Statcounter

lördag, december 19, 2009

Lördag

Hela dagen har jag hoppats att nån ska ringa och säga att det var ett missförstånd... hon är inte död... men icke.

Det är, som Ökenråttan påpekade i en kommentar, livsfarligt att leva. Det känns nästan lite slumpartat vem som får sladd och vem som inte får... Naturligtvis påverkar det mig enormt att jag själv åkte samma sträcka samma dag - termometern blinkade halkvarning för mig också... men det var inte min tur - eller otur.

Tankarna går ideligen till de gulliga små skolbarnen som var hennes allt - här snackar vi hängiven lärare utan egna barn - och till hennes sambo och hennes bästa väninna som också är en vän till mig.

Ack ja. Luften har gått ur mig - och den som ev. fanns kvar har jag hostat bort. Om det inte sker några under i mina luftrör under natten, så blir det inga julkonserter för min del i morgon. Trist.

Mitt i det tråkiga fick jag ett telefonsamtal som gjorde mig glad - bäst att passa på att glädjas när tillfälle ges. Min uppdragsgivare i det stora projektet jag har skrivit på i flera månader, har träffat sina uppdragsgivare, dvs. producent och dirigent, och de var mer än nöjda med hela paketet! Visserligen var min uppdragsgivare nöjd redan förra veckan, men det är inte han som ska betala produktionen. Nu kan vi andas ut båda två. Härligt. Det kommer inte att bli av förrän till hösten, men det gör inget. Huvudsaken är att det kommit så här långt. "Lyriska" var ett ord jag uppfattade...

Nu ska brasan tändas - glöggen värmas - och teven slås på... här ska slöas.

15 kommentarer:

Klimakteriehäxan sa...

Helt rätt: ta vara på glädjeämnena när de dyker upp!

Elisabet. sa...

Förfärligt så hemskt!

Och roligt för dig.

Det är så det är .., det säger jag ofta .. hullerombullerlivet.

Jag kände det så väl igår på begravningen. Mest var det en stor glädje att jag hade fått möta pv:s mamma. Sorg och glädje .., allt i ett.

Krya nu på dig och stor kram härifrån!

Bloggblad sa...

K-häxan & Elisabet: Ja - sorgen och glädjen, de vandra tillsammans... (fast i resten håller jag inte med om orden i den gamla psalmen om att himlen allen är av härlighet full...)

Skratt och gråt... så nära varann och så långt ifrån.

Linda sa...

Ibland gör livet så ont att leva och man förstår inte varför.
Men det måste finnas en mening.
Jag tror det. Annars skulle det vara så... Tomt. Meningslöst.
Stor, stor kram.

Marianne sa...

Skönt med goda nyheter mitt i eländet. Grattis! Det låter som fina lovord. Det ska bli spännande att få höra mer när det börjar bli klart det där projektet!

bollebygdsbo sa...

Har läst om vad som hänt, och orden som ska/bör sägas hittar jag inte.
Tur att vi inte alltid tänker på att en enda sekund kan förändra livet för många.

Säger som en präst sa på en begravning i höstas: "ägna tankar och tid åt de levande....."
Vi måste, precis som du gör, ta vara på livets glädjeämnen.

Kram från mig här i Bollebygd

Christina sa...

Jag läste om din hemska upplevelse på en annan blogg där du hade skrivit en kommentar - och frös inombords. Som du skriver så är det så slumpartat, och helt oförutsägbart vem som får sladd, eller möter en konstig förare i motsatt riktning.
Fruktansvärt.

Bloggblad sa...

Lindalotta: Ja, livet tror jag har en mening, men inte alltid döden... inte för ett ögonblick tror jag det i såna här lägen.

Marianne: Det kommer säkert att bli så mycket att ni kommer att bli spyfärdiga... med tiden.

b-b-bo: Ja, inte orkar man gå och tänka så... men ibland är det nog nyttigt att stanna upp ett slag. Och sen gå vidare.

Christina: Eller som min man sa, hon har åkt där så många gånger att det blir rutin, mer avslappnad, kör lite fortare? Jag som inte är nån större långkörare har väldig respekt för smala krokiga vägar både sommar och vinter.

Men man vet aldrig vad man möter... Jag minns med fasa en jättestor långtradare som jag helt oväntat mötte i en skarp kurva på en jättesmal väg för ett par år sen - det var inte många centimeter som skilde oss åt... jag fick stanna till och pusta ut och svälja hjärtat. Så lätt hänt...

Cicki sa...

En ljusglimt i allt det mörka, att ditt arbete fått mer än godkänt. Krya på dig med halsen. Kram

Anita sa...

För några år sedan kom jag till en identisk olycka (som sjuksköterska i tjänst) En ung mamma fick sladd och avled i krock med en timmerbil.

Den sorg och tragik som följde var så orättvis, så tragisk. Det finns absolut ingen mening i detta. Döden förstörde livet för en hel familj.

En riktigt God Jul Bloggblad!

Bloggblad sa...

Cicki: Hostan har avancerat... men å andra sidan är det skönt när det lossnar. Visst var det skönt att projektet fick godkänt... hade varit hemskt trist annars.

smulan: Det där plötsliga onödiga bortryckandet från livet - det drabbar så många... och nej, nån mening finns inte. Olyckor har ingen mening, eller sjukdomar som dödar små barn t.ex. K G Hammar skrev det i en bok, och det stärkte min tro på att vissa saker är helt meningslösa.

malou sa...

Tänker på dig - men ord blir så fattiga vid sådana här tillfällen. Och mitt uppi allt så händer också roliga och trevliga saker som man skall och måste få vara glad åt.
Jag har ett "tänkespråk" på min anslagstavla:
"God never promised life would be easy - he just promised it would be worth it".
Tröst - och gratulationskramar från Norge.

Bloggblad sa...

malou: Du, det där var väldigt klokt. Det ska jag memorera.

Amber sa...

Ja, vad säger man? Allt är redan sagt. Livets upp- och nergångar blir som uttryck banala inför verkligheten...

Krya på dig i alla fall. Eller bädda ner dig ordentligt och läs något trevligt!

Bloggblad sa...

Amber: visst är det så - det finns inga ord... man får bara vänja sig vid att det är som det är.

Jag hostar bättre upprätt... och känner mig rastlös. Passar på att utnyttja det till att plocka papper... Men nån sång blir det inte.