Ja, jag vet. Jag har haft med den här videosnutten förut. Sommaren -07 var det, när barnbarnet sjöng för sin docka. När jag satt och letade efter några bilder igår, hittade jag den och fällde en liten tår. Håller på att längta ihjäl mig när jag hör den här. Och inser att hon växt rejält på 2,5 år. Den tål dock att höras igen av den som har 42 sekunder över och tycker att det är gulligt med små barn.
Nu är första etappen avklarad. Det roligaste jag vet är när jag får texter tonsatta och/eller arrade för kör, och den här veckan har jag kunnat frossa i det. En del noter är dock tyvärr så svåra att jag inte klarar att spela dem, men i morgon ska min sång/pianofröken få visa mig hur de låter. Till en sång kom en önskan: Skriv två verser till... och det trodde jag var omöjligt eftersom de tre första liksom hör ihop som en enhet. Hur länkar man en ny enhet till det? Men jag blir som en dresserad hund som man kan locka till alla möjliga konster med en godisbit. Det blev två verser till i natt - och den tredje får vara refräng till båda "enheterna". Godisbiten är att den här beställaren ska ge ut en cd med nya dopsånger... och jag får med de två som han tonsatt. (Fler texter än två lyckades jag inte knåpa ihop före jul.)
Den andre beställaren har beställt körarrangemang till två av mina sånger i Det Stora Projektet. De kom också i veckan, och jag klarar att höra att de är kanonbra. Om det är tur eller skicklighet att jag har kontakter med en av landets bästa körarrangörer (nånstans i närheten av Umeå)... det vet jag inte, men han ställde upp i alla fall. Nu är noter utdelade till den av mig ihopplockade demo-kör som ska sjunga in en demo till Projektet, som f.ö. är rätt långt kommet. Förra fredagen var jag med i studion när mina berättartexter lästes in av en dramapedagog. Att jobba med proffs är hur kul som helst. En glad amatör är inte illa, men det är nåt visst med proffs.
Så nu tar jag mig en helt ledig dag och bara njuter av att året har börjat bra för min del - och att det inte är jordbävningar här. (Det är så hemskt ofattbart att det inte är nån idé att skriva nåt om det, det blir så fjuttigt att uttala sig i ämnet.) Tänker inte producera nåt mer - bara ta en lång stavpromenad. Och läsa lite bloggar... och lösa nåt korsord... och sticka lite framför Project Runway... och vara tacksam över varje bra dag.
Maken skickar jag till tippen. Oj - det blev visst fel... men han ska dit. Och tillbaka!!!
23 kommentarer:
Stackars maken, så han är utkastad nu efter jul .-)
Och så roligt för dig med musiken och dina texter! Vilken gåva du har fått!
Elisabet: Du missade sista meningen... han ska faktiskt bara till stan och köra billöse sonens gamla kyl till tippen.
Jag är väldigt glad och tacksam att det flyter på. Och konstigt nog rinner det till mer ju mer jag skriver... jag njuter så länge det varar. Roligare än så här kan det knappt bli.
Så fantastiskt det måste vara att kunna skriva musik och texter. Jag tillhör dem som inte begåvats med något annat musikaliskt sinne, än att lyssna på musik och uppskatta mycket av det. Njut nu av det som du åstadkommit!
Hoppas maken återkom som han skulle.
Helt klart har du kommit in i ett stim. Så roligt att det rullar på ordentligt. Jag gläds verkligen med dig.
Ibland är det så att man vill skicka makarna till tippen med enkel biljett. I alla fall är det så här ibland. Som tur är sker de tankarna väldigt sällan. Du får väl berätta för maken att han fick en returbiljett så har har något att vara lycklig över....:-)
Vilket härligt flow du är inne i!! Jättekul!
Urgullig unge!! Jag tycker det låter som hon sjunger på franska/spanska?
Inte är jag någon som tycker ungar är särskilt gulliga, men det blev en liten tår i alla fall över det stora allvaret och att det gick att följa texten rätt bra. Lyssnade på band, när jag sorterade för ett tag sedan, där Samuel var tre år och sjöng psalmer. Jösses vad det blev tårar!
Vad härligt att det går bra för dig! Njuuuut!
Jisses! Du har att göra! Vad roligt med alla projekt!
Det är inte dåligt att kunna snärva ihop verser på beställning. I synnerhet inte när man redan tycker att det är tillräckligt som det är!
Och du som påstår att du inte är särskilt energisk! Det verkar som om du har massor av jobb utanför det ordinarie. Och i morgon ska ju du och MM spåna på nästa kanal eller kyrkklocka kanske.
Det blir lätt lite fel när man skriver, igår, när jag kryssbloggade, skrev jag att jag undrade om det var kiss eller kyss Eldemannen ville ha...
Och så blir jag väldigt nyfiken på alla de här projekten du håller på med, ska bli så kul när de är klara och vi kan höra vad du skapat fram.
Eva: Nu är det bara texter jag skriver – och jag säger som du: så underbart att kunna skriva musik… jag är jätteavundsjuk på dem som hör melodier så fort de ser en text. Men visst, jag är himla glad att det flyter på och att andra gillar det jag skriver.
Maken kom tillbaka!
