Att jag är ganska omodern, det har jag vetat länge. Att jag inte "kan" märkeskläder beror på att jag hellre vill ha kläder jag tycker om, än ett känt märke. Så därför bekymrar det mig inte att jag inte visste vem dagens sommarpratare var.
Det som bekymrar mig är att jag inte hörde mer än kanske en tredjedel av vad karln sa. Jo, jag vet... har en liiiiten nedsättning på ena örat, men jag hör myggor och flugor i huset och ambulanser ute på E22:an 200 meter bort. (För att inte tala om maskinerna mitt över gatan!) Men jag HÖR inte vad folk säger när de dels sväljer slutkonsonanterna, dels byter ut alla vokaler mot ett slappt ô. Den här designern, som jag blev lite nyfiken på, hade dessutom blandat amerikanska ansatser av d och t med ett försök till bortarbetad skånska.
Det är tydligen omodernt att prata tydligt. Och inne att snabbläsa sina sommarpratsmanus... han är inte den förste som gjort det i år.
Musiken han spelade tyckte jag var bra, därför låg jag kvar i titta-på-molnen-soffan. Men jag gav snart upp att försöka förstå och ägnade mig åt att fundera över varför så många i radio och tv (och IRL) inte pratar tydligt. Är det omodernt? Gör jag det?
Hemma i familjen kanske jag inte är så noga - där räcker det ofta att peka med hela handen åt diskbaljan till, men i skolan... ojoj. Försök stå och mumla inför en skolklass... Eller ett gäng pensionärer...
(Börjar nästan undra om jag är färdigutvilad snart!)
24 kommentarer:
För två år sen var jag inblandad i en konfirmandgrupp.
Eftersom jag suttit och varit irriterad mer än en gång på (andra) konfirmander som snabbt sluddrar något ohörbart i mikrofonen vid redovisningen lade vi en eftermiddag bara på talövningar.
Det blev mycket lyckat.
Cecilia: Jag undrar när det blev omodernt att tala tydligt. Känner så väl igen det där, aldrig har jag hört ett ord av vad ungdomarna säger när de pratar i mick i skolan eller kyrkan. Oftast tar de ett steg därifrån under sista meningen. Talövningar skulle behövas mycket mer.
Ibland undrar jag hur många som är rädda för sin egen röst. Tänk så många gånger folk i stora folksamlingar (församlingshem t.ex.)säger "Jag behöver ingen mick, jag hörs väl ändå?" Och då svarar alla som hör... resten vet ju inte vad som sagts.
Det går inte en dag utan att vi ondgör oss över radiopratares oförmåga att artikulera och inte tala i snälltågsfart. (X 2000 fart heter det kanske nuförtiden när snälltågen är avskaffade). Började på ett inlägg om det för en tid sedan, men livet kom emellan innan jag hann lägga ut det.
Margaretha
Jag gillade också musiken idag, och Depeche Moode's variant av 'Route 66' var bra:)
Annars var det mycket amerikanskt och så ja..
Em: Skönt att det inte bara är jag... för maken brukar retas med att han visst hör. (Fast jag har märkt att han hör lika illa som jag i andra lägen.)
Monica: hörde du vad han sa hela tiden? Jag hörde kanske 3 ord av 4 och fick gissa resten - när jag iddes göra det.
Vem var han??? Jag har så gott som glömt bort Sommar i år!
Men visst tror folk (läs yngre) att det är omodernt att artikulera. Vilket är ett sorgligt elände. Jag hör jättebra, missar ändå vad folk säger: de vänder sig bort, de talar mumlande/otydligt. Förhoppningsvis är det inte så mkt viktigt man går miste om trots allt ...
J.Lindeberg - designade jeans. Men förmodligen inte såna som passar mina höfter...
Kanske är det inte så viktigt det de säger, men om man får vara sommarpratare borde man väl ändå ha nåt att säga för att bli Utvald? Ja, bortsett från en viss prinsessa, men hon kvalade väl in på titeln mer än prestation.
På tv:n kan jag ju ofta klicka fram textremsa, det är lite svårare i radio. IRL kan jag ju fråga om... men jag har en manlig kollega som jag aldrig kan tyda, och efter tredje HUR SA? känner jag mig så fånig så jag avstår från att ens försöka, svarar som ungdomarna... öhhh... utan att ha en aning om vad jag svarat på. Hur hans elever förstår honom är en gåta.
K-häxan: allts, han har slutat designa jeans. Därav imperfektformen.
Jag lyssnar ofta på Sommar när jag jobbar.
Idag var det rätt tråkigt och ointressant, men schyst musik.
Märkeskläder intresserar mig måttligt måste jag säga.
Jag hörde bara sista halvtimmen eftersom jag haft sonen i telefonen innan. Jag reagerade inte på att han talade otydligt. Däremot tyckte jag att han var lite skrytig men det kanske bara är jag som är lite överkänslig för sånt. Det känns inte som att det gjorde något att jag missade det mesta i alla fall.
Nu är jag ju lika galen som du så jag vill ha kläder jag tycker om och som är sköna och struntar i vilket märke. Så jag har aldrig hört talas om honom eller hans jeans.....:-)
Ja idag var musiken den mesta behållningen av sommarprogrammet. Den gillade jag.
Johan Lindeberg - en tonårskompis till mig! Träffade honom mycket i Lund under sjuttiotalet.
