läskig. Får väl haka på mig stegräknaren (som jag knappt använt sen den jäveln meddelade mig att min springrunda var en kilometer kortare än jag trott), ta ut en mental kompassriktning och se hur långt jag hinner innan Bruket kallar igen i februari.

Bloggblad sa...

Anders: Sen den tiden då jag sprang mycket, har jag stenkoll på hur långt jag både springer och går på 10 minuter... och dessutom brukade maken ta bilen och mäta upp exakta riktmärken på alla våra springrundor, så inte kan min stegmätare lura mig!

Men pröva med en karta! På www.motiomera.se är det gratis i tre månader! Men se till att du inte blir irrande omkring som jag...

Eleonora sa...

Lilla söta Bloggblad, du är ju jätteduktig. Jag som trodde du låg på sofflocket hela dagarna - det låter så på dina berättelser. Jag tycker i alla fall lite synd om dig att du missade lämna in dina siffror, tänk om ..... ja ja du kanske går till Rom en dag eller Trosa - då har du ju gått till Världens ende och kan återgå till sofflocket! haha - får man skoja så här elakt? Kram söta Bloggblad och gör du precis som du själv vill

Annika sa...

Jättekul! Och bra!
Det där har dom gjort i karolinas skola också, Walk across America. Målet var att alla ungar tillsammans skulle "knata över till andra kusten"---alla fick stegräknare och så fick man skriva upp hur mkt man hade gått. Det var jätteinspirerande för alla!
Jag borde göra ngt liknande eftersom jag är ute på PW så ofta.

Bloggblad sa...

Eleonora: Hehe... Det blir lätt så att det man skriver om ett par gånger, låter som om man sysslar med jämt. Men faktiskt - jag ligger på sofflocket ungefär lika lång tid... kanske något mer... än jag rör på mig varje dag.
Ibland undviker jag att skriva om mina stavpromenader för att inte låta för klämkäckt duktig... Men skämta får du göra hur mycket du vill!
Kram

Annika: Här är det mest vuxna på företag som kämpar på det sättet. Men av vad jag sett på teve från USA om överviktiga den senaste tiden, är det nog viktigt att börja med barnen...

mossfolk sa...

Oj, vad du är duktig med vandrandet. Nu har jag tänkte jättelänge att en stegräknare vore inte fel... Men det har fortfarande inte blivit av att skaffa en.

Musikanta sa...

Jag måste ta mig samman och gå ut och promenera. Beundrar din självdisciplin. Kan alltid hitta någon ursäkt att låta bli. Idag regnade det t.ex.

Jag kanske kommer till Söderköping innan jul om jag skyndar mig. Min route är ju två kilometer...

Bloggblad sa...

Mossfolk: Det är kul att tävla med sig själv... om du skaffar en, se till att det blir en med lock så du inte raderar i ett kör. Min förra var sån att den nollade sig så fort jag kom emot.

Musikanta: Det är en investering i framtiden, jag vill inte bli fetare än vad jag är, och jag vill inte bli orörlig och otymplig. Dessutom tycker jag att det är så himla skönt, så det är inte svårt - mer än nu när det är becksvart när jag kommer hem.

Annela sa...

Du är redig som går och går likt klockan. Jag avskyr att gå. Jag tycker att jag aldrig kommer nån vart och cyklar hellre.

BrittMarie sa...

Oj, en motiomerakompis! Mitt medlemskap gick ut 26 november. Det var precis på håret att jag hann gå den sträcka jag förutsatt mig. Det var en jättebra "morot". Nu funderar jag på om jag ska gå in och betala eller ej. Det har ju faktiskt varit en kul promenad, och lite skoskav kan det vara värt?