Så fort advent är insjunget är det full fart med nästa evenemang: Julen sjunges in... ingen rast och ingen ro för körsångare före jul. Så fort julen är insjungen är det dags för midnattssång... (Men före det har jag två luciatåg...)
Det värsta är att vi allihop i kören är ganska trötta framåt kvällen, så det behövs inte mycket för att få igång en fnitterattack. Sång är förvisso både avkopplande och energigivande - och det är himla jobbigt att hålla igen glädjen när det vimlar av subtila och högst interna detaljer som kan få igång nån av stämgrannarna...
Så nu har jag omväxlande bitit ihop (vi har god disciplin, ojoj!) och omväxlande hojtat Händels Halleluja i flera timmar ihop med skenande tenorer - och några som bestämmer sig för att följa deras halleluja i stället för ledarens vinkningar, medan andra gör tvärt om...
Nåja, skratt gör även sångmusklerna avslappnade... och vi vet ju att vi kommer att skärpa till oss rejält när det är dags. (Och den av mina körflickor som för många år sen satt i bänken och kvittrade ett eget ljudligt Halleluja i generalpausen på slutet så hela kyrkan fnittrade, hon är stor nu och sjunger med i kören på rätt ställe! Kul!)
När jag väl letat rätt på mina noter (jag kan slarva bort ett notblad medan jag håller i det), vet jag vilka fyra toner jag måste öva... det spelar ingen roll att jag sjungit den så många gånger, jag fastnar alltid på de fyra ologiska (tycker jag - och Händel är död så jag törs mästra honom) tonerna varje gång.
Halleluja halleluja, halleeeelujaaaa
14 kommentarer:
Haha, vad kul... från det jag läste rubriken satt jag och sjöng precis samma som du avslutade med... Halleeluuja!
Kom hem från min sångövning (den förra var i söndags kväll...) för en halvtimme sen.
Alla var förstås trötta, så de fnissattacker du berättar om är väldigt välbekanta.
Jag kommer på mig själv med att undra väldigt över vilka dom fyra ologiska tonerna är. Men inser samtidigt att jag inte läser noter, och att det i text lär vara rejält hopplöst att försöka kommunicera var dom infinner sig. Plus att jag inte har så särskilt bra koll på verket ifråga i vlket fall, bortsett från ovan nämnda gnolsnutt.
Således:
Äh. Det var inget.
va härligt att ni skrattar iallafall! risken finns alltid att tröttheten faller över i irritation i sena timmar.
Jag skulle vilja komma och lyssna. Händels Halleluja är så vacker!!
Lycka till!
Det är då tur att du bara slarvar bort ett notblad och inte ett bloggblad;)
Jag med; jag satt också och sjöng med i Halleluja, halleluja, haaaalleeeeeluujaaa!
Nu har jag fått den på hjärnan, så tack Bloggblad :-)
Men allvarligt, vad kul med din körsång! Jag är faktiskt lite avundsjuk på det. Att sjunga i kör är ju så kul.
Bara kul att göra dig glad:)
Så roligt med kör! Nu har troligtvis just de där tre halleluja fastnat i hjärnan för resten av kvällen :)
Allihop som har sjungit med: Åååå, vad gärna jag skulle vilja höra er!
Ander (med kniven): Eftersom jag slarvat bort mina noter kan jag inte tala om vilken takt det är, men det är ett halleluja där man härmar närmast föregånde, fast en ton högre, men det blir ett annat intervall än det tidigare, sen går man tillbaka till den första modellen - fast ännu högre. Och den där luriga annorlunda intervallen är svåååår!
Monica: Du lyckades verkligen - mer om det sen, i dagsljus.
Anders: här kommer det felande ess-et: s
Vi ska också sjunga Messias iår. Första avdelningen, fast vi byter ut slutstycket mot hallelujakören.
Vi sjöng igårkväll och jag blev lättad att det inte var mer än "där, där och där" och några ställen till som jag verkligen måste lära mig. Jag trodde jag var bra mycket mer akterseglad.
Sen fick jag veta att vi ska till 08-området och sjunga i vår! Skriv upp lördagen 28 mars!
Men då blir det inte hallelujakören utan annat, du anar vad.
Cecilia N: Jag noterar! Vore ju jättekul att få höra - och lite enklare med resan.
Med mina körer insåg jag redan tidigt att Händels H. skulle jag lämna därhän...
Det var en intressant beskrivning du gjorde av de fyra ologiska tonerna för Anders. Du kanske kan bli musikrecensent...
Skicka en kommentar