onsdag, april 14, 2010

Löparkarriären

Jag vågar inte lägga ut mina springkompisar i närbild utan att fråga, så det blir bara fr Bloggblad efter målgång i Berlin, maj -92. Jag var precis lika lycklig som jag ser ut - jag hade pressat tiden lite extra och så hade vi vansinnigt roligt de här dagarna.

Det var första gången de arrangerade Tjejmil i Berlin och hade missat att man nog måste ställa upp muggar och förbereda när flera hundra törstiga kvinnor kom stormande samtidigt... ilskna stabila tanter hade långa rör med muggar och muttrade medan de hällde upp en mugg i taget.

Sisådär 7-8 tjejmilar på olika ställen var jag med om innan jag avslutade min löparkarriär med flaggan i topp (?)i Dalarna... Den skarpögde noterar att det är väldigt tomt i målfållan när jag väl anlände (ingen toppnotering den gången)... och att publiken tittar efter mig beror på att resten av springgänget vrålade som galningar när jag masade mig i mål sist av alla.

Oj, jag känner att det här skulle kunna bli en lång avhandling med många bortförklaringar - men jag kan förkorta den med att säga att laddningen kvällen före inte funkade. Vi hade läst om diverse metoder med pasta, vin och godis - och jag testade allihop. När jag var helt slut vid ett vattenställe, och de duktigaste var i mål sedan länge, och skämtade och flamsade med dem som stod där, tog en av dem fram block och kamera och dagen efter kunde halva Dalarna läsa om den trötta läraren från S-g som hade laddat lite fel...

22 kommentarer:

Elisabet sa...

Ja, vad är mina skol-DM-plaketter med vinst på 60-meter, mot för detta?

Platt intet!

Heja dig!

Bloggblad sa...

Elisabet: Du var säkert mycket snabbare! Jag hade nog mer tankarna på att ha kul än på att prestera.

Klimakteriehäxan sa...

Jag är klart imponerad av dina bedrifter som löperska! Strongt! Själv har jag nog aldrig sprungit, läs jobbat, stort längre än en halvmil. Och det var ett bra tag sen ...

Klimakteriehäxan sa...

joggat skulle det förstås stå

mossfolk sa...

Haha, ja men provar man inte så kan man ju inget veta ;)
Jag är anmäld till tjejmilen i sthlm i höst. Men målsättningen är att ta mig runt och överleva.
*stryker kombinationen pasta, vin och godis från laddningslistan*

Bloggblad sa...

K-häxan: Jag var 30 när jag började jogga, ett par km i taget, det tog mig 10 år våga pröva en mil - och jag trodde nog inte att jag skulle klara det, men det var roligt.

Skönt att kunna impa på nån...

Mossfolk: Just det! Men om du bara kör pasta funkar det nog!

Cecilia N sa...

Enligt wv är detta något att göra film om: profillm.

Själv sorterar jag detta inlägget från dig som "Det visste du inte!" Nej, att du varit sån så du sprang hade jag ingen aning om.

Bloggblad sa...

Cecilia: Filmen om löparkarriären som gick åt (till?) skogen?

Jaså, det var en nyhet? Det ligger inte så långt bort från mitt idoga stavande ute på fälten, bara ca 15 kg.

Annika sa...

Ja, jag är också impad.
Vin kvällen innan ett lopp låter väl kanske inte så smart :-)
Men pasta däremot.
Skulle du vilja ta upp löpningen igen?

Anonym sa...

Om du var i Dalarna (mitt hemland) menar du förmodligen att du ´kullade´
dig i mål? :o)

Duktigt gjort i vilket fall som helst!

Kul(l)sprutan

Bloggblad sa...

Annika: Gôtt att kunna impa... :)
Precis veckan före det där sista loppet, hade jag sprungit tjejmilen i Norrköping med min allra bästa tid nånsin, så jag tog det här med en klackspark.

(Den allra bästa tiden för mig var 54 min)

K-sprutan: Jaså det är hemlandet? Jag minns mest det där dalaloppet som en massa fnissande...

Lobban sa...

Ja, visst hade vi kul. Jag som trodde att jag skulle springa fel väg i Berlin.Kommer du ihåg att supporterklubben var med i Dalarna? Vi bodde alla i floterstugan invid ån (där flottargubbarna brukar bo)precis bredvid sommarlagårn.

Bloggblad sa...

Lobban: Jodå, jag minns alltihop. Och en supporter hann inte kissa på hela resan...

Var det inte i Nrkpg du var rädd för att springa vilse om du kom först? Och jag var drömde om att jag kom sist och att de hade plockat ner väganvisningarna...

Bloggblad sa...

Annika: Glömde svara på frågan om jag vill ta upp löpningen. Behagen är lite för tunga och rörliga... och dessutom är det snällare mot knäna att gå, jag sprang mycket på asfalt. Sen orkar jag hålla på längre när jag går, så jag saknar det inte. Jo, förstås, det roliga omkring tävlingarna!

Bloggullet sa...

Jag sprang fort när jag gick i småskolan. Sen har jag inte ägnat mig åt sport tyvärr.

Bättre sent än aldrig.;o)

Kram

Bloggblad sa...

Bloggullet: Under skoltiden sprang jag inte särskilt fort, jag avskydde att anstränga mig. Det var ett behov som kom mycket senare.

Jag räknar inte mitt stavgående som sport eller idrott, det är ett behov, jag längtar ut varje dag. Även om jag inte mäktar med längre sträckor de dagar då jag arbetar, så går jag åtminstone de 2 kilometrarna runt parken här intill.

Amber sa...

Coolt att du ägnat dig åt detta med! Själv sprang jag Lidingöloppet två gånger för att få vara med på en stor surströmmingsfest där det krävdes att man sprungit. Helflängt, tycker jag idag.

Ser på den sista bilden en väldig likhet mellan dig och ditt barnbarn!

Marianne sa...

Så duktig du är. Själv har jag bara varit duktig med tjejvasan en gång, men det var både första och sista gången!

Bloggblad sa...

Amber: Eftersom tanken bara några år tidigare var mig helt främmande, tyckte jag att jag var himla cool de där åren mellan 30-45 när jag joggade. Fast milar sprang jag bara under ett par år på slutet.

Men vad gör man inte för surströmming?

Likheten ser jag när du säger det, annars ser jag den mest på kort från när jag var barn.

Marianne: VAR!!! inte "är"... Skidåkning på längden gillar jag skarpt, men det gjorde jag bara under 80-talet när det var mycket snö senast. Och bara en enda liten lokal tävling. Hade jag bara haft mer snö, skidor och sällskap skulle jag åkt varje vinter.

Anonym sa...

Jaha - då "kulade" du dej imål kanske :o)

Kul-sprutan från masarnas hemtrakter

Bloggblad sa...

K-sprutan: Jag undrar vad publiken hade sagt om jag hade börjat kula... det räckte nog att benen blev som spagetti av gapskratten.

Kulat har jag bara prövat en gång på en kurs. Det var kul, men jag törs aldrig öva här hemma.

Vonkis sa...

Ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha