lördag, januari 09, 2010

Jag ska inte klaga...

Nej, jag ska inte klaga på kylan. Visserligen har vattnet i slangen till tvättmaskinen frusit... och propparna gick när vi (läs = maken) bar ut ett extra element för att tina upp eländet. Och värmepumpen la av... De gamla elelementen går för fullt nu och har lyckats få upp hela 16,5 grader inomhus.

Men - jag ska inte klaga... När jag stod i kön på ICA pratade jag med den pratgladaste i ledighetskommittén. Han var extra glad för att han fick mitt pantkvitto... "min mormor där gav mig det..."sa han till folk omkring. Jag upplyste honom om att jag bara är ett par år äldre, och då ändrade han sig snabbt och ville få ihop det med mig i stället... Nåja. Det var en bisats. Och jag berättade att jag redan är gift. "Men du kan ha mig i reserv..." Jag lovade att höra av mig om jag behöver en reserv... höll på att säga "munskänk"... men jag vill ju inte vara ofin.

Han berättade att en av hans dryckesbröder, som är känd som "Luffarn" här i stan, hade -25 i sitt tält i natt... och att socialen erbjöd honom bostad och pension när han fyllde 63, men se det ville han inte ha. Han har sovit där i tältet i alla år och tänker fortsätta med det. "Han får skylla sig själv, han är ju dum i huvudet - så bra han kunde ha haft det!"

Kompisen var förtvivlad å Luffarns vägnar - ville att vi skulle skramla till en värmepump som den där (pekade på den över ICA:s entre) "Han har ju bara några hundra meter till elcentralen, där kunde han väl koppla upp sig!"

Förmodligen har en och annan bloggläsare som passerat här i sakta mak vid broöppningar sett vårt original. Han trär en plastkasse över dreadlocksen när det blir kyligt... Annars håller han värmen genom att leta tomburkar - och håller sig mätt genom att äta rester från olika matställen. Kläder får han av gamla skolkamrater.

Så jag ska inte klaga över kylan... Jag drar ner min favvomössa bara... Den går under namnet XX-peruken, alltså XX är namnet på en karl här i stan som har precis sånhär frisyr.. Den här mössan som jag älskar, sydde jag för 10 år sen av en gammal mockapäls + lite andra rester.

Ofta får jag höra: Har du permanentat dig? när jag har den på mig... :)

15 kommentarer:

Klimakteriehäxan sa...

Själv pälsade jag på mig rejält för en promenad i det vackra vädret, minus 15. Men jag höll på att få värmeslag ... bl a mössan var på tok för varm! Din är fin men inget för mig, det är helt klart!

Elisabet sa...

Hahaha .., ja, jag ler åt att madame har fått friare .-)

I den här åldern får man vara tacksam för alla erbjudanden, tänker jag.

Och jag vågar inte heller klaga.

Sexton plus i köket är ju underbart, om man jämför med uteliggarna och utomhuskylan är ju inget alls, när dom hemmavid har fyrtio minus eller mera, i alla fall igår.

Trots allt är det såna här gånger man tackar sin skapare för att man fått matlust.

I alla fall kring magtrakten och kring låren är jag hur varm som helst, ja, rumpan också.

Värrä är det med fötterna .-)

Emelie sa...

*fnissar* Jag kan se det hela framför mig, typ all of it. Ibland kan jag sakna småstaden :)
Fast just idag är det väldans bekvämt med storstaden, jag har ca 20 grader hemma i mitt lilla kryp-in och ingen tvättmaskin som frusit :)

Marianne sa...

Ja den mössan ser rejält varm ut och det kan behövas har jag förstått.

Jag såg på tv härom dagen om uteliggarna nu i kylan. Sorgligt. Och ännu sorgligare är att det finns barn där ute också, även i vårt fina Sverige. En flicka på 20 berättade att hon har bott ute sen hon var 12. Då grät jag.

Jag tror de värmer sig av människor som du, som alls pratar med dem och ser dem. Inte konstigt att han ville gifta sig med dig!

Bokis sa...

Höll på att köra över "luffarn" den 2 januari. Han stod vid dikeskanten mittemot elcentralen när jag åkte förbi. Termometern visade på -18 och han var på väg upp till sitt tält. Märkligt liv men det finns en story bakom varje människa...

Amber sa...

Vilka äventyr!

