Projektet alltså. För att förvilla googlare blir det en del * då och då i texten.
Det började förra sommaren med att jag fick i uppdrag att skriva en sommarpsalm i gammal stil och en julvisa, även den gammeldags. Jag fick veta en del om projektet och kände suget: vill skriva mer... snälla, be om mer!
Och så i höstas ringde mobilen när jag var ute och gick i höstrusket - samma dag som jag fick veta att jag vann psalmtävlingen! Ville jag skriva berättartexter till en historien om "Smedens * dotter" i Eskilstuna? Svar: JAAAAAA! Inte en sekund tvekade jag.
Texterna, som nu är färdiga (kanske, jag är beredd på ändringar) sammanfogar och leder handlingen framåt mellan de ca 20 sångerna. Några av sångerna var inte klara från början utan har växt fram under tiden. Texterna ska också ge lokalfärg åt det hela historien. Bo*sse Waste*sson hade redan tänkt ut ramarna kring storyn (som delvis var en beställning från E kommun) och har "dirigerat" mig. Jag fick från början en bunt böcker att läsa in mig på och en cd med alla låtarna, och har trots ramarna haft ganska fria händer.
En av böckerna skrevs av en dam som är jämnårig med den påhittade smeddottern som är vår huvudperson. Att läsa den var som att läsa en samling sprituella bloggar, hon kåserade i lokaltidningen i början av 1900-talet och fick mot slutet av livet ut dem som bok. Mycket trevlig läsning om livet mellan 1850-1900. Jag har lånat miljöbeskrivningar ur den och fått idéer till olika händelser - vilket anges i programmet, jag har alltså inte snott rakt av i smyg utan bara fått inspiration. Jag var ju inte med på den tiden och mina förfäder var drängar resp. textilarbetare så jag har inga släktreferenser i smedjorna, även om min gamla mormor nog finns med på ett hörn...
Under det här arbetet har telefonen varit flitigt använd. BW har kommit på nya idéer, jag har kommit på andra idéer och så har vi bollat fram och tillbaka - många varv. Ändrat - strukit - lagt till... Men jag är glad att jag inte har behövt besluta när vi kommit till flera tänkbara beslut. Det har inte varit svårt att skriva - det svåraste har varit att stryka ner allt överflödigt, det är (som de kära läsarna förstås vet redan) mycket svårare att skriva kort än långt, att få det kärnfullt och händelserikt utan longörer.
Det här projektet har varit min glädjekälla under vintern, men det har inte känts verkligt förrän nu när jag träffat ensemblen. Det blir dans och kör - inga dialoger, bara en berättare och sångerna illustreras med dans av människor i tidstypiska kläder. Extra glad blev jag förstås att en av våra första gemensamma sånger kommer att bli själva slutnumret...
Gårdagen. Jag har inga bilder från kvällen med ensemblen, kändes inte som läge att plocka fram kameran - men tänk 30 människor som sitter i en stor ring... de flesta ganska unga, och så genomgång av hela alltet. Två och en halv timme.
Lunch åt jag på bryggan framför det mörkaste huset i mitten - fast det flödade i sol då - tillsammans med de ansvariga. Jättekul att få höra om upplägget och marknadsföring m.m.
Jag skäms nästan att jag skrivit om staden som om jag vore välbekant med den. Jag har bara varit där en enda eftermiddag för 25 år sen och shoppat med en kompis... så allt jag skrivit har jag läst mig till. Tittat på gamla kartor, kollat Internet och böcker. Men faktiskt, det är ingen som kommer att märka det, jag behöver inte ändra några detaljer alls.
Det var väldigt intressant att få se Rademachersmedjorna (kändes bekant!) och att strosa runt i stadsmuseet utan trängsel (jag var nog nästan helt ensam där - passade på medan det åskade och regnade) och känna in atmosfären i gamla bilder.För att inte tala om hur kul det var med alla små unika butiker som fanns där i de gamla smedjorna...
Den 15 oktober är det premiär, sen blir det två föreställningar dagen efter. Kort och intensivt, som det måste vara när många amatörer är inblandade. Mer info (läs = tjat om detta) kommer med all säkerhet längre fram.
