Nu äntligen är skolan invigd. Jag har fina bilder på bandklippande barn, men dem får jag ju inte lägga ut hur som helst. Däremot kan jag visa lite på håll hur det gick till i dag när min skola, på andra sidan gatan, återinvigdes efter dels en rejäl ombyggnad av hela innanmätet (med tak som läckte och golv som luktade) och en högljudd ombyggnad av skolgården nu i somras. Den hördes ända ut på bloggen...Uppträdanden av elever och tal av politiker och skolfolk. Och nyskriven invigningssång av undertecknad. (I såna här lägen ska man visst göra omskrivningar av "jag" och "mig" för att inte låta för egoistisk...) Fin dag - och jättemycket god tårta.
Det ser inte ut att vara så mycket folk, men det sitter väl sisådär 140 barn inne i bilden.
Och jag är så glad att vara tillbaka där jag började och jobbade som klasslärare i 10 år, nu tänker jag göra allt för att hänga mig kvar. Måtte inte de här fyra nya elevernas föräldrar få för sig att det är bättre att bo i Större Staden, närmare fler landsmän. Det är inte första gången sånt händer i så fall.
9 kommentarer:
Då har du nästan lika nära till jobbet som "undertecknad" .-)
Eller närmare, kanske.
Sånt betyder hur mycket som helst.
Å så hade ni tur med vädret dessutom!
Du glömde berätta att ni fick tårta också...
Ser ut att vara en superdag! Så festligt och kul för alla som var med!
Elisabet: närmare! 200 meter till stora ingången, 100 till närmaste klassrum.
K-häxan: I dag regnade det, så vi hade verkligen tur.
Musikanta: Jodå, det skrev jag. Men jag skrev inte att jag tog en rejäl bit - unnar mig sällan sånt annars, så jag blev himla sugen. Och i dag fanns det tyvärr rätt mycket tårtrester - synd om det skulle stå och surna...
Annika: Och du anar inte hur glad jag är att vara tillbaka! Jag jobbade här när det var som värst med lukt och jag kan inte räkna alla gånger vi fick ställa ut hinkar - en sommardag när jag var inne i skolan fick jag torka mängder av vatten, det flöt bara... (fast sen ringde jag vaktmästaren, ägnade inte lovet åt skolgolven.)
Fyra familjer lämnade Lappland och for till Trollhättan för två veckor sedan. Barnen, som bott här mellan ett och två år och just rotat sig och fått vänner grät. Mammorna också. Papporna är de som vill dra iväg, för det viktigaste för dem är att få ett jobb. Det kan man ju förstå också.
Så roligt att du skrev sången!
Haha, den där ombyggnade hördes ända till Egypten!
Ingela: Jag har inte riktigt förstått den där politiken... för vi har fått flera stycken som varit ett år lååååångt härifrån och nästan hunnit få rötter. Dessutom är det tufft den första tiden för barnen när de fått sina första svenska ord på värmländska eller skånska.... och inte känner igen samma ord på öschöttska.
Marianne: Att rimma ihop lite på skoj tycker jag är ganska enkelt. Det blir lite svårare när det krävs substans i texten...
Så fint det ser ut. Skönt att invigningen är avklarad!
Skicka en kommentar