Statcounter

tisdag, april 13, 2010

Risken för att jag går in i väggen...

... vilken dag som helt, är överhängande. Sedan igår kväll finns nämligen inte någon dörr längre in till min omskrivna blå soffa... Steg I i projekt: Nytt Kök har inletts. Men - soffan finns fortfarande kvar, jag får bara gå några steg extra.

P.S. Om nån undrar över de käcka flickorna i vitt och rosa på ett foto där till höger, så är det springgänget efter Tjejmilen i Berlin, år 1992. Jag är två från höger. Det var tider, det... "Lätta på foten i Söderköping" stod det på tröjorna. Rosa pannband hade vi förstås också...

Den märkliga tingesten ovanför är en sån där grej som fått hänga kvar omattutifallatt Simon och Thomas från Sveriges fulaste hem skulle hitta hit, så att de skulle få fälla en kommentar om smaklöshet... Fast, de skulle nog ha tillräckligt att säga om bilder och lappar på kylskåpet.

8 kommentarer:

Musikanta sa...

Du syns lite dåligt på bilden. Du får lägga in bilderna i HTML i stället för SKRIV så man kan klicka på dem.

Jag tog ner alla mina kylskåpslappar till festen, men nu är varenda en uppe igen. Kan absolut inte klara mig utan dom...

Jag undrar vad den där Simon skulle säga om han kom hit, haha!

Marianne sa...

Ja, vad synd att det inte går att klicka bilden större! Hade gärna tagit mig en titt både på förskräckligheten och flickorna som var lätta på foten : )

Spännande med nytt kök!

Sportråttan sa...

Själv har jag varit med och lunkat i Tjejgåing med ett lag från jobbet. Vi hade tjusiga tröjor med HD:s emblem i guld. Snöpligt nog blev vi omgådda av några stridiga brudar från Posten. "Var är ni ifrån, då?" frågade dom överlägset när dom gick om oss. "Högsta domstolen" sa vi ynkligt. "Och ändå har ni inte kommit längre!" fnyste postdamerna och ångade på. Vilka stöddiga typer! Men så har det gått som det gått med Posten! Ha! Nu är dom nog inte så kaxiga där dom sitter och spelar blockflöjt i tunnelbanan för att försörja sej.

Amber sa...

Haha, Simon och Tomas får säga vad de vill med sina löjliga små hundar som de fjuttar och fjantar med i tv. Smak har de då inte, även om de ibland får till en trevlig inredning. Haha igen!

Bloggblad sa...

Musikanta: Jag vet inte hur man gör... men jag kan fota av den tjusiga bilden - eller den av mig när jag vann (över min tidigare miltid)

På nästa kylskåp ska det vara rent. I alla fall första veckan...

Marianne: Det kommer en bild - när det blir dagsljus!

Sportråttan: Du är rolig du! Var väl tur att ni höll er till sanningen och inte Harley Davidson...

Amber: De är i alla fall tvärsäkra... och även om jag inte vill ha lila med orange ränder överallt, så älskar jag deras humor. Och tackar Gud för att jag får ha det hur jag vill. Maken är fostrad till att ha samma smak som jag.

mossfolk sa...

Ja, jag försökte förstås också klicka på bilden.
Och jag tycker lappar, magneter och teckningar i en salig röra på kylskåp andas en viss hemtrevnad. Fast det är klart att det finns en gräns... vår kylskåpsdörr har nog nått den :)

Humlan sa...

Frågan är väl hur länge som du kommer att försöka ta "den gamla vägen" till blå soffan. Kroppen brukar ha ett långt minne för genvägar.

Eleonora sa...

O så spännande - att köket har kommit igång - hoppas att allt kommer att gå bra. Ditt kakrecept har jag kopierat och så snart som mina stamgubbar är klara i köket ska jag försöka få till det med det här receptet.

Duktig flicka har du varit som sprungit så många mil! Inte ens ett rosa pannband skulle kunna få mig att försöka.

Trevlig helg och kram genom tråden