Hej Gud, om du är uppkopplad, vilket jag tror att du är.
Förlåt mig idag för att jag är småaktigt irriterad och sur när jag egentligen borde vara tacksam över att du styrde fingrarna så jag inte snubblade över tangenterna i kyrkan i morse. Det är klart att alla mina kollegor har annat att göra än att tacka för att jag spelar åt deras elever. Så förlåt att jag är lite grinig för det. Jag borde vara tacksam att jag har fingrar att spela med och att jag är frisk och orkar gå till jobbet. Och att jag har ett jobb...
När jag ändå har dig på tråden - förlåt mig också för att jag blir skitförbannad, rent ut sagt, på föräldrar som gnäller över andras odrägliga ungar när deras egna mobbar och slår och stör lite mer raffinerat än dem som får skulden. Gör mig snäll mot de små mobbarna också... efter allvarsorden.
Och du, om det inte är för mycket begärt, kan du ge mig lite lust att fredagsstäda? Jaså. Jaha. Inte det, nej, då drar jag en filt över mig och lägger mig i soffan. Va? I morgon, sa du? Bra. Då tackar jag på förhand. Vi hörs!
23 kommentarer:
Va?! Får du inte ens ett tack för att du spelar? Ingen uppskattning för din insats? Inte en adventsblomma?
Det tycker jag rent ut sagt är skit.
Så vulgär är jag.
Lilla B: De tycker väl att jag gör det på arbetstid...
Fast under mina 35 år som kompare har det hänt att jag fått 1 hyacint, 1 amaryllis, 1 ros och en chokladask - av enskilda lärare lite i skymundan. Ett vanligt tack räcker gott för min del, men de är precis lika sällsynta.
Klart att Gud är uppkopplad! Att jag inte tänkt på det tidigare. Jag ska ta mig ett snack med honom jag med tror jag..
Vore skönt om jag har fel, men jag tycker mig ha märkt att det har blivit omodernt att tacka. Det märks inte minst när man själv tackar och människor blir förvånade.
Ha det så gott på soffan! Kanske med en god bok om det inte är för mörkt under filten för att läsa.
Margaretha
Qi: Ja, det slog mig att det nog funkar... klart du ska pröva.
em: Men tänk om du har rätt.... så hemskt. Jag brukar tänka på de här otacksamma tillfällena och strö tack omkring mig så att jag inte blir en otacksam människa, men säkert glömmer jag det ibland.
Det brukar bli korsord under filten, tills ögonen faller ihop... och nu är jag liiiite piggare.
Jag tycker det är såååå dåligt av dina kollegor att inte tacka.
Mina kollegor och jag brukar vara noga med sånt.
Det behövs så lite för att man ska känna uppskattning eller hur?
Här är det ingen julstress här heller. Jag älskar allt som har med julen att göra men jag vägrar stressa.
Bakar gör jag för att jag tycker det är roligt men städa är trist. Det får någon annan göra. ;-)
Så oförskämt tycker jag, att inte tacka!
Frågan är det så personal emellan i skolan. Att man tar varandra för givet?
Att det, som em skriver, har blivit omodernt att tacka har jag inte märkt något alls av. Nästan tvärtom. I mitt förra yrke visade elever och föräldrar ofta uppskattning i form av både ord och presenter, min handledare häromdagen fick en tackblomma efter ett utvecklingssamtal och jag tycker att man (jag) hör det lilla ordet lite här och var, inte alls sällan.
Att visa lite uppskattning hör till vanligt hyfs och kostar så lite men betyder så mycket. Så tycker jag!
Nu glömde du nog tacka för att du har ben att gå på... det var nog därför du inte slapp städa ... då om någonsin behöver man ben - fråga mig som har sprungit fram och tillbaka hit och dit hela dan´.
Trevlig adventshelg önska jag dig - det kan du behöva, för jag har i alla fall hört vad du sagt!!
Visst är det så: Otack är världens lön! Vad skulle hända om du ett år sa att: Njae, i år vill jag bara lyssna.
Då skulle de säkert uppskatta sin insats!
Ha en go helg1
Londongirl: Jag känner vid varje sånt här tilfälle att det liksom känns lite snopet. 1 av 10 brukar tacka, men idag var det inte ens det...
Jag har planer på att göra saffransmuffins... vi får väl se...
Mossfolk: En del retar sig på att lärare och kursledare får blommor och presenter bara för att de utfört sitt jobb, men vi som har sv2 eller nåt liknande, vi brukar inte få nåt alls. Kulturskillnad?
När jag var körledare fick jag så himla mycket tack och blommor att jag nästan blev generad, det är bara kollegor som tycks ta mitt extrajobb för givet.
Eleonora: Javisst ja... och det finns mycket mer att tacka för: mat, hus, värme, familj, kläder... och jag ÄR verkligen tacksam för hur bra jag har det, men som sagt, lite snopet känns det att lägga ner jobb åt nån annan och sen bryr de sig inte...
Annela: Jag har funderat på det... vi har fått en ny rektor som spelar piano, jag ska nog hänvisa till honom... men då blir jag nog bara beordrad...
Aha... Gud är uppkopplad. Då ska jag ta mig ett snack med honom.