Hehe, nu är det ju så att du kanske har glömt att våra föräldrar sa samma sak? I alla fall gjorde min mamma det. Och nu säger jag det också. Men sonen har inga problem att höra vad folk säger. Ska bli intressant att se om han börjar klaga på att ungdomar talar otydligt om en 20 år : D
Fast jag håller med, de pratar så HIMLA otydligt nu för tiden!
Christina: Eftersom jag sydde så himla mycket som ung, och hittade på modeller (fast inte visste jag då att jag disaaaajnade...)är jag förstås nyfiken på alla som har sånt som jobb.
Eftersom jag missade hela meningar ibland, vet jag inte om han var nåt intressant...
Cicki: Namntappande ja... det gör rätt många... som om man blir mer för att man känner såna som är mer kända...
L: ? Är du nån jag träffat förut eller känner? Men jag håller med om musiken, även om den var ganska ny för mig så tyckte jag om den.
Hedgren: Hehe... då kan du köra lite nejmdråpping också då.. :)
Marianne: Jag är ju uppvuxen med predikanter som tidigt lärde ut vikten av att nå fram... och så var jag lägerledare för stora barngrupper redan tidigt, så jag har nog alltid pratat tydligt, i alla fall utanför familjen.
Sonen (som är rätt slarvig med talet) säger att han hör allt... men å andra sidan - han kan ju språket... (Tänker på tandläkaren som bara förstod vad folk sa när de hade en borr i käften...)
Om det handlat om en annan generation, den unga alltså de som är i tonåren nu, hade jag förstått bättre.
Nuförtiden tycker jag att många unga pratar så slarvigt att man bara hänger med i hälften av vad som sägs.
Men J. Lindberg är ju ingen dirket ungdom.
Han var säkert nervös.
Eller torr i munnen eller så.
Jag hade en kund i kassan en dag som bar en tröja där det stod J. Lindeberg på bröstet.
"Är det nån byggfirma du arbetar åt ...?" frågade jag kunden, för inte visste jag ....
Det var det INTE.
Sa kunden lite puttrigt.
Jaså han! Men han gör i a f stundtals väldigt snygga herrkläder. Fast jeansen går vi nog inte i, vi mogna flickor! Men kanske skulle han hålla sig till sin bransch och inte prata i radio?
Det där märker jag på nyare svenska filmer, de få jag faktiskt lyckas se. Det sluddras och mumlas så jag sitter och läser den engelska texten ibland istället!
Bättre är gamla filmer, helst från 40-talet, då verkligen TALADES det svenska. Rrriktigt och rrättrrådigt. Inte så mycket som en konsonant slarvades bort. Min favoritsvenska skådis svenska är Annalisa Ericssons. Extremt tydlig och samtidigt mjuk.
Av någon anledning så har jag missat "sommarpratet" i år, men jag tycker det känns lite... ja, jag vet inte riktigt, men lite märkligt att någon som designat lite jeans sitter och sommarpratar. Jag menar... finns det inte mer intressanta personer att tillgå i Svedala?
Eller kan det helt enkelt vara så att jag också har blivit helt omodern?
Varm kram... ja, många!
nu har jag lyssnat. jag måste säga att jag tyckte han hade en riktigt intressant historia att berätta. däremot, ja, en liten smula alltför skrytig och namedroppande men det får jag väl leva med. att det var han som drog igång stora modekriget i Sverige under nittiotalet visste jag faktiskt inte. Diesel var ENORMT stora, och deras idé skilde sig totalt från annan marknadsföring på den tiden.
att han sluddrade tror jag faktiskt beror mer på talfel/lundensiska än på att han talar otydligt.
usch då. nu försvarar jag skrytvargen Lindeberg. men jo, jag tycker det var ett riktigt bra sommarprogram. mycket bättre än många jag hört (och jag har hört alla de senaste tre åren) och mer intressant än en del av dom jag verkligen hoppats på skulle vara det.
tur att smaken är olika!
tjo!
M-katten: Hastigheten avslöjande en del nervositet...
Elisabet: Ojoj, tantvarning även på dig... och killens kompisar fick sig säkert ett gott skratt. Du minns väl när jag trodde att Corvetteklubben var korvfabrikanter?
K-häxan: Jag har inte en aning om hur hans jeans ser ut... jag är helt ute.
Matilda: Ännu en i tala-tydligt-klubben! Jag trycker ofta på textning också.
Elisabeth: Jag tycker att det är helt okej med vilken okänd människa som helst, de allra flesta (åtminstone över 17) har nåt att berätta. Frågan är om de kan göra en bra story som är lättlyssnad...
Förra sommaren missade jag nästan alla, men i år har jag hört ovanligt många.
Ullisen: Det är inte jag som tyckt att han var ointressant - men eftersom jag missade så mycket av det han svalde, missade jag väldigt mycket av innehållet, jag fick ingen röd tråd. Modekrig missade jag helt. Jag försökte faktiskt förstå eftersom jag är lite nyfiken på klädindustrin.
I USA är man nog mer van vid att folk framhäver sina egna insatser, men har man gjort nåt bra så har man, sen kan man berätta om det på olika sätt.
Men som sagt... jag uppfattade det inte som skryt eftersom jag inte hörde... :)
njä. det var nog inte riktat till dig egentligen: jag diskuterade med kommentatorer som undrade om det inte fanns intressantare svenskar som kunde få sommarpratare å då kände jag att jag ville försvara skrytisen :)
Ullisen: det är okej, ville bara klargöra, för jag har för länge sen råkat ut för att verkligen bli beskylld för att tycka de saker som några i kommentarerna tyckte om en grej... Fast det var länge sen.
Skicka en kommentar