måndag, januari 11, 2010

Roligt - och inte...

Mina första lektioner idag, på den närmaste skolan, kändes himla bra med glada små barn som berättade om pulkaåkning. Och så avbrott med tårta på kafferasten... egenhändigt bakade av mig. Tårtorna alltså. Vilket gjorde att jag inte fick nån soffstund eller bloggstund igår. Det var visserligen igår jag bakade, så jag kan ju inte säga att "det var inte igår jag bakade..." fast igår kunde jag säga det med all rätt. Försök gärna att sjunga efter noterna...jag skulle gärna vilja höra hur den där blupptonen låter... det gick snabbt i morse - och så tidigt är jag inte stadig på handen. Till den andra skolan var det inte alls roligt att komma - det fattades en person så alldeles förskräckligt. Jag har varit så ledsen för min kollega som omkom före jul, men jag har inte känt saknaden så konkret förrän idag när jag kom till hennes klass och där stod ett foto med tända ljus och en blomma. Då blev tomheten mycket påtaglig.

Två präster fanns i skolan och gick runt och pratade med barn och vuxna. Även kurator och skolsköterska fanns på plats. Verksamheten var minst sagt trögflytande, tyst och stillsamt i varje vrå... Nog för att det kändes i samtalen på personalrummet att alla kommer varandra närmare när det sker ett oväntat dödsfall, men det är ett högt pris för den gemenskapen.

Det lär inte bli så mycket bloggtid för mig ett tag - har en himla massa andra saker för mig som tar tid. Det Stora Projektet framskrider men det är inte klart, ska spelas in demo m.m. (Hur kul som helst!) Och så lite andra textbeställningar som jag inte kan tacka nej till... inga större projekt, men att tänka tar tid.

Jag ska inte lägga in några fler mössbilder i alla fall. Sällan har det vällt in kommentarer som om dem! Jag kanske inte syns till på ett tag, men jag återkommer när jag får tid över.

36 kommentarer:

Elisabet sa...

Jag tänkte på din kollega och det som hände henne när jag idag var ute på vintrig promenad.

Ja, jag tänkte på hur fort allt kan förändras.

Så otroligt lite man vet.

Och lite tänkte jag också på Tommy Körbergs ord (det kanske inte alls var HANS, men han sade dem ..) om att man inte har något kontrakt med livet, inte ens för en timme framåt.

Lycka till med allt författande!

ullisen sa...

jag förstår att det måste varit med blandade känslor du gick tillbaka till skolan. tomheten blir, precis som du skriver, så påtagligt när sorgen och saknaden blir fysisk. hon är ju inte där?!!

fina tårtor hade du med dig iaf. de måste varit uppskattade.

vi hörs när du kommer tillbaka. lycka till med ditt Stora Projekt!!

krams!

Eleonora sa...

Så rart av dig att ta tid dels att berätta hur fint ni kunde minnas er kollega och lärare och dels för att du förklarar varför du inte kommer att vara så synlig framöver.

Lycka till med allt och framför allt med de nya texterna som ska värka fram. Kram på dig

Bloggblad sa...

Elisabet: Jag måste ju passera stället där det hände - och det känns...
Det var kloka ord av herr K. Jag missade det uttrycket. Tack ska du ha - jag hoppas att det rinner till som det ska.

Ullisen:
Nu har jag pratat en lång stund med kollegans bästa väninna, vi fattar det inte...

Eleonora: Fast det känns mer som nödvändigt att älta det fram och baklänges....
Tack - jag hoppas också att blir nåt. Sen är det dags för slitet med församlingsbladet. Ingen rast och ingen ro.

Christina sa...

Vilka ursmarriga och jättefint dekorerade tårtor. Det kan inte ha blivit många smulor kvar efter dem?

Livet är skört, det påminns man om ständigt tycker jag. Förstår att du är ledsen.

Klimakteriehäxan sa...

Så himla trevligt av dej att bjuda på tårta!
Klart att tomheten efter en hastigt försvunnen kollega känns.

Bloggblad sa...

Christina: Jag tog till rejält - men det finns en liten bit kvar i frysen. G-klaven!

Det gäller att vara tacksam för varje dag som vi har varann...

