Vilken omställning det är från att rå sin tid och att följa klocka och schema! Jag vet att jag inte är ensam om att känna börja-jobba-chocken, men i år blev det mer omställning med ny skola. Jag har jobbat där förut i två omgångar och trivts jättebra, det var härligt att komma dit och få välkomnande kramar. Det kändes varmt och gott - som att komma hem.
Men - innan jag lär mig vem som har vilken klass och vem som har vilket barn av de 6 nyinflyttade eleverna jag ska få... dessutom har skolan byggts om och innan jag hittar alla nya rum och var de olika klassrummen finns... lär väl bli styrd rätt av nån hjälpsam själ om jag irrar runt...
Nu har jag varit på nästan alla skolor i tätorten - känner mig som en hoppjerka ibland, men jag kan ju inte rå för att ungar växer ur mellanstadiet eller flyttar, och jag kan inte styra till vilket område nya flyttar in. Det är bara att packa ihop grejerna och flytta med. Och eftersom jag nu kom tillbaka till favvoskolan känns det som högsta vinsten (måtte de stanna kvar!). Jag har ett par barn kvar på andra skolor, men de börjar bli så duktiga att de får allt mindre hjälp.
Massor att göra har jag - i morgon går församlingsbladet in i tryckpressen (höll på att skriva "mitt" blad... för det är ju mitt skötebarn även om det inte är mitt privata), så i eftermiddag ska en mängd slutjusteringar fixas och i kväll blir det kräftskiva med en av skolorna, så inte har jag tid att sitta här och leka längre.... Stressad? Hm... jodå, ganska. Diskbänken svämmar över och mängder av papper ska in i pärmar... och några ska skrivas... och sen borde det väl bli en rask promenad också?
16 kommentarer:
själv sitter jag ju mitt i semestern (i huvfudstaden) så jag känner ingen stress... än...!
en undring, jag har inte riktig koll på din yrkesroll känner jag, bara: jobbar du som stödlärare eller har du hand om "vanliga" elever? eftersom du flyttar runt på så många olika ställen menar jag!
Det är inte utan att jag bävar - mig drabbar "chocken" på måndag ... Förresten upptäckte jag först nu att du skrivit om Maria Larsson-filmen - den har jag inte sett, det måste man tydligen!
Ullisen: Det är så pass sällan jag skriver om jobbet, så du har nog kommit efteråt. Jag jobbar halvtid (ungefär, skiljer några % från år till år) med svenska som andraspråk. Har inte haft klass på 14 år, men är mellanstadielärare. Periodvis har jag haft klass en dag i veckan, och även hoppat in som musiklärare här och där.
Övriga halvtiden (+ kvällar och nätter) ägnar jag åt min firma där jag frilansar med skrivande och underhållning.
K-häxan: Vi har tur som har mjukstart utan elever en vecka... Jepp, en kvinna i vår ålder måste bara se hur våra föregångare fick kämpa. T.o.m. maken som mest gillar action satt som klistrad och tyckte den var superbra.
Härligt att du får komma tillbaka till favvoplugget! Men nu måste jag fråga - och du måste inte svara om du inte vill - men är du speciallärare eller någonting sådant eftersom du måste flytta med eleverna?
Jag verkar trots allt ha det lugnt mitt i det som jag upplever som stress. Mitt problem är att jag har så svårt att sluta jobba på eftermiddagen. Klockan blir 15, 16, 16:15... nu har mannen slutat sitt jobb, det är meningen att jag ska vara hemma före honom... bäst jag sticker...
Sen har jag svårt att sova på nätterna, drömmer konstiga drömmar om att jag kommer för sent till första skoldagen, inte har ordentliga kläder på mig, gör bort mig på en massa sätt.. typiskt innan skolstarten!
Just nu måste vara bästa tiden när man är pensionär. Det är härligt att slippa töntiga introduktioner med skitsnack om elever och deras föräldrar, som det var ibland, bara kunna njuta av hösten i trädgården och kolla in vilka roliga grejer som finns inbokade nästa vecka!
Jag visste inte hur jobbigt det egentligen var att jobba, förrän jag hade slutat!
Marianne: Se svaret till Ullisen, hon frågade samma sak. Och jag läser inte heller alla kommenterer hos alla bloggare...
britt: om skolan drömmer jag sällan, men när jag var körledare var det en vanlig mardröm att jag kom till en uppsjungning i kyrkan utan noter...
Skoljobbet för mig är numera inte så jobbigt, det som kan stressa mig är alltså det jag gör i firman.
Tant Lila: Jag är inte alls rädd för pensionen, jag kommer inte att sakna skolan, möjligen kafferasterna... Men alla ledord och IUP och EVG och utvärderingar och bedömningar och åtgärdsprogram... inte ett dugg kommer jag att sakna det.
Ah, svenska som andraspråk, så roligt! Jag har otaliga gånger blivit ombedd att undervisa i svenska till sådana som vill lära sig av olika anledningar, men hur ska jag kunna göra det? Jag kan prata svenska, ja, men jag vet ju inte det minsta om varför vi säger si eller så och hur verben böjs. Det krävs riktiga lärare till sådant!
Det blir mest när det är något debattämne och liknande som jag läser alla andra kommentarer, för att delta i hela dialogen s.a.s. Annars skulle man ju inte hinna annat än läsa bloggar hela dagarna och nätterna.
Marianne: Ja, det är kul! Klokt av dig att inse att man inte automatiskt blir pedagog för att man kan nåt själv... det är alltför många som tror det.
Andas... glöm inte att andas!! Du vet, det är många som är rädd om dig!
På ett sätt så avundas jag dig... det här med att ha ett jobb. Inte så att jag längtar efter något nytt just nu, men jag kan sakna det jag hade.
Varm kram... och jag hoppas verkligen att du får en helg där du också hittar lite "sängmattetid"!
Elisabeth: Jag försöker komma ihåg det... Jag är väldigt glad över mitt jobb, men det är annat runt omkring som tar mest tid. Men nu är jag ju klar med Kanalen och den har säkert redan passerat tryckpressarna. Underbart.
Ska göra vad jag kan för att inte göra nåt i helgen.
Ha det så skönt du med. Eller "ni med" heter det väl.
Ja, mycket blir det på en ny arbetsplats men det är ju rätt roligt också. Men disken, den kan alltid vänta lite till :-)
Vonkis: jag har pekat med hela handen nu, så jag slapp diskanhopningen. Jättekul att börja på nygamla skolan! Och nu är skolgården helt klar - tyst och lugnt.
Det är bara att gratulera till att du kommer till din favvoskola! Det kommer nog att bli skönt att komma in den vanliga lunken igen, även om inte alla morgnar kan bli sovmorgnar. Ha det gott och kram
Eleonora: tack - jag ser fram emot att vardagen kommer igång. Eftersom de börjar 8.10 och jag har 1 minuts gångtid, blir det ändå sovmorgon mot att åka 7.30...
aha! då förstår jag!
tack för svar.
tjo!
Skicka en kommentar