Den bok jag läser nu törs jag faktiskt inte tipsa om i församlingsbladet - men här törs jag. Vad är skillnaden? Är bloggläsare mer ekivoka än församlingsborna i vår stad? Några faller dessutom under båda kategorierna .
Men, här är tipset:
Den heter: ....
Förresten, jag kanske inte törs? Tänk om ni läser den och tror att jag känner igen mig... och att ni vet precis vad jag går och trånar efter?
Hm... Ett djupt andetag, jag måste ju bara dela med mig av nåt så kul.
Otrohets.... hm....
Boken är skriven under pseudonym - men jag lovar, det ÄR inte jag som skrivit den, även om jag önskar att jag kunde skriva så himla roligt och spirituellt utan att vara ett enda dugg klämkäck. Inte ett enda onödigt adjektiv, men med metaforer och liknelser som får mig att fnissa till gång på gång. Och - hade det varit så väl att jag stått bakom pseudonymen hade jag skrivit på svenska.... alltså är det inte jag. Tyvärr.
Det finns en bloggare som skriver så likt den här tonen, lika vasst och roligt och på kornet, jag nästan misstänker ibland... men, nej, hon hade nog också skrivit på svenska. Vem det är törs jag inte heller skriva här... men den som läser boken och samma bloggar som jag, kommer att känna igen stilen.
Handlingen? Nej, den avslöjar jag inte. Men alla medelålders kvinnor som varit gifta länge och som varit stormande kära i nån annan i ungdomen, och som kämpar idogt med att figuren inte ser ut som den en gång gjort, alla ni kommer att känna igen åtminstone något.
Titeln? Här kommer den till slut: Otrohetsdieten. Och författarpseudonymen är: Eva Cass*ad*y.
Näe, gott folk. Nu ska jag ta med mig boken i sängen.... godnatt.
(Min man brukar läsa alla böcker jag drar hem.... undrar om jag ska lämna tillbaka den här snabbt innan han hinner läsa den och bli misstänksam.... jag har ju faktiskt gått ner ett par kilo...)
Tillägg: Egentligen tror jag nog att församlingsborna tål att läsa boken - det är nog bara jag som vill hålla skenet uppe av att vara en sedesam kyrktant... :)
12 kommentarer:
Det låter som en bok för mig! Och inte är allt kyrkfolk så värst sedesamma... de är som folk är mest.
Ja, jag måste nog genast låna den jag också ...!
Och jag håller med Rutan: jag tror inte att det är den minsta lilla skillnad på kyrkfolk och vi andra.
Jag minns lille farbrorn - pingstvän sedan barndomen - som låg i sin säng på långvården och så skulle jag säga godnatt till honom och jag strök honom över kinden .., så där försiktigt.
Då plir-log han mot mig och sa: "du ..., du kanske skull ha krype ner i sängen åtved mig ...?"
"Nej men .. jag är ju GIFT!" sa jag låtsasförnämrat.
Då tittade farbrorn på mig, han var långt över åttio och hade Biblen på sängbordet .., och så sa han: "ja, int gör hä nånting!"
Så var det med den saken.
Den måste jag läsa! Det har mest blivit facklitteratur ett tag nu, så lite ekivokt skulle passa bra.
Jag har inte gått ner ett enda hekto heller sen i somras, så allt är nog OK på äktenskapsfronten.
Men nu börjar skidsäsongen!
Hahaha....och jag har gått upp flera kilo, det är m a o lugnt här! Men boken blev jag nyfiken på.
Ja, nog är kyrkfolk som alla andra - men du kanske har en känsla av att de är mer måna om att upprätthålla skenet?
Den måste jag ju läsa :)
Då är jag hellre tjockis för jag vill bara ha min egen goa gube:)
DEN HAR JAG LÄST!!! På originalspråket! Den är verkligen roligt skriven! var tvungen att googla en hel del på Eva sen för jag blev så nyfiken på henne.
Satt och fnissade flera ggr.
Just nu har jag läst ut en heöt underbart, BRA bok som heter "The Glass castle", skriven av Jeannette Walls. BLAND det bästa jag läst! Självbiografi om ett verkligt maskrosbarn.
Nu blev jag så nyfiken att jag beställde boken på Amazon.uk - jag får den om ett par dagar, så det blir min julklapp till mig själv;-).
Kyrktanter ska inte vara sedesamma, det är ju nästan som att döma..
*fniss* du är den typen av kyrktant jag gillar :) och speciellt sedsam? nej det har jag nog aldrig trott, möjligtvis när jag var liten.
förövrigt har jag en riktigt jobbig kyrktant i min nya kyrka som bara tjatar om att jag ska vara med på saker, även om jag säger nej tusen, tusen gånger. Jag undrar om ajg ska ge henne en flaskborste i julklapp så hon hör vad jag säger :D
Hannele: I det här fallet har jag själv utsett mig till sedesam... vad andra är struntar jag i.
Emelie: Kram på dig! Det är jobbigt med de tjatiga. På det Fina Stället vi lussade ikväll, finns det en dam som frågat mig ca 20 ggr om jag inte ska gå med i det sällskapet. Hon fattar inte heller vad NEJ betyder. Jag gissar att de vill ha mig med för att sköta musiken...
Skicka en kommentar