Men absolut noll akustik, så det var svårt att sjunga (jag talar aldrig om i förväg att jag tänker sjunga både före och efter), men den snälle maken som var medkommenderad tyckte att det lät bra, och han törs säga sanningen. Perfekt längd på mötet, jag hade trott att det skulle vara nåt mer, som fika eller så, men det var bara jag, sen var det slut. Och jag ska leva gott på alla vänliga ord och omklappningar... och erbjudande om att vara med och spela teater i höst... fast, njae... det har jag nog inte tid med.
Han fick inte full poäng för bilderna han tog utan blixt, men jag slänger med några. Så underbart att jag har ledig dag i morgon.... Yippeeee! Musikantakompisen var med och fnissade på rätt ställen... hon blev så tänd att hon vill följa med som ackompanjatör nästa gång jag ska ut... Kul! Systrarna Sisters på vift...
31 kommentarer:
Ja men det är väl klart att det gick bra!!!!
Det visste väl jag!
Men jag håller med om att det är lättare med tusen främlingar än tjugo bekanta.
Det var väl det jag visste :)
K-häxan: Nu känns det som onödig nervpåtändning... :)
M-dimma: Jo, jag med. Fast det är lätt att säga efteråt..
Ingela: Jag kände igen många, men långt ifrån alla, och det kändes bra. och så var det ju bara snälla och rara människor... som om några andra skulle kommma..?
Härligt att det gick så bra. Nu får du lägga upp fötterna och vila. Sov gott och länge!
Vad härligt! Ååå jag vill verkligen se det här på riktigt.
Annela: Ja, det är en härlig känsla när man är klar. Och nöjd. Att jag är nöjd beror förstås helt på att så många ur publiken var så entusiastiska.
Panter: Synd på alla avstånd...
Men det är väl klart att det skulle gå bra!
Skönt att ha det gjort eller hur?
Nu blir det baggis att framträda i tv!
M-katten: hehehe...
Jamen vaddå....klart du kommer med i tv...tell you...
M-katten: när det blir pensionärs-idol om ca 10 år, då ställer jag upp!
Det låter bra! Jag ställer upp som doa-kör...jag är pensionär då också.
Skönt att det gick bra och att det kom publik!
Och jag tycker maken skötte kameran väldigt bra, full poäng där! Det är inte lätt att ta utan blixt, men det blir så mycket finare.
Vad bra att allt gick bra! Jag missade ditt inlägg igår så nu är det lite sent att skriva uppmuntrande kommentarer. Men åh, vad jag förstår att det är jobbigare och mer nervöst att uppträda inför "hemmafolk".
Du är fin!
Du är då för duktig! Lite nerver ska nog vara med i spelet för att det ska bli trovärdigt. Starkt jobbat!
Du har en liten utmaning att hämta hos mig.Kramisar
Säg bara till när du är ute och turnerar, så man hinner med!
Det är klart att det gick bra! Ämnet är ju spännande och provsmakningen vi fick läsa gav mersmak.
Och skäll inte på fotografen för korten är faktiskt helt acceptabla.
Grattis!
Kulsprutan
Alla: Tack snälla för era rara kommentarer!
Och jag håller med om att bilderna inte blev så dåliga som jag tyckte först, kanske är det bra att det blev lite lätt oskärpa. :)
Bilderna är ju bra, med tanke på att de är tagna inne utan blixt! Och jag har sagt det förut; jag skulle bra gärna vilja höra den där Britta-Cajsa berätta :)
När kommer du till Skåne?
Nu har jag läst om det här flera gånger, jag vill också höra!!
Visst blir man fullkomligt äckligt nervös? Men det lär vara bra för föreställningen, allt adrenalinet!
Grattis!
Mossfolk och Lindalotta: Det räcker så gott med att "turnera" här i trakten. Fick ett nytt gig med B-C idag... finns tydligen många hembygdsföreningar i trakten.
ab: Äckligt är ordet! Men idag har jag njutit av total avslappning och känt mig ovanligt nöjd. (Det senare brukar ganska snabbt gå över)
åhå! du ser otroligt lugn och avslappnad ut. inte det minsta nervös?
kul att det gick så bra!
Ullisen: tack, när jag väl kom dit var nervositeten borta och jag var bara koncentrerad.
Jag fick ett nytt gig idag... om ett par månader, så ryktet går...
Annela: Och nu ser jag att ditt svar kom in före mitt...
Klart att det går bra sedan, när man väl gjort det!
Under ett par år har jag hållit danskurser, och jag håller ju nu vår gillesdanskurs.
Man är ständigt nervös och undrar om man har gjort bra ifrån sig.
Ibland får man otvedydlig feed back och känner sig nöjd. Ibland får man ingen direkt feed back och då blir man osäker - var det inte bra?
Men folk kommer ju tillbaka, så man tillskriver utebliven respons till ålänningarnas tröghet.
Förlåt, en oinitierad...
Vad talar du om i din föreläsning?
Hälsningar Smulan
Smulan: F'låt... tänker ju inte på att det ramlar in en och annan ny här ibland... Jag har skrivit om det tidigare ett par gånger och vill inte tjata för mycket. Jag gör en monolog i jag-form där jag låter min mormors mormor berätta om sitt ganska brokiga liv under 1800-talet.
Till höger bland länkarna finns MUSIKANTA, klicka där, hon var med och skrev en recension och där finns en länk till berättelsen i en kortare variant.
Välkommen hit, förresten!
Bloggblad! Tack! Jag har läst Britta-Cajsas levnadshistoria. Så fantastiskt fint du berättar! En underbar berättelse. Som släktforskare är detta ett riktigt guldkorn.
Smulan: Tack ska du ha! Jag har själv blivit stärkt många gånger av att tänka på att jag är släkt med denna enormt starka kvinna.
Skicka en kommentar