fredag, december 18, 2009

Vill inte...

Jag vill bara inte tro på det jag fick veta i dag...

Vi satt ju och skojade som vanligt i måndags innan jag hämtade min elev ur hennes klass... Sa "hej då och god jul"... vi skulle inte ses förrän efter nyår. Sen åkte jag tillbaka till stan - samma väg som hon åkte ett par timmar senare för att åka hem och byta kläder till luciatåget i kyrkan. Åh, varför skulle hon byta kläder?

Medan jag låg på soffan och tittade på hur himlen blev allt mörkare, blev det halt.

Trots att hon under mer än 25 år kört samma väg tusentals gånger och borde känna till varenda farlig kurva, fick hon sladd och mötte en större bil.

Och nu kommer vi inte att ses efter nyår. Aldrig mer.

Säg att det inte är sant!!! Kan det inte ha varit ett missförstånd? Jag ser ju henne framför mig, hon skrattar och ögonen glittrar - hur tydligt som helst...

Tankarna går förstås också till den som körde den andra bilen - de kände varandra...

26 kommentarer:

Evas blogg sa...

Men åh så tragiskt. Det är så ofattbart när det händer. Ett människoliv som släcks, det går bara inte att fatta. Kram till dig!

Annela sa...

Men så fruktansvärt! Ett ögonblick och allt är förändrat - för så många.

Cicki sa...

Det är sådana här gånger man tänker att man måste ta vara på varje stund. Man vet inte hur det ser ut om en minut, en timme,nästa dag eller nästa vecka.

Fy så tragiskt. Stackars familj. Skickar tröstekramar till dig och hoppas att de lindrar lite grand i alla fall.

Mifflan sa...

Nej men så fruktansvärt! Orden räcker inte till.

Ingela sa...

Å så sorgligt. Tänker ibland på hur stora riskerna faktiskt är med biltrafiken. Men det är svårt att avstå från den.

Londongirl sa...

Så fruktansvärt sorgligt! Tänk så ofattbart det är att ena stunden så levande och nästa ögonblick släcks allt ut...

Jag skickar tröstekram till dig, förstår att det känns tungt.

Anonym sa...

Jo men det är ju precis då som det ofta händer - precis när man inte väntar sig det.

Kramar och varma tankar till alla som är involverade i denna tragedi.

Kulsprutan

Miss Gillette sa...

Usch vad otäckt. Trots att man är medveten om att vad som helst kan hände vem som helst när som helst kan man ju ändå aldrig vara beredd. Jätteledsamt för dig, hoppas att helgen kan ge ett andrum.

Elisabeth sa...

Det är sådana här gånger man önskar att man hade det där magiska trollspöet... så att man bara kunde.. svisch svosch... å så har det som hände aldrig hänt.
Inte ens det andra magiska trollspöet äger jag... det som med sitt svisch svosch av tröstande ord kunde ge den exakta tröst och lindring som behövs när det blir svårt.
Så så ofattbart grymt och tragiskt, min vän... precis nu innan jul! Vilken tragedi för hennes familj och vänner...

En riktigt varm varm kram till dig ikväll...

Cecilia N sa...

Ett ögonblicks verk.
Ofattbart men sant.

Jaha ... där tog orden slut.

Kram!

Mamselamsen sa...

Finns egentligen inga ord att kommentera det du skrivit. Men oh så ofattbart tragiskt.

Musikanta sa...

Jag får tårar i ögonen när jag läser vad du skrivit. Det är så fint. Det känns precis så - hon var ju vår granne på landet, som du vet och vi träffades ju dagen innan olyckan och pratade en stund...

Jag ser också bara de där glittrande ögonen framför mig...

Ökenråttan sa...

Livet är livsfarligt! Och aldrig är vi beredda.

Vonkis sa...

Sänder kramar till och böner för dig, din kollega, vänner och anhöriga.

Humlan sa...

Så ofattbart och tragiskt!

ab sa...

Usch, så ofattbart och sorgligt. Vilken tur att man inte vet allt i förväg (om man inte kunde hindra det, förstås). Och vilken tur man själv har som levt så länge som man har, det har ju funnits många tillfällen i allas våra liv när det kunnat gå annorlunda.

Bloggblad sa...

Alla: Tack för all omtanke. Det är så ofattbart och hemskt att det är svårt att kommentera.

När det kommer så nära blir det en stark påminnelse om att ta vara på nuet - det enda vi vet något om.

Elisabet sa...

Ja, vad finns att säga ...?

Arma människa!

Arma hennes familj!!

Och just nu .., i juletid när alla ska vara så omåttligt lyckliga.

Bloggblad sa...

Elisabet: Nej, det finns inget att säga. Hon hade inga egna barn, men en sambo och en mängd små förskolebarn och ettor som älskade henne.

Klimakteriehäxan sa...

Usch så tråkigt. Och vad värre är: det kommer att hända fler. Vintervägar är bedrägliga och oförutsägbara, som livet.

Bloggblad sa...

K-häxan: Det läskiga är ju att vi - samhället och resenärer - på nåt sätt accepterat att ett helg gäng människor dör i trafiken. Men svininfluensan... den bekämpar vi... den får inte finnas. Rökning, sprit, hala vägar och snabba bilar - det är liksom okej att förlora livet på.

Bloggblad sa...

Ps: jag vet att jag tog i där, men jag är inte bara ledsen, jag är arg också!

Marianne sa...

Åh, nej så sorgligt. Så hemskt.

Kram till dig.

atir sa...

Så ont! Fårstår hur du känner. Tänker på dej.

ullisen sa...

men så hemskt. så ofattbart. jag kan inte förstår hur du känner för jag har aldrig förlorat någon nära i en olycka av detta slaget men jag tror mig förstå maktlösheten. oviljan att förstå.

att det var två bilar med bekanter i... lika obeskrivbart hemskt.

jag tänker på dig, och på alla andra inblandade. inte för att det säkert hjälper men det är det enda jag kan göra. och att släppa lite på gasen dom gånger jag kör bil.

kram mestaste!

ela sa...

Så sorgligt. Oavsett det är jultid eller inte, det är så hemskt och så helt onödigt.
Många kramar