Statcounter

onsdag, november 19, 2008

Intresseklubben antecknar...

Jag har fått uppmaningar från ett par håll - alltså är det väl två som kanske är intresserade. Fast jag är egensinnig, tjurskallig och envis (apropå adjektiv) så jag har ändrat i frågorna.

Först några punkter apropå föregående inlägg: Kanske ska jag poängtera att jag
  • aldrig märker ord när jag läser bloggar, bara när nån utger sig för att vara författare och tjänar pengar på skriverierna. (Rannsakar... rannsakar... har jag hackat på nån????)
  • aldrig påpekar när nån säger "fel", dels för att det inte finns några talspråksregler och dels för att inte skulle ha nån att prata med då... och hur skulle jag kunna tillrättavisa andra, när jag varken pratar eller skriver perfekt själv? (Men om nån frågar hur det bör heta, svarar jag om jag vet.) (Rannsakar... rannsakar... har jag....?)
  • inte heller säger jag till om nån sjunger falskt, det gjorde jag inte heller när jag var körledare (fast jag hade velat ibland). Jag blir jätteledsen när nån säger att h*n inte törs sjunga när jag sitter bredvid. Jag som uppmanar alla att våga både skriva, prata och sjunga... (Behöver inte rannsaka!)

Så där ja. Till frågorna. (Oftast är det meningslöst att skicka frågor till mig)

Första gången jag

  1. Åt paprika. I Malmö 1959. Jag hade sett de märkliga tingestarna i en affär och trodde de var goda... Här snackar vi Besvikelse!
  2. Såg på teve. 10 000-kronorsfrågan, jag var ca 6 år. OJ vad märkvärdigt det var!
  3. Var på skoldans. Vadstena samrealskola, 1965. Missade sista bussen till Motala - men kompisen och jag skrapade ihop två 10-öringar och ringde till hennes pappa som hämtade. Skolan var låst - så vi stod ensamma på en stor mörk skolgård och väntade. Hu!
  4. Rökte. Bakom busskuren i Vadstena, 1966. Inget gott! (Tack och lov hade jag en så sträng mamma att jag aldrig hade vågat fortsätta!)
  5. Lagade mat. Mamma blev mätt efter en tugga... brorsan provsmakade inte ens.
  6. Använde en dator. 1988. Maken lockade mig med att det skulle gå så mycket lättare att skriva och sudda än på min stora FACIT.
  7. Fick stipendium. 1967 fick jag 1000:- i musikstip. Det räckte till hela resan i punkt 8.
  8. Flög. Språkresa till Heidelberg am Neckar 1968.
  9. Var kär. När jag var 7 år, friade en kille till mig på lekplatsen. Jag sa ja.
  10. Fick barnbarn... upptäckte jag att det faktiskt var roligare än jag trodde...

Var så god och haka på - och ändra efter tycke och smak. Alltid finns det väl nån som liksom jag sitter och slösurfar vid datorn... Men nu ska jag lägga mig så att jag orkar vara ledig i morgon.

16 kommentarer:

Elisabet. sa...

Hej svejs!

Här är en som inte bryr sig om jag skriver underligt ..., en förmodligen språkbegåvad dejtingman, dock inte pv, påpekade ideligen att jag kommaterade helt åt fanders ., men det bryr jag mig inte om .., jag bara skriver på ..-)

Nu ska jag läsa vad du har svarat på för frågor!

Ingela sa...

Åh så kreativt, du har valt egna "förstagångare"! Jag tyckte att det var en ovanligt rolig utmaning, kul att läsa.

Ingela sa...

Förresten Elisabet, du är också utmanad, fast bara på min blogg, inte personligen meddelad.

Emelie sa...

Tack, jag skrattade gott när jag såg din "lilla" förändring av listan :)

Jag tycker sånt här är skoj!

Bloggblad sa...

Elisabet: Jag lägger inte alls så mycket energi på att få en språkligt rätt blogg - men när jag skriver mer seriöst är jag petnoga. Och får korrekturhjälp!

Du skriver med ett härligt flyt och behöver inte alls bekymra dig!

Ingela: Tackar! Jag antar inte utmaningar med alltför många eller för privata frågor.

Emelie: Skönt att ändringarna blev godkända....

Cecilia N sa...

Tydligen är det Lady Stalker som hittade på alltihopa och hon vill tydligen att man ska ändra lite hur som. Så jag var inte helt fel ute när jag lade på några sticksatser.

jag fick 500 kr i stipendium när jag slutade gymnasiet. Det betalade nästan hela första månadshyran när jag kom till univ. till hösten ...
Och jag som trodde att jag hade blivit rik ...

