Efter den repliken: "Det är ditt fel alltihop!" fick jag blinka bort tårar när jag plockade ur varuvagnen på Willys...
Men - den skulden tar jag gärna på mig... har aldrig blivit så glad över en sån kommentar.
Den gänglige unge mannen som plockade varor bredvid mig, och som jag knappt kände igen med skägg, var elev i en klass för 7-8 år sen, där jag satte upp en musikal som jag skrev samtidigt som vi satte upp den... (jag minns mest stressen att få det klart samtidigt...) Jag frågade om han mindes, och påminde honom om vilken stjärna han var där. (Han var en riktig spelevink med mycket bus i sig, så klassläraren och jag var ganska skeptisk när han åtog sig både sin egen roll + alla som ingen annan vågade sig på... men klarade allt med en bravur som överraskade både honom och oss andra.)
Där vid toapappershyllan berättade han att han fortsatte med teater efteråt, och har gått flera kurser i scenisk gestaltning m.m. och nu håller han på med musik. Och så med en glimt i ögat som en 100-wattslampa la han skulden på mig.
Det ska jag suga på länge... och värma mig med när det känns motigt.
Jag påminde honom dock inte om när jag långt tidigare hade honom som tandlös sjuåring i svenska som andraspråk... och han la sig över bänken och grät och skrek: Du är så otäck - jag är så rädd för dig... Den lille kraken hade aldrig haft någon som ställde krav och aldrig behövt sitta stilla och lyssna på en saga - så när jag ställde dubbla krav blev det för mycket. Men - han vande sig och efter några månader kom han rusande varje fredag, hoppade upp i famnen på mig och ville höra en saga. Nej, det skulle nog ha generat den unge mannen på snart 20...
Nu ska jag värma upp mig med en promenad innan det är dags för 5 timmars sång...
27 kommentarer:
Nu sitter jag här med tårar i ögonen igen...
Jag har sagt det förut och säger det igen: Lärare är ett av de viktigaste yrken som finns och de har en STOR betydelse för hur det ska gå för de elever de har!
Vilket härlig möte så innan jul. Jag skulle vara väldigt glad om det fanns fler lärare som du. Har det så bra / ela
Visst är det härligt när man får höra sånt! Då vet man att man gjort skillnad för någon.
Lärare borde få höra oftare vilken stor betydelse de har för barnen. Hur hade det gått för honom utan en lärare som kunde se individen?
Åh vilken lycka!!
Jag blir alldeles piggig på armarna.
Vilka avtryck vi människor kan göra på varandra...
Och att du faktiskt fick veta hur mycket du en gång betydde!
Vilken smällkaramell!!!
Lycka till idag!
Men vilken fin bekräftelse du fick. Nästan som en julklapp!
Häftigt möte! Och jag tror inte han hade blivit rå generad - de är ofta mognare och klokare än man tror, de där människorna i 20-årsåldern.
jag menade inte rågenerad, jag trodde att jag skrev "så generad" - feta fingrar slinter ...
Ja, det är precis som qi säger .., tänk, om alla lärare visste vilken betydelse dom kan spela in unga människors liv .., inte bara då, utan långt senare också .., ja, då kanske inte så många skulle våga sig på den banan ..?
Vad roligt! Det är ju faktiskt för att göra skillnad som man jobbar.
Nämen stackarn, som grät och tyckte du var otäck! Det är både sorgligt och gulligt på samma gång. Ja, det är inte lätt att plötsligt få krav på sig.
Så härligt! Ett bättre betyg kan man väl knappast få!
Vilket fint betyg! Jag förstår att det värmde i lärar- och människohjärtat.
Sug på det, vi behöver alla någon gång (minst!) få lite uppskattning för våra insatser.
Hoppas det går bra för killen.
Det måste kännas fantastiskt.
Njut!
oj, vilken unge! och vilken man han blev sen! :-) jo, lärare har ett otroligt inflytande på barn. Bibliotekarier och fritidsledare med...
musiken i bloggen kommer från ett inlägg längre ner... det blev ngt strul när jag la upp det från imeem så nu spelas den italienska listan alltid automatiskt. (?)
Det är så där det är. Men det är inte så ofta man får höra något om deras upplevelser från skoltiden. Oftast händer det när man träffar någon på nån tillställning, och då kan det vara saker som:
-Åååh fröken vad jag ville krama dej då...så nu tänker jag göra det...och pussa lite...
Eller så är det nån som vill berätta om hur j-v-ligt allt var på den där tiden, utom just jag och tiden tillsammans i skolan. Kanske gråter lite till och med. Och man kan få höra saker som man efteråt tänker att; det borde man ju ha begripit.
Så den där upplevelsen, den tycker jag att du ska njuta av länge.
Och nu gick det att kommentera, det har inte lyckats mig på ett par dagar.
Det här är en av de saker som är så fantastiskt med läraryrket. Vi vet att det har betydelse vad vi gör och hur vi gör det tillsammans med eleverna.
Nästan samma sak har hänt mig. Men det var det mamman till en yngling i grannhuset som berättade att hennes son sa att pga av att "Lisbeth såg till att vi alltid sjöng och uppträdde för er föräldrar så blev jag sugen på att ägna mig åt musik."
Han gick sen på Adolf Fredrik och vidare på musikgymnasium. Har ett eget band och skriver musik allt vad han kan.
Det är roligt att höra. :-))
Ha en skön måndag!
Hoppas ni sjöng bättre än vi (gjorde i början). Men vi tog revansch på Halleluja! Det blev ett riktigt stort och pampigt Halleluja!
Vilka värmande ord. Vad skönt att få höra sånt, att någon faktiskt säger vad man betytt för dem i positiv mening.
Vad härligt att läsa.
Jag har visserligen inte blivit tackad för det men jag övertalade föräldrarna till en elev som jag kände väl och som kommit in på gymnasiet på samhällsvetenskapliga linjen att byta till natur efter några dagar. Han är numera mattelärare på universitetet, och trivs bra med det. Men tänk om han inte hade klarat det?
Och visst blir man glad när gamla elever - flickor förstås - kommer fram och kramar en. (Dom som spottar i smyg efter en ser man ju som väl är inte)
ALLA: Tack så mycket för att ni kan glädja er åt mitt solsken!
Cecilia N: I dag har jag hört att helhetsintrycket av Hallelujadagen igår var bra. Den kvinnan från en annan kör som stod framför mig och brummade på de höga toner... hade alla hört - ja. Jag höll mina noter över hennes huvud så att jag inte skulle störas för mycket...
När man slår ihop tre körer, varav den ena inte övat nästan nåt, då blir det mycket ansvar på oss som har övat.
Underbar berättelse!!! Nästan så tårarna kommer...
Önskar dej en riktigt Härlig o fin jul!! Kram! Elle
Det är vid sådana tillfällen som man vet PRECIS varför man valde läraryrket!
Elle: Tänk om man själv kunde tänka på hur lätt det är att göra nån glad... jag försöker lära mig av sådana här tillfällen...
Hedgren: Ja du, det är tur att de tillfällena kommer då och då...
God jul på er!
finns inte mycket som inte redan är sagt här under, så jag upprepar; vilken särdeles underbar julhistoria! å perfekt uppbyggd, trodde såklart det var en sorglig stressig-julmatsshoppnings-story du skulle dela med dig av!
och oj så fint ni sjunger i din familj förresten! värsta disney-julen i svensk tappning :)
Skicka en kommentar