Egentligen är det mot mina principer att avslöja mig så här öppet och naket... (äsch, jag ÄR inte naken, det är bara en bild!)
Jag har i många år tränat på att inte visa eller avslöja när jag är nervös... men nu avslöjar jag (bara här förstås!) att jag är full av fjärilar i magen och fladder i hjärnan och måste ideligen komma ihåg att andas uuuuuuuut. In kommer luften av sig själv...
//:Går och plockar omkring grejer och hittar ingenting, för jag minns inte vad jag letar efter. Lägger mig på soffan och blundar, 1 minut. Sätter mig vid datorn, 5 minuter. Kollar att alla grejer är i korgen, 1 min. Lägger mig på soffan, 1 min. Kissnödig, 1 min. Soffan, 2 minuter. Har det kommit mail? 3 minuter. Soffan... Har jag rena strumpor? Har jag fusklapparna? Soffan... ://
(För den musikaliskt oinvigde betyder de där tecknen "repris")
Vadan detta? Jag ska ju bara iväg med gamla Britta-Cajsa för x:te gången... Men si! Jag ska göra det här i stan. Och det är dumt nog en stor skillnad. Borde inte vara det, för jag kommer att göra det precis likadant som annars - och jag tycker egentligen att det är skitkul och ser fram emot det mitt i fladdret. Och ingen kommer (hoppas jag) att se ett dugg av att jag tycker det är läskigare här. Om det nu kommer nån.... Näe, fy tusan... nu ser jag en ekande tom lokal framför mig... Fast fyra stycken kommer, det vet jag, förutom arrangörerna. Musikanta är dessutom instruerad att skratta på lämpliga ställen....
Så där... det gjorde lite ont att avslöja nerverna, jag som alltid brukar kunna lura t.o.m. mig själv att jag inte är nervös.
Ack ja... Vad är det för funktion hos mig som gladeligen tackar ja till sånt här? I ett kör... jag har fyra inbokningar till under våren. (Fast inte här i stan :)
*harklar* Har jag inte lite ont i halsen? Lunginflammation? Nej... magsår, kanske det är? Eller tarmvred?
16 kommentarer:
Ååå, precis så är det ju. Det är bra med adrenalin sägs det :)
Det kommer att gå så bra!
Helt övertygad om att det kommer att gå jättebra. När du väl står där kommer nervositeten att försvinna i ett nafs.
Lustigt egentligen -- det du verkar mest nervös för är inte själva framträdandet, utan att det inte ska komma nån och titta. Och den nervositeten hjälper ju ingen peppning mot, fast jag säger ändå att jag tror att det kommer en lagom massa folk.
När man känner så där brukar det i regel gå jättebra :)
Lycka till!
Panter & Eva: Jag har ju lärt mig att visualisera - så visst tror jag att det går bra, men det sitter en lite hornprydd djävul och viskar saker i mitt öra...
Miss G: Näe... det finns massor med saker som skulle kunna gå åt skogen... bortsett från att jag kommer av mig (vilket inte gör nåt - B-C är jättegammal... och jag har fusklappar gömda i bibeln jag håller i) och att bandspelaren med medhavd musik inte funkar när jag ska börja sjunga...Massor finns det... Och tanken på att det blir fullt är också läskig. Mittemellan och lagom är bäst..:)
Den ekonomiske maken kom nyss hem, han påpekade att jag ju får betalt hur det än går... :) Hu, så okonstnärligt tänkt!
Christina: Tack - jag vet ju att jag behöver få igång adrenalinet, men normalt brukar jag bara känna liiiite pirr. Lagom.
Nervositeten är en tillgång. Det finns ett klart samband mellan nervositet och prestation. Ingen nervositet - låg prestation, mellanhög nervositet - hög prestation, hög nervositet - låg prestation. Det gäller att hamna i mittläget av rampfeber.
Och det kommer du säkerligen att göra.
Lycka till hojtar jag från sjuklägret!
Lilla B: Tack - det var en bra tumregel. Och... jag spyr ju inte - och har inte särskilt hög puls, så jag är nog nere i mellannivå just nu.
Bäst att jag börjar göra mig i ordning snart.
Ja, jag känner igen symtomen. Nej, det är inte tarmvred. Det är alltid mycket värre att stå framför folk man känner - jag tar hellre en rejäl bunt främlingar, och pratar då också helst om faktiska ting, inte om något privat, för då blir jag bara gråtmild ... Det kommer att gå lysande, naturligtvis!!! du har ju en suverän historia att berätta!
Skrattar för mig själv!
Det kommer att gå så bra, så bra!
Musikanta stöttar med skratt vid lämpliga tillfällen, hur fel kan det gå?
Men jag förstår att det känns lite extra i maggropen när det är på hemmaplan.
det kommer gå så inihoppsan bra Bloggbladis! det är bra att vara lite nervös har jag hört. fast, huvva, jag vet inte för vem?
vi kommer gå starkare ur det här än vi var när vi gick in i det. du på din scen. jag i min ensamhet (nää.. Tias gills inte!)...
krams!
Det är härligt med fjärilar i magen. Det är dom som ser till att allt går bra...för det kommer det att göra för dig ikväll. Det är jag helt säker på.
Det gick bra :-)
46 deltagare, inte så illa. Inte publikrekord, men bättre än Hr Lihoff i höstas.
K-häxan, Marskatten, Ullisen och Gunnel: Nu kan ni läsa hur det gick.
Carl-Johan: Hehe... kul! Jag trodde inte att du läste här längre, men du är SÅ välkommen läsare!
Jag tyckte det var helt underbar publik, de var med från början till slut.
Det är lite sent att peppa nu, förstår jag, men det fattar man väl att det där skulle gå hur bra som helst.
Ja, se där!
Grattis!!
där ser du!
Skicka en kommentar