Anonym sa...

Det gäller att vara utvilad så man orkar med sin ledighet - hoppas du får en perfekt dag!
Jag känner igen mig i dina tre första punkter (fast vad beträffar punkt 3 så är nog jag den som sjunger falskt). Tror att en del människor som inte är roade av språk kan bli provocerade av oss som tycker det är spännande. Jag frågade en gång några vänner om de sa en eller ett finger, varvid en av dem säger. "Man vågar ju inte prata när du är i närheten, du anmärker på allt!" Jag har aldrig någonsin anmärkt på vänners (eller ovänners) språk - däremot har jag nog varit syrlig mot språket i både tidningstexter och böcker.
Margaretha

Annika sa...

Kul lista, den kanske jag tar efter endera dagen. Gillade den, och det är alltid intressant med listor.

Jag har en moster som är journalist och SPRÅKPOLIS och så kritisk...Ähum...Ibland är det superirriterande, ibland uppskattar jag hennes kritik SÅÅÅÅ mkt. Ibland blir jag sur. Det är perfekt att skicka alster till henne som man skrivit, men man får vara beredd på rödpennan åker fram. Det gör inget, det är ju bara bra och alltid lär man sig ngt!

Jag tycker det är intressant att läsa vad du skriver om språk, ord och ordanvändning. Jätteintressant!!

Bloggblad sa...

Cecilia: Då är du rätt mycket yngre än jag, för vår första lägenhet hade klarat sig ett par månader på 500:-.... Och de tusen jag fick, var enormt mycket pengar, men så spelade jag psalmer på 3 morgonsamlingar varje vecka, och underhöll en hel del med de klassiska stycken jag kunde på den tiden.

Margaretha: Jag har råkat ut för språkpoliser flera gånger, högfärdiga adjunkter som påpekade minsta lilla konstighet. Då bestämde jag mig för att inte bli sån, för jag kände mig ganska kränkt.

FAST - i familjen kan jag påpeka när det blir 5 ÅÅÅkeeeej som svar på raken. Eller lika många APPSOLUUUUT.

Annika: Jag vill inte räknas som språkpolis, men om någon ber mig läsa igenom nåt - då får de skylla sig själva. Jag räknar med att de vill ha hjälp då, precis som jag vill ha när jag ber om hjälp. Alla gör slarvfel eller syftningsfel då och då. Eller andra galenskaper.

Om någon skriver väldigt seriöst i en blogg, och stavar fel till nåt viktigt, har det faktiskt hänt att jag skickat ett mail och påpekat för skribenten inte ska framstå som okunnig.

Ingela sa...

Är jag väldigt generaliserande om jag tycker att yngre bloggare stavar sämre än äldre?

Eller är det så att är man över 40 så skriver man inte alls om man vet att man stavar illa, medan de yngre inte ser det som ett hinder att uttrycka sin åsikt?

Bloggblad sa...

Ingela: svår fråga... Det krävs ju mod att blogga! Kanske är det fler yngre som har det modet?

Att barn nuförtiden stavar sämre än förr, det har jag mängder av bevis på. Men - din fråga har jag inte nåt svar på.

Ställ den i din blogg - kommentarer är det inte många som läser. Vore intressant att höra vad bloggare tror.

Musikanta sa...

Har du sett den här annonsen någon gång?
"Nu när jag femtio år fylla
vill jag inte att någon mig hylla"

Var hittar man listan? Jag kommer så starkt ihåg min första kyss...

Jag reagerade också på lokalreporterns inlägg i bladet. Men han var ju sportjournalist innan han började här så man kan kanske inte begära så mycket...

Bloggblad sa...

Musikanta: Menar du att HAN skaldade på detta sätt?

Sport... jahaja. Då förstår jag hans bristande intresse för det kulturella...

Bloggblad sa...

Musikanta: Glömde... listan kan du kopiera från min text, eller nån annan som har den, klipp in den i din bloggruta och sudda och ändra som du vill.

Vonkis sa...

"Mamma blev mätt efter första tuggan", vilken matdebut! *skrattar gott* Hur länge tog det innan du vågade dig på att laga mat igen efter den upplevelsen?

Bloggblad sa...

Vonkis: Jag var redan då ganska kaxig, så jag prövade igen och igen.
Några år senare lagade jag all mat som fanns i gamla FEMINA, och då hände det att min pappa valde att inte komma hem på lunchen... han ville ha husmanskost.

Nu gläder jag mig åt att familjen tycker om min mat och min tuffa kryddning - jag gillar inte att laga mat, men den blir god.