Roligt att du är så intresserad av huvudbonader - det är ett spännande intresse. Du är fin både i den filtade och "permanenthatten"!

När jag var yngre provade jag alltid hattar när jag kom åt, ja, det händer i bland att jag provar nu med. Har en hattask med många hattar i, men använder dem ytterst sällan numer. Tycker jag mest ser ut som ett bleknat äpple med hatt.

Miss Gillette sa...

Jättesnygg mössa, och duktigt att sy själv i skinn. Min egen öronlappsmössa i kaninskinn är jättegammal och köpt på loppis -- djurvärnarna får säga vad de vill, men päls är ju precis helst oslagbart på alla sätt och vis. Fötterna sticker jag när det är kallast i ett par pälsstövlar, såna där som Magnus Härenstam kallade för "ihjältrampade marsvin" när det begav sig. Mina stövlar _är_ mycket riktigt från tiden då det begav sig: jag fick dem för trettio år sen jämnt (eller kanske ytterligare nåt år tidigare) på en eller annan skidresa med morsan. De är jättecorny men jag har aldrig haft varmare fotbeklädnader. Och händerna får vara i ett par skinnvantar av vanlig fårull. Då vet jag inte hur kallt det måste bli för att man ska frysa.

Nämnde jag att det värsta jag vet är att frysa?

Annika sa...

Ännu en härlig mössa. Det är inte KLOKT vad di klär i huvudbonader!!
Good for you!
Luffarn så, jag läste i Washington Post i fredags om de hemlösa häromkring som bor i tält i skogarna. Vilket LIV. Jag rös och frös medan jag läste och tackade min lyckliga stjärna. Inte ville de gå till herrbärgen eftersom reglerna är stränga där, man får inte dricka, eller komma hem efter 21.
Men att bo i ett tält i skogen i -25 graders kyla är helt ofattbart för mig...

Bloggblad sa...

ALLA: Tack - ni är rätt roliga...

Ja, att köra på luffarn är ju inte kul - men att gå omkring med ihjältrampade marsvin låter rätt kul.

Hattgalen? Ja, kanske. Men nu får det vara slut på hattbilder.

ullisen sa...

jag ler lite i smyg när jag läser om din friare. samtidigt som det naturligtvis är sorgligt och tragiskt så är humorn så varm och jag känner hopp på nåt vis. hejja luffarn som hellre fryser än får hjälp. tokig är han, ja, dum i huvet till och med. men han får som han vill. det är kanske det viktigaste?

ps. om jag småler tidigare så sprider sig leendet längre upp mot öronen när jag kommer till perukmössan! jag hoppas du inte tar illa upp?

tant lila sa...

Vad duktig du är på att sy!
Jag har tänkt mycket på uteliggarna under kylan. Vad är det för ett samhälle vi har fått? Jag minns när jag var i Paris första gången 1961 och då också för första gången såg uteliggare, hur förskräckt jag blev. Det såg vi inte i Sverige på den tiden!

Bloggblad sa...

Ullisen: helt klart ska han få bestämma över sitt liv. Och socialen har i alla fall ryggen fri.

Det är så många som garvat åt min peruk - jag bjuder så gärna på det.

tant lila: Tack, jag sydde kläder för brinnande livet från det jag var 16 till jag passerade 40. Då bestämde jag mig för att sluta tvärt - och göra annat. Vad det blev får du gissa :)

Jag tänker ibland på vad Jesus sa - och som min mamma citerade många gånger på Frälsistiden när de tog hand om många utslagna: De fattiga har ni alltid ibland er...

En uteliggare som de intervjuade i tidningen nyss sa att han inte ville spendera nästan alla pengar han fick på att sova inne... och få mat... Det kostade på tok för mycket... nästan hela soc-pengen.

Musikanta sa...

När det gäller Uffe så VILL han väl leva det liv han lever. Han har fått många erbjudanden från socialen, vad jag vet.

De andra uteliggarna prioriterar andra saker än tak över huvudet. Hur många tänker på hur mångas liv de har förstört tidigare - barns, fruars, mammors genom sitt missbruk. Jag tycker inte särskilt synd om dem.

Miss Gillette sa...

musikanta: Men hallå! Man kan väl inte utgå från att alla uteliggare har ett sånt "straffregister" bara för att en del har det.

Vonkis sa...

Tack, det är bra att få perspektiv på sina köldbesvär.