K-häxan: Hm... det var nog min tur med råge... jag sköt upp det ideligen. Så det var inte egentligen så vänligt, jag käkar ju kakor och tårtor där om måndagarna.
Du har ju råkat ut för det några gånger, vet jag... jag har inte haft nån nära kollega som dött så plötsligt. Som väl är, det drabbar några i landet varje dag...

Lisette sa...

Vilka fräsiga tårtor!!! Rena konditor-gesällprovet vettja' ! Jag har inte bakgrunden till dina ord om din omkomna vän men jag vill i alla fall säga att jag har största förståelse för hur du känner det när du kommer tillbaka till jobbet och en av er saknas. Du har många vänner som tänker på dig.

Evatina-beth sa...

Fina tårtor! jag antar att de uppskattades.
Som flera andra sagt:"livet ändrar sig fort"
När jag gick i pension för ett år sedan och trodde att allt skulle vara trevligt och bra på alla sätt, fick jag verkligen uppleva något helt annat. Tre veckor efter pensioneringen låg jag på Lunds lasarett med diagnosen akut leukemi. Hur kan det vara möjligt?
Hur viktigt är det inte att vi gläds åt varandra så länge vi har möjlighet.
Kram från Eva

Annika sa...

Vad hände henne? Läste inte så måna bloggar före jul, men jag kan scrolla ner här och se om du skrivit ngt om det.
SÅ sorgligt och så hemskt. Förstår att det var påtagligt i hennes klass...

men fina tårtor gjorde du iallafall.

Lycka till med det stora projektet!

Annika sa...

Jag såg ditt inlägg nu...
Så sorgligt och så tungt. fruktansvärt tragiskt. Usch!
Stackars, stackars. stackars familj...

Bloggblad sa...

Lisette: Åh, jag tackar. Annars tror jag nog att ingen skulle vilja ha mig runt fötterna i ett bageri...

På ett konstigt sätt blir det ett slags gemenskap i sorgen, som underligt nog känns positiv. Det svetsar samman.

Eva: Nej, så tråkigt! Hoppas innerligt att det finns medicin som hjälper! Livet är en ganska grym historia... och det gäller som sagt att vara glad för varje frisk dag - kall eller för varm... Det är mycket som blir bagateller när Livet slår till.

Annika: En glad tjej som alla känner - och en väg som vi alla åker lite då och då... det blir väldigt nära.

Liv sa...

Ja, det blev mer verkligt igår men jag tror ändå att vi måste få ett avslut! Om inte begravning så iaf en minnesstund på skolan! Hon fattas mig! Jag saknar hennes glada och pigga ögon och hennes värmande ord så himla mycket! Barnen tar det bra men vi i personalen tar det olika hårt! Tack för dina ord på min blogg!
Vi ses på fredag!
Kram Liv!

Anonym sa...

Jag är mycket intrigerad av ordet du skrev : OMKOM. Min man omkom(= dog )alldeles nyligen så jag tycker mig ha rätt att kommentera utan att låta morbid eller kritisk. Du skrev ju tidigare om hur hon - din kollega - körde bil, slirade, kraschade och dog.
En vanlig dag på väg till något vanligt. Och så omkom hon. Så man omkommer då............betyder det att vi kanske kan hoppas på reinkarnation. Om man omkommer kommer man kanske igen. Kommer om så att säga.

K-sprutan

Bloggblad sa...

Liv: Jag tyckte ändå att det kändes rätt skönt att alla pratade om henne och att det fanns foton och ljus - visst behöver vi ritualer! Lilla Em hade ritat I-L med vingar...

K-sprutan: Fast man behöver ju inte ha gått ned för en trappa eller en brant när man nedkommer med ett flickebarn...

Jag är ganska övertygad att man bara använder omkomma i hastiga olyckor. Avlidit... behöver ju inte betyda att man lidit av något före heller. Så att språket är knepigt får vi nog leva med.

Sen lider ju många av saknade efteråt, men det är en annan stor sak.

Jag tycker inte att du är morbid i vilket fall, man får skilja på känslor och på uttryck.

Bloggblad sa...

K-sprutan igen: Hur är det med "förolyckas"... egentligen. Olyckas man för eller före?

Nu fick du igång mitt ordfunderade.