28 kommentarer:
Så roligt och så spännande det låter. Jag kommer inte att tycka att du tjatar utan kommer att tycka att det ska bli kul att höra om fortsättning och framskridande till själva premiären. Vilken kändis du håller på att bli. Så glad jag blir för din skull.
Cicki: Näe, kändis blir jag aldrig och vill inte bli. Men det jag skriver tjänar jag gärna lite pengar på... så att jag har tid att skriva mer. Tack för ditt stöd!
Vilken häftig grej! Förstår att ett nej inte ens fanns i dina tankar då de ringde. Ser fram mot ditt "tjat" om fortsättningen :-)
Oj så roligt och kreativt det låter - och så skoj med allt samarbete :)
Jag förstår också att du tackade ja, det lät ju som klippt och skuret för just dig.
Att det är svårare att skriva kort än långt, det förstår jag verkligen, det är likadant med bild.
Vad roligt! Det måste kännas härligt när det hela tar form sådär och som sagt....roligt med så många som arbetar ihop!
Lycka till med fortsättningen!
UNDERBART!! LYCKA !!
Stående ovationer till slutsången/numret har jag redan siat om!
Vem var det som tyckte att livet börjar vid förtio? Det var kanske rätt - men att det fortsätter rejält upp i åren är ju uppenbart!
GRATTIS!
Kulsprutan
Fast åren innan förtio kan ju vara ganska mysiga också, så mottot borde väl vara: Livet är underbart och mystiskt och för med sig de märkligaste överraskningar.
Ha en härlig helg!/M - som inte på nåt sättåvis kallar dig gammal eller ens jämnårig.
Det var skönt att få släppa de hållna tummarna och arbeta med hela handen.....framför allt när det gäller att riva morötter :o)
först, va roligt att du rekar så mycket och bra. jag är naturligtvis inte förvånad (hihi!) och tror säkert dom som känner stan bättre kommer känna igen sig!
sen, vilket roligt jobb! och att det går så bra. superglad för din skull!!
Vonkis: Tack - tänk om det blir tvångskommendering för alla bloggläsare...
Christina: Det kan jag tro, man vill nog ha med lika mycket i en bild som i text. Att få vara kreativ är en ynnest!
Londongirl: Det bästa av allt är att jag inte behöver vara med och organisera... även om jag får ändra några rader här och där, så gör jag det hemma - behöver inte vara med och repetera en massa kvällar.
K-sprutan: Tack ska du ha - men visst räknar jag oss som jämnåriga!
Jag har ju ibland varit lite lätt bitter över att det är svårare att få "ut" sina grejer som medelålders tant, men jag får nog backa lite, det har gått ovanligt lätt ett tag nu.
Den sista sången fanns det en del delade meningar om, jag mailar om det nångång.
Nu väntar en himla massa jobb både med köket och med nästa nummer av F-bladet... det drar ihop sig till tryckning om nån vecka.
Ullisen: Det är så kul att glädjas tillsammans! Researchen var inte helt lätt, när jag var osäker kringgick jag det hela med lite allmänna saker i st f detaljer, men jag insåg häromdagen att det funkar ändå. Det blir inte svårt att placera händelserna för den som kan stan.
Och nu tror jag att jag vet mer än många som bor där av slentrian.
Grattis ånyo och jag ser fram emot ytterligare nyheter via blogg och/eller mail.
Kulsprutan
Det är ju så spännande allt detta så det är inte klokt!! Jag gratulerar dig ännu en gång till bedriften och jag får strö beröm över ditt huvud - och framför allt - jag gläds verkligen med dig.
Många stora pingstkramar!!!
K-sprutan: Tack kära du! Jag vet att du en bra stöttepelare!
Mail kommer - jag har mest bara flämtat idag.
Eleonora: Jag tycker också att det är spännande, det gick så många år när inget hände med mina sånger eller annat, och så blir det ketchupeffekt... otroligt roligt.
Extra roligt med delad glädje! Glad pingst tillbaka - nu blir det varmrökt lax och ett eller två glas vin.
Så härligt att läsa om ditt arbete, i det här avseendet med! Det är verkligen speciellt att arbeta med den sortens kreativa ämnen.
En gång, för mycket länge sedan skrev jag på uppmaning en "psalm", dvs satte text till en melodi jag fick. Den sjöngs i kyrkan då, på en konsert, och sedan har jag inte sett den. Annars har jag bara jobbat med helt eget material. Samarbetet verkar rätt spännande, tycker jag.
