onsdag, januari 28, 2009

Klart!

Ska kanske tala om hur det gick? Tack vare alla lycka-till-sparkar via bloggen... så gick det bra... och var hur kul som helst. Precis som jag egentligen hade tänkt mig. Tom ekande sal blev det inte heller, tvärtom, det kom fler än beräknat (fast de kom inte förrän 6 minuter i... så jag hann undra...) och de fick plocka fram fler stolar. Det blev alldeles lagom fullsatt utan att nån behövde klänga utmed väggarna... Ingen mick, och det är skönt för då kan jag röra mig och det syns inte så mycket om jag öppnar bibeln nån gång ibland och tjuvtittar... Perfekt publik, merparten så pass gammal att de har sina föräldrars liv i minnet.De nickar och ler och är underbara att spänna ögonen i.

Men absolut noll akustik, så det var svårt att sjunga (jag talar aldrig om i förväg att jag tänker sjunga både före och efter), men den snälle maken som var medkommenderad tyckte att det lät bra, och han törs säga sanningen. Perfekt längd på mötet, jag hade trott att det skulle vara nåt mer, som fika eller så, men det var bara jag, sen var det slut. Och jag ska leva gott på alla vänliga ord och omklappningar... och erbjudande om att vara med och spela teater i höst... fast, njae... det har jag nog inte tid med.

Han fick inte full poäng för bilderna han tog utan blixt, men jag slänger med några. Så underbart att jag har ledig dag i morgon.... Yippeeee! Musikantakompisen var med och fnissade på rätt ställen... hon blev så tänd att hon vill följa med som ackompanjatör nästa gång jag ska ut... Kul! Systrarna Sisters på vift...

32 kommentarer:

Klimakteriehäxan sa...

Ja men det är väl klart att det gick bra!!!!

Morgondimma sa...

Det visste väl jag!

Ingela sa...

Men jag håller med om att det är lättare med tusen främlingar än tjugo bekanta.

Evas blogg sa...

Det var väl det jag visste :)

Bloggblad sa...

K-häxan: Nu känns det som onödig nervpåtändning... :)

M-dimma: Jo, jag med. Fast det är lätt att säga efteråt..

Ingela: Jag kände igen många, men långt ifrån alla, och det kändes bra. och så var det ju bara snälla och rara människor... som om några andra skulle kommma..?

Annela sa...

Härligt att det gick så bra. Nu får du lägga upp fötterna och vila. Sov gott och länge!

Panter sa...

Vad härligt! Ååå jag vill verkligen se det här på riktigt.

Bloggblad sa...

Annela: Ja, det är en härlig känsla när man är klar. Och nöjd. Att jag är nöjd beror förstås helt på att så många ur publiken var så entusiastiska.

Panter: Synd på alla avstånd...

Marskatten sa...

Men det är väl klart att det skulle gå bra!
Skönt att ha det gjort eller hur?
Nu blir det baggis att framträda i tv!

Bloggblad sa...

M-katten: hehehe...

Marskatten sa...

Jamen vaddå....klart du kommer med i tv...tell you...

Bloggblad sa...

M-katten: när det blir pensionärs-idol om ca 10 år, då ställer jag upp!

Marskatten sa...

Det låter bra! Jag ställer upp som doa-kör...jag är pensionär då också.

Christina sa...

Skönt att det gick bra och att det kom publik!

Och jag tycker maken skötte kameran väldigt bra, full poäng där! Det är inte lätt att ta utan blixt, men det blir så mycket finare.

Matildas fikarum sa...

Vad bra att allt gick bra! Jag missade ditt inlägg igår så nu är det lite sent att skriva uppmuntrande kommentarer. Men åh, vad jag förstår att det är jobbigare och mer nervöst att uppträda inför "hemmafolk".

Monica Hansen sa...

Du är fin!

Monica Hansen sa...

Du är fin!

Eleonora sa...

Du är då för duktig! Lite nerver ska nog vara med i spelet för att det ska bli trovärdigt. Starkt jobbat!

Du har en liten utmaning att hämta hos mig.Kramisar

Elisabet sa...

Säg bara till när du är ute och turnerar, så man hinner med!

Anonym sa...

Det är klart att det gick bra! Ämnet är ju spännande och provsmakningen vi fick läsa gav mersmak.
Och skäll inte på fotografen för korten är faktiskt helt acceptabla.

Grattis!

Kulsprutan

Bloggblad sa...

Alla: Tack snälla för era rara kommentarer!

Och jag håller med om att bilderna inte blev så dåliga som jag tyckte först, kanske är det bra att det blev lite lätt oskärpa. :)

mossfolk sa...

Bilderna är ju bra, med tanke på att de är tagna inne utan blixt! Och jag har sagt det förut; jag skulle bra gärna vilja höra den där Britta-Cajsa berätta :)

LindaLotta sa...

När kommer du till Skåne?
Nu har jag läst om det här flera gånger, jag vill också höra!!

ab sa...

Visst blir man fullkomligt äckligt nervös? Men det lär vara bra för föreställningen, allt adrenalinet!

Grattis!

Bloggblad sa...

Mossfolk och Lindalotta: Det räcker så gott med att "turnera" här i trakten. Fick ett nytt gig med B-C idag... finns tydligen många hembygdsföreningar i trakten.

ab: Äckligt är ordet! Men idag har jag njutit av total avslappning och känt mig ovanligt nöjd. (Det senare brukar ganska snabbt gå över)

ullisen sa...

åhå! du ser otroligt lugn och avslappnad ut. inte det minsta nervös?

kul att det gick så bra!

Bloggblad sa...

Ullisen: tack, när jag väl kom dit var nervositeten borta och jag var bara koncentrerad.

Jag fick ett nytt gig idag... om ett par månader, så ryktet går...

Annela: Och nu ser jag att ditt svar kom in före mitt...

Britt sa...

Klart att det går bra sedan, när man väl gjort det!
Under ett par år har jag hållit danskurser, och jag håller ju nu vår gillesdanskurs.
Man är ständigt nervös och undrar om man har gjort bra ifrån sig.
Ibland får man otvedydlig feed back och känner sig nöjd. Ibland får man ingen direkt feed back och då blir man osäker - var det inte bra?
Men folk kommer ju tillbaka, så man tillskriver utebliven respons till ålänningarnas tröghet.

smulan sa...

Förlåt, en oinitierad...

Vad talar du om i din föreläsning?

Hälsningar Smulan

Bloggblad sa...

Smulan: F'låt... tänker ju inte på att det ramlar in en och annan ny här ibland... Jag har skrivit om det tidigare ett par gånger och vill inte tjata för mycket. Jag gör en monolog i jag-form där jag låter min mormors mormor berätta om sitt ganska brokiga liv under 1800-talet.
Till höger bland länkarna finns MUSIKANTA, klicka där, hon var med och skrev en recension och där finns en länk till berättelsen i en kortare variant.
Välkommen hit, förresten!

smulan sa...

Bloggblad! Tack! Jag har läst Britta-Cajsas levnadshistoria. Så fantastiskt fint du berättar! En underbar berättelse. Som släktforskare är detta ett riktigt guldkorn.

Bloggblad sa...

Smulan: Tack ska du ha! Jag har själv blivit stärkt många gånger av att tänka på att jag är släkt med denna enormt starka kvinna.