I går kväll kom jag hem från ett julkalas, glad och pigg efter god mat och skratt - och ser att min inkorg är full av meddelanden om att en av mina bloggarvänner har dött... Mysiga Mette i Malmö finns inte mer. Hon halkade omkull och slog i huvudet och dog... 
Vi lärde känna varandra när vi var med i "Skrivarsidan" långt innan vi började blogga, sen kände vi igen varandras sätt att skriva och insåg att det ju var vi som redan hade mailkontakt. Två gånger träffades vi IRL, i Malmö sommaren -06 och senare samma sommar på en bloggträff i Sthlm, där vi delade rum på hotellet med Morgondimma. Mette och jag har skrattat gott åt hur olika vi är - och ända att vi hade så mycket gemensamt. Jag har faktiskt svårt att tro att jag inte kan gå in på hennes blogg "Akut tvekan" längre och skratta åt hennes svarta humor.
Vi lärde känna varandra när vi var med i "Skrivarsidan" långt innan vi började blogga, sen kände vi igen varandras sätt att skriva och insåg att det ju var vi som redan hade mailkontakt. Två gånger träffades vi IRL, i Malmö sommaren -06 och senare samma sommar på en bloggträff i Sthlm, där vi delade rum på hotellet med Morgondimma. Mette och jag har skrattat gott åt hur olika vi är - och ända att vi hade så mycket gemensamt. Jag har faktiskt svårt att tro att jag inte kan gå in på hennes blogg "Akut tvekan" längre och skratta åt hennes svarta humor. Jag hoppas ideligen att det ska stå ett meddelande där: Ryktet om min död är betydligt överdrivet...
Strax efteråt fick jag veta att en annan bloggarkompis har mist sin man.... jag tänker på dig också, Cornelia!
Livet stannar upp ibland - att det kliar i min hals blev plötsligt väldigt banalt... Tur att jag har ännu mer banala saker, som att ta bort julgrejer, att syssla med...
13 kommentarer:
Det finns inga ord jag kan säga för att lätta er sorg men jag ger alla er som mist en underbar bloggvän en varm kram.
*kramar om*
Vonkis: Tack! Man får en påminnelse om att vara rädd om sina medmänniskor medan de finns...
Vilken fin bild på Mette. Precis så där minns jag henne från bloggträffen.
Ofattbart att hon är borta!!
...och Cornelia som jag tänkt så mycket på och undrat hur hon har det under sin långa bloggtystnad....och så får man veta att hon förlorat sin man. Är så ledsen för hennes skull. Tänker på henne.
Ingen av de här bloggarna har jag läst så jag "känner" dom inte men känner ändå en klump i bröstet. Livet är skört och som sagt...man ska vara rädd om sina medmänniskor.
Instämmer med Gunnels kommentar.
Kulsprutan
Tragiskt.
Förlåt om jag låter burdus nu, men ofta tycker jag det får vara slut på det här döendet till höger och vänster.
Du förstår vad jag menar, Bloggblad. Kram.
Instämmer tillfullo i Gunnels kommentar. Att livet ska vara så skört. Det är så ofattbart.
Vi känner säkert samma sak allihop...
Men så tragiskt! Hon måste ha slagit huvudet hårt. Jag kände henne inte men blir ändå så berörd av hur snabbt livet kan förändras och hur lite vi vet om nästa sekund.
Som sagt, inget vet man. Tur är det.
Men jag kan knappt tro att det är sant! - Underbara Mette med sin speciella humor. Jag hann aldrig träffa henne men läste alltid hennes blogg med hennes underfundiga berättelser, kommentarer om sina katter, sina grannar och sin pappa. Hon bodde nära gatan där jag växte upp och det kändes som om jag såg allt framför mig när hon skrev om sitt Malmö.
Ni sitter hon på en molntapp och röker och iakttar oss med sin skarpa blick. Vi saknar dig Mette!
Så sorgligt, så fort livet kan vända.
Tröstekramar
Usch vad sorgligt :-(
Sänder, med denna kommentar, många varma tankar!
kram
Dakota
Skicka en kommentar