Roligt att du är så noggrann. Det uppskattas ju av människor som själv är pålästa, eller på annat sätt involverade.
Ska bli spännande att se hur det går...
Grattis till att projektet har lyckats så bra och är så roligt! Jag kan tänka mig att det är en upplevelse att få vara med i det här, en stor händelse.
Lycka till med resten!
Amber: Vi som läser hos varandra tillhör nog den kreativa gruppen allihop, har jag förstått. Kaka söker maka...
Jaså du har också varit i psalmsvängen... Det är många fler än man kan tro om skrivit psalmer.
Ibland önskar jag att jag kunde tonsätta själv, men då går jag miste om det roliga samarbetet. Sen är det lite lättare att knuffa fram varandra än att marknadsföra sig själv.
Att jag är noga med sånt är för att jag stör mig enormt när andra gör sakfel - speciellt när det gäller kyrkliga aktiviteter som råkar finnas med i en deckare, då tror många att de vet... och skriver som de tror.
Marianne: Tack för alla dina kommentarer till de senaste inläggen! Jag har läst alla, men svarar bara här.
Jätteroligt att du följer med och läser! Jag håller helt med dig om det konstnärliga - som behöver förklaras.
Det är så roligt och spännande att jag faktiskt är glad över att det tar tid - då får jag suga på karamellen lite längre...
Så trevligt, Berith att få läsa dina inlägg..ocgdagarna i E-tuna och det som är på G!!!
Verkar spännande!! Så jag skall göra allt för att var ledigdenna kväll..och heslt få med mig min Lasse också till LOKET!!!
Fina bilder!!.
Såg att du var påF-book---i chatten..kanske vi pratar nåt lite där också vid tillfälle...
Har nu börjat jobba efter mina 6 veckors sjuksrivning...Jabbar i natt min 3:e av 5...
Kram!!!
Margit: Hoppas det går bra att börja jobba, kan ju vara tungt om du har ont fortfarande.
Chatten är jag inte ofta på, jag blir så stressad av att det går så fort där, frågor och svar går om varandra.
Marianne heter jag - men det är okej, jag kör ju med annat namn som bloggnamn. Lätt att glömma!
Det här låter så jättespännande! Jag ska se om det inte kan bli en liten familjeresa till E-tuna i höst, kombinerat med lite bloggpåhälsning hos Lotten!
Cruella: Åh, det vore ju jätteroligt!
Inte ett dugg tror jag på att madame inte vill bli kändis, men det kommer att passa dig som hand i handske!
Stoooort grattis härifrån och tack för sms:et som jag förstås inte fattade vem det var ifrån.
Kanske nån beundrare som man inte hade en aning om ,-)
Nu vet jag.
Elisabet: Nej du - mina sånger får gärna bli kända, själv vill jag kunna stuffa runt i min röda mössa och slitna gamla jacka utan att bli igenkänd. Det är en himla stor skillnad!
Men tack ändå, och jag ÄR ju en hemlig beundrare!
Det är verkligen otroligt häftigt, och jag tänker se föreställningen till hösten. Passar på att träffa mostern och kusinen i Läsketuna samtidigt ...
Tänk om det kunde bli en bloggföreställning, dvs en som många av dina kommenatatorer och beundrare ;-) går på? Då finge man ju också träffa några av dem vars kommentarer man läser här. Alla får backstagepass och du blir överhopad av rosenbuketter och pralinaskar i logen! :-D
Miss G: Gläder mig storligen över denna plan! Nu lär jag inte få nån loge... men rosor och praliner låter helt okej. Bloggträff med för den delen... fast jag gissar att jag har annat att göra än att planera en sån.
Gissningsvis kommer jag att vara så i gasen att jag går på alla tre föreställningarna - hela mitt gage går väl till hotellrum...
Men! Såhär går det när man ligger efter i läsningen! Jag måste kolla noggrannare så att jag kan bjuda på kaffe (eller öl?) när du är i Etuna nästa gång!
Lotten: Jag hoppas att du snart får syn på reklam för Smedens dotter...
Jag kommer nog inte förrän till preimären den 15 oktober, hade inte koll på