Cicki: Tack tack, på bloggen är Jantelagen inte så stark. På jobbet har jag samma pokerfejs som vanligt!
Jag törs inte ens berätta hur jag skrev i bloggen, han läser den inte…
Eva: Jag hoppas det fortsätter att flyta – utan att jag flyter bort…
Monet: Ja, uttalet får en extra twist när man förstår att hon inte riktigt förstår vad det betyder. Vjå… hon kunde säga r, men visste nog inte vad vrå var.
Amber: Vänta tills du får barnbarn… jag har aldrig varit särskilt intresserad av småbarn – men blev det sommaren -03. När mina var små spelade jag ofta in band, det är jättekul att höra nu, ca 25 år senare.
Jag njuter och är tacksam som bara den. Men jag haft min beskärda del av bekymmer, så det är väl min tur nu?
Lena: Inga fritidsproblem – fast jag ser till att vila också. Behöver dock aldrig fundera på vad jag ska slå ihjäl tiden med...
Musikanta: Jag ser det som att lösa korsord… ett visst antal stavelser ska in. Med rätt innehåll… Jag är väldigt lat mellan varven. Att skriva de där verserna tog bara 10 minuter i natt, har promenerat och stickat framför brasa/tv nästan hela dagen.
Det där spånandet ska bli spännande med några nya i kommittén. En av dem har jag inte sett ens. Men ska det vara nytt så ska det.
Vonkis: Mina arabiska elever hör öht ingen skillnad på i-e-y, måste nog lära dem vilken skillnad det kan bli… I höst ska Stora Projektet sättas upp, men jag törs inte ropa hej förrän jag vet datum och sett att det är på gång på riktigt…
Det låter ju härligt att allt flyter på så perfekt för dig vad gäller din egen produktion. Grattis till det. Jag förstår att det måste kännas upplyftande.
Ha det gott och stor kram
Det låter jätteroligt! Vem arrar?
Jam nu har du bara att go with the flow, och tacka och ta emot.
Härligt!!
Eleonora: Eftersom jag sen många år vet att det går upp och ner, så är jag himla glad så länge det varar.
Kram till dig med!
Ingela: Han*s N*ber*g har arrat. Säkert bekant för en körsångare! Dopsångernas tonsättare är inte så känd, en linköpingsmusiker. Fredrik Motsatt-till-väster-gren.
Annika: Jag flyter på - och hoppas att jag inte flyter bort... :)
HN befinner sig på en ö precis norr om Härnön vars namn finns med i en boktitel om såna som bor på den ön. Fast det är en annan ö.
En bra bit söder om Umeå alltså, sisådär tre timmar.
Och efter den upplysningen så fortsätter jag med glada hejarop!
Cecilia: Hehe... Jag åkte buss från Umeå till Sundsvall fvb med tåg till Nkrpg. Jag somnade ett tag - och när jag vaknade hajade jag till och såg hans adress på en vägskylt. Sov jag verkligen i tre timmar? Det kändes så nära Umeå... :) (Nu vet du varför jag inte vet)
Jag håller på att samordna alla som ska med i studion... det är inte lätt att vara manascher. Men kul.
Har förresten köpt sockgarn med aloe... såååå mjukt.
Åh, vad det låter härligt - både sången till dockan och alla dina texter!!
Det var fint att få se Lilla Sångfågeln "sjunga" en av mina favoritsånger igen.
Ock lycka till själv med allt du har för dig och eftersom du oftast lyckas med dina kreativa projekt tar jag för givet att det här också går bra. Fast jag tycker att du är väldigt modig och jag överöser dig härmed med beundran och litet svåruppborstad konfetti :o)
Kulsprutan som är litet glad idag
Rutan Ett: Det är verkligen jättekul, men ack så mycket tid det tar allt pyssel omkring - och så måste jag ju jobba lite i skolan också...
K-sprutan: Tackar tackar! Mentala bungyjumps börjar jag bli van vid... och får nog svårt att klara mig utan. Blir modigare med åren - har inte så mycket att förlora (fast det hade jag väl inte när jag var yngre, men då hade jag ju tiden för mig...)
Gläder mig att du är glad - jag mailar dig när det lugnat ner sig. Är kompledig i morgon...
Så söt hon är, barnbarnet!
Jag förstår att du gärna skulle vilja koncentrera dig på en verksamhet, men tänk på att eleverna på skolan ger också mycket. Men jag tror att de flesta som har gått i pension inte begriper hur du hann med allt förr. Fast hann man med? En del var ju misskött som det visslade om det, det ser jag nu när jag rensar och rensar och rensar!
jag kan inte se videoklippet? det "finns inte längre kvar" står det?!
gudars va roligt med alla framgångar! blir alldeles glad och stolt för din skull! grattis verkligen! eftersom jag inte är så inne i körsvängen tolkade jag Umeå-arrangören som den däringa Lönnå. fast han kanske inte längre finns kvar? så dåligt uppdaterad är jag...
krams!
Så fint! Hon är fantastisk den lilla tösen! Men så brås hon ju på dig, det märks. Den där filmen kommer en vacker dag att spelas upp i något tv-program typ Diggiloo (eller vad det heter) när de visar tidiga klipp av stjärnorna som medverkar. ; )
Skicka en kommentar