Apropå att nedkomma, hade jag en tysk kompis som skulle översätta en text till svenska och sa att "hon kom ned med ett gossebarn..." Det blev riktigt kul. Och är väl släkt med din tanke att komma om.
(Fasta och lösa partiklar tror jag man brukar kalla det.)

Marianne sa...

Jag tänkte faktiskt på dig och din kollega tidigare i dag. Det är så sorgligt. Men det känns också fint att alla elever bryr sig så mycket om henne, att de inte struntar i henne utan visar att de sörjer.

LYCKA TILL med alla dina projekt! Ser fram emot att de blir färdiga så att vi får se mer av dig.

Bloggblad sa...

Marianne: Det var rart av dig - det är många goda tankar som går runt bland bloggarna.

Jag tror nog att eleverna egentligen förstår ännu mindre än vad vi gör. Fast vi har ju lite mer erfarenhet...

Tack ska du ha - jag jobbar på. Det gick fort att komma tillbaka till det där att göra en massa saker, från en helt klockfri tillvaro.

bettankax sa...

Å vad tårtorna ser goda ut!

Sorg är tungt och kan ta mer eller mindre plats i våra liv. Tänker på en gata i Malmö, som heter Sorgenfrigatan. När jag var barn önskade att jag bodde på den gatan. Där måste det väl ändå vara fritt från sorg.

Anonym sa...

Tack för dina svar - det är svårt att välja bland synonymer. Det finns ju rätt många: avlida, ryckas bort, tagas hädan, lämna det jordiska, hädanfara, hemkallas, bli till stoft. De 5 sista mer din repertoar än min, tror jag. Ramla av pinn, duka under (där ser jag en bild framför mig när vi sitter på golvet under bordsduken och mumsar på hembakt tårta), gulna, vissna bort och så vidare.
Egentligen är det ju bara ord.

Så det som alla uttryck har gemensamt är att det finns någon i våra liv som vi saknar och vi aldrig mer kommer att få tillfälle att krama medan vi båda har samma kroppstemperatur.

Och det är ju av allmän uppfattning att ingen riktigt försvinner, drar hädan etc ...så länge de finns kvar i våra hjärtan/hjärnor.

Bless - som en del säjer på engelska.

Kulsprutan

Bloggblad sa...

K-sprutan: Det måste vara motsatsen till "kärt barn har många namn".

I Frälsis blev man på den tiden "befordrad till härligheten". Visst låter det som Jackpot?

Jag tänker som du - på nåt sätt finns de kvar i hjärtat så länge någon minns - och gläds åt minnena.

Bloggblad sa...

K-sprutan igen: Fast jag brukar hålla mig till uttrycken "dö" eller "omkomma" - kanske "gått bort" - men då låter det som om h_n var i mataffären.... Så jag har ingen saligt klyschig repertoar när det gäller döden...

Anonym sa...

Man dukar för en mindre, på bordet "helt enkelt", kanske...........i vilket fall som helst känns det otroligt tomt när dom fattas.

K-sprutan

Själv föredrar jag dör. Man föds, lever och dör. Vad man gör med biten mellan föds och dör beror ju på.

Bloggblad sa...

K-sprutan: Jag kan bara ana det... inte förstå det på riktigt eftersom jag varit förskonad från ond bråd död i familjen.

Gamla trötta och sjuka föräldrar som dör är man (i alla fall jag) beredd på eftersom jag vet vad som följer rätt snart efter ett långt liv.

Att någon dör så tvärt är man aldrig förberedd på även om media berättar om olyckor ideligen.

En kram genom rymden kanske värmer tanken?

Anonym sa...

Lycka till med Stora Projektet!

Kulsprutan

Bloggblad sa...

Bettankax:F'låt, missade att svara eftersom de anonymas namn inte lyser blått...
Jag minns Sorgenfrigatan i Malmö - och så finns det ett slott eller fler utrikes. Sans soucis... eller hur det stavas. Äsch, nu måste jag ju googla för att kolla stavningen... Men se! Det var bara ihopskrivet och inget s efter... Sanssouci -och utanför Berlin som jag trodde fast var osäker på. Men varit där har jag... Och undrade just om de var sorglösa, de som bodde där.