Inte så att jag vill få städlust. Nej då. Jag vill slippa min förkylning. Kanske finns det någon annan här i världen som gärna skulle vilja överta förkylningen... och få vara hemma ett tag. Jag lämnar gärna ifrån mig förkylningen... nämligen. Inte det minsta kul.
Däremot vore det ju kul om du kunde få lite tack för vad du gör... men, världen är nog inte sådan.
Trevlig helg!
Och kliv inte upp för att städa!
Gud är alltid uppkopplad - det vet du väl du som är uppvuxen i armén... Sen om han svarar eller inte är en annan fråga.
Haha, förväntade du dig tack! Det var aldrig någon som tackade mig för ackompanjemang etc. när jag var lärare och spelade gratis. Fick aldrig en blomma för detta.
Nu, när jag däremot tar betalt är alla så tacksamma jämt att jag finns till hands etc. Det händer t.o.m. att någon kommer fram efter en begravning och tackar för den vackra musiken. Då blir man glad.
Men - det hör faktiskt till vanlig enkel hövlighet att man tackar någon för en extra insats som denna gör. Ställ inte upp nästa gång får du se vad dom säger...
Nina: Jag har allergisnuva framåt kvällen sen några dagar... urjobbigt. Känns som förkylning - som är borta på morgonen... Blä.
Trots att jag sen flera år inte förväntar mig att nån ska tacka, kan det inte hjälpas att det känns lite tomt.
Musikanta: Jag vet jag vet... Och jag vet att du vet det där med att bli bortglömd. Kanske jag ska ta betalt? När jag slutade på min förra skola, fick de hyra in ackompanjatör för dyra pengar...
Det är svårt att låta bli att ställa upp - jag tycker ju att det är kul att spela... men trist att det tas så för givet att ingen bryr sig.
Musikanta: Annat var det på högstadieskolan där vi båda har jobbat... musikläraren (manlig) var den enda som fick en blomma av rektorn... att vi var flera damer som spelade åt klasser - det märkte hon inte.
Verkligen ohyfsat av dem att inte tacka. Säg det till dem om de klagar över ohyfsade elever någon gång (och det gör de säkert), eleverna gör ju bara som dem... (eller ska det vara de, lär mig aldrig :-) )
*kram* Ungefär som min visa igårmorse... vaknar ur en mardröm med slemhosta och känner mig miserabel... samtidigt som jag tackar Gud för att jag inte är en av de döda hotellgästerna i Mumbai...
precis - alla förväntas göra sitt "jobb" - men även för en jobbinsats kan man faktiskt tacka! När jag ber tekniska teamet att ta tag i ett call extra snabbt som jag fått in och jag får svar att det är gjort skriver jag alltid ett tack. Jag tror inte det hör till vanligheten, men jag vill att de ska veta att jag uppskattar att hela kedjan fungerar som den ska och att man ställer upp för varandra i sitt jobb. Team - spirit!
hyacinter i alla ära, men ett enkelt "tack" borde kanske räcka en bit på väg?
ps. ger han dig för mycket städlust får du gärna dela med dig :)
Åh, vilket härligt samtal... jag skrattade gott när jag kom till slutet.
Du har en bra uppkoppling där, är jag nog ganska övertygad om!
Sen... att tacka. Det tillhör väl nästan allmänbildningen, tycker jag! Orden "Tack" och "Förlåt" är väl bland de viktigaste orden vi har... och kan man inte använda dem så har man nog något att lära sig!
Varm kram...
Ps. Tack för att du gav mig ett bra tänk med att försöka använda avstängningsknappen... och förlåt att jag är så segig på att kommentera nu för tiden!
Vonkis: om det kommer upp nångång så kommer jag att säga till.
De eller dem - det är knepigt i en del fall, det tycker jag med. Men om man byter mot "jag" resp. "mig" så brukar man höra. Här får du skriva hur du vill - jag har ledigt!
(Dessutom händer det att jag gör fel just i de knepiga fallen)
Josephine: Just det - jag brukar tänka ibland att det är ganska skönt att jag "bara" är förkyld eller har ont en muskel, det finns så mycket värre.
Såna här otacksamheter ger bra tillfällen att rannsaka sig själv: kommer jag ihåga att tacka...? Jag brukar alltid tänka aktivt på att komma ihåg att säga när nån gjort nåt bra, eller har nåt snyggt på sig, eller fixat håret.
Ullisen: Näedu, det kom bara precis så mycket som behövdes... och är redan slut fast jag har lite kvar att göra...
Elisabeth: Det kändes skönt att skriva av mig surheten, blev genast på lite bättre humör. Intressant att så många av er tycker likadant... och egentligen, om jag skulle fråga, skulle nog de som glömde tacka säga precis samma sak.
Jag har också blivit segare på att kommentera nu när det är lite trassligt med vilken dator som fungerar och är laddad och igång.
Lycka till med avstängningsknappen - man behöver nog öva ett tag.
Det var sannerligen en inspirerad blogganteckning! Elegant!
Miss G: En får tacke... men jag har slutat sura för länge sen!
Ja, det förstår jag, men det var tjusigt skrivet i alla fall.
Skicka en kommentar