måndag, november 24, 2008

Tjatigt men sant...

Fingrarna är stelfrusna, det blåser visst rakt igenom vårt hus. Men nu är brasan igång och då är det slut på pianospel - pianot blir ostämt direkt av värmen men brukar bli skapligt igen när det kallnar. Inte värt att jag stör strängar som rör sig. Jag slänger mig nog i en fåtölj och tittar på lågorna bakom glaset - och tänker på grannarna som hade en alldeles nyinstallerad kamin... Jag gick förbi det brunna huset idag, snön hade lagt sig över vardagsrummet som numera har himlen som tak. Så gräsligt...

Jag har just övningsspelat luciasånger - för även om jag gjort det varje år i mer än 30 år, så hinner jag glömma vilka basgångar jag behöver fräscha upp - och då kom som vanligt mina antijulstresskänslor...

Nu är det tredje - eller möjligen fjärde året i rad som jag klickat in min dikt, då är det väl nästan tradition? De trogna läsarna kan den snart utantill, ni kan sluta läsa här...


Bara för att visa att jag är en kul en
kommer varje år till julen
Varje gång på samma vis
denna dikt uti repris
Den har några år på nacken
men inga repor, än, i lacken:

Nu är den tid på året
när jag får stearin i håret
När jag ska klippa och klistra
och med ögonen gnistra

Överallt i vita skrudar
hör jag hesa lussebrudar
Då jag av sången gåshud får
fäller andra ömt en tår

Jag vägrar falla i trance
över pyssel och sånt trams
Jag slår omkring mig vilt
när jag ser flirtkulor och filt

Varje mamma med nån fart i
gör små klappar med nåt rart i
Men jag ryser och mår illa
om jag med kottar måste pilla

När andra morsor runt i köket kilar
lägger jag mig helst och vilar
Mina barn blir lyckliga ändå
när de köpekakor få

© Marianne Bokblad

20 kommentarer:

Nina sa...

Köpekakor får duga. Fast lite ska jag nog baka ändå... om jag hittar orken om högerarmen hänger med.

Knåda deg är inte den bästa sysselsättningen än...

Lilla B sa...

Denna de opyssligas underbara julvisa!
Den tilltalar mig alldeles speciellt.

Ö-Helena sa...

Den är lika bra som förra året! Jag skriver ut och sätter på kylen så jag kan kasta ett öga på den när det dåliga julsamvetet sätter in.

Bloggblad sa...

Nina: Några kakor gör jag inte, men kanske lussebullar... vet inte än...

Lilla B & Ö-helena: Skönt att ni inte tröttnat på den...

Annika sa...

Jag gillar verkligen din julvers, och jag minns den från förr! SÅ bra!!

Men så vidrigt med din grannes hus som brann ner...Oh, jösses...
Min mardröm...
Hoppas att det gick bra för familjen, trots allt.

Panter sa...

Jag gör nog också så, sätter upp den på kylskåpet.

Jag kan inte ens föreställa mig att förlora sitt hem, så fruktansvärt.

Marskatten sa...

Tack för din "anti-juldikt" (som jag f.ö. känner igen från tidigare år)!
Den tål att upprepas!
Jag har en kollega (20 år yngre...) som, precis som jag själv gjorde i samma ålder, knåpar, pysslar, städar, bakar, handlar, stressar och planerar för att effektivt utnyttja tiden fram till jul medan jag nuförtiden rycker på axlarna och tänker att det ordnar sig nog...ingen brådska, det är ju en hel månad kvar!

Musikanta sa...

Jag älskar fortfarande din juldikt. Det är nog så som precis alla (åtminstone lärare) känner sig varje år fast dom inte vågar säga något...

Jag undrar om man någonsin skulle komma över att hela ens hem brann upp/ner. Alla oersättliga fotografier, alla minnessaker, tavlorna som man ärvt, alla böcker och alla instrument...

Fast man skulle väl vara tacksam att man överlevde förstås! Det är ju så det är för många människor runtom i världen. Man läser varje dag i tidningen om dem som förlorar sina hem men tänker inte så mycket på det förrän någon nära en drabbas...

Bloggblad sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Bloggblad sa...

Såååå roligt att ni gillar min antijulstresdikt.

Faktiskt är jag mindre stressad över Lucia och advent än på många år... Har inget ansvar mer än att spela på rätt tangenter.

margaretha sa...

Spela på rätt tangenter låter nog så svårt för mig! "Tåvärmare" (Betty MacDonalds benämning på pyssel) har aldrig legat för mig - hugger en gran da'n före julafton är det juligaste jag gör. Kaffebröd och kött nyttjar vi inte - det gör julen enkel och skön. (Så tråkiga vi verkar - fast det är skönt det oxå).
Margaretha

Annela sa...

Din dikt är lika bra varje år och säger så mycket. Jag ska försöka leva efter den.

Anonym sa...

Min systers väninna och artist sa det på sitt sätt:

Hemmamålat (vackert) julkort med texten:
Tindra för fan, det är jul.

Bloggblad sa...

Margaretha: Lagom hemtrevligt och mysigt vill jag ha det till jul, men ack så få saker man behöver för att få till rätt stämning!

Annela: tack - för mig ingår det i jobbet att spela till luciatågen... undrar förresten om jag kan kräva högre lön för den plågan.... Hm...

Anonym: Jag tycker mig ana på tonen vem "anonym" är... :)

ETT enda handgjort julkort förfärdigar jag varje år - tradition - till en pysselduktig väninna. Jag tävlar med mig själv om att få det värre för varje gång... men snart har mina källor sinat. Värst var nog det där jag bara hällde på lim på en hafsigt ritad gran och slängde i några paljetter i limmet...

Elisabet sa...

Här stressas det inte för fem öre!
Men så ska jag vara solokvist i jul .., eller köra hyrbil till min syster och fira julafton med henne och hennes familj.
Jag ska BARA ta det lugnt, förutom att det blir arbete hela julen.

Såna dikter kan dom stressade behöva .-)

Emelie sa...

Kika in på min blogg, där finns en liten skojig överraskning :)

ullisen sa...

är inte så trogen att jag kunde den här. tackar för läsvärd underhållning!

Lilla B sa...

Nu skriver jag igen. Den här gången har du en utmärkelse att hämta hos mig!

Amber sa...

Hah, en riktig luttrad-lärare-dikt!
De unga lärarna på min skola ska pyssla och tycker så synd om mina elever att de tänker pyssla med dem med. Var så god, har jag sagt, bara jag slipper.

Nedbrunnet hem är verkligen en mardröm! Men visst får man vara tacksam över att familjen klarade sig.

Jag ska inte göra något alls inför julen, utom kolla att sonen kan allt de ska sjunga på sin stora julkonsert i Nacka aula. Nu får jag höra alla vackra och speciella julsånger Nacka musikklasser brukade sjunga på tv förr.

Bloggblad sa...

Elisabet: Det är mina takter. Jag tänker inte alls stressa. det blir som det blir.

Emelie & lilla b: Tack snälla rara, jag blir så glad!

Ullisen: Kul att du gillar den - tack.

Amber: En gång försökte jag klara mig undan pyssel - tog mammadag och följde med sonen till skolan... där det var pyssel och läraren tyckte det var käckt att mamma kunde hjälpa till.

Som sv2-lärare slipper jag allt pyssel. Halleluja.