K-sprutan: Tack! Det Stora Projektet är ju i full gång, de mindre betas av undan för undan. En ny text levererades i morse. Men nu ska jag ta itu med lite skolplaner som jag åtagit mig att skriva förslag till.

Musikanta sa...

Min mamma, som var 95 när hon dog, omkom INTE. Det gör man bara hastigt, så det är ett helt korrekt uttryck för händelsen tycker jag.

Sen är det väl så att för någonting så oerhört som inför döden vill vi gärna ha synonymner som gör det hela mer hanterligt. Engelskan har ju "pass away" t.ex.

Min mamma, minns jag, blev mycket konfunderad när någon en gång talade om att en granne "kilat runt hörnet". Hon hade aldrig hört uttrycket förr. Jag själv har ingen svårighet att inse att livet inte är oändligt. Har tre begravningar nästa vecka och en till, veckan därpå.

Tänker också på I varje gång jag åker förbi platsen där det hände.

Ökenråttan sa...

Så här säjer SAOL: "omkomma - dö genom olyckshändelse eller umbäranden o. dyl." Några umbäranden i dödlig omfattning brukar det inte vara fråga om i våra trakter så den som omkommer har då råkat ut för en olycka.
Vad var det under den tjusiga ytan på dina tårtor? Var det smarrig choklad helt igenom .. undra jag hungrigt.

Elisabeth sa...

Du har så rätt... att tänka tar tid! Å att lämna ifrån sig något som man inte känns nöjd med.. nja, det gör nog inte många.

Förstår att det måste ha varit tungt att komma tillbaka... en sådan slutgiltig tomhet kan bara fyllas lite med tidens gång.Eller kan den det? Å som du säger... det blir ett högt pris att betala.

Varm kram, min vän... en riktigt varm en!

Bloggblad sa...

Musikanta: Det som är svårt att tänka rakt på, får gärna en massa omskrivningar.

Ö-råttan: Jag håller med om att man hör på verbet om det är olycka eller sjukdom. Men resultatet är lika sorgligt "vad heller som" som min svärmor brukade säga.

Tårtbottnen är enklast tänkbara:
1 ägg till varje hg mandelmassa man river och vispar ihop med äggen. 3 brukar räcka till en rund form, jag tog 5 av varje. 200 grader i 20 min och sen Nutella över...

Elisabeth: Jag har nog snart tänkt färdigt... bara lite kvar. På ett sätt är det skönt med en bloggpaus, på ett annat sätt saknar jag det.

Josephine sa...

*kram*
(bara sådär ;-)

Ökenråttan sa...

Ah, den där mandelmassekakan!!! Den gjorde vi ofta med nedklämda äppelskivor i, förr i världen. Just nu har vi händelsevis mandelmassa över i kylskåpet. Då blir det sån här tårta, så klart. Fast nutella har jag ingen. Och inte nån grädde heller ...

Bloggblad sa...

Josephine: Kram på dig med! Roligt att se dig här igen.

Ö-råttan: Aha, kan man göra så? Det låter himla gott.

Jag tänkte på dig i dag när jag såg en pyttliten mus springa på skaren... snömus?

Ökenråttan sa...

Jamen såg vi inte en liten mus som pilade iväg över snön på en av våra promenader på Jövvgårn! "Såg vi inte på en av våra promenader en liten etc" skulle jag väl ha skrivit, egentligen. Ejenklien,skulle jag väl också ha skrivit. Ja, snälla nån, vad heter allting nuförtiden?

HUR SOM HELST, som min mellansyster säger med versaler när vi andra blir för tjafsiga,så irrade den lilla söta musen omkring på snötäcket innan den försvann ner intill roten på en buske. Till sitt lilla hem, får man förmoda.
Vi Ökenråttor skulle frysa om vi inte hade våra pälsar ...

Ökenråttan sa...

"Mössbilder" behöver inte betyda bilder på mössor ..

Bloggblad sa...

Ö-råttan: Här i trakten säger vi ejenklien, helt visst. Men visst är det svårt med språket. Som tur är får man skriva nästan hur man vill.

Min mormor bytte ämne medelst: Emellertid och emedan. Åh, vad jag undrade som barn vad de orden betydde. Ingen förklarade.

Fast du, mössorna jag har på bilderna har inget med råttsläkten att göra även om jag ser ut som en gammal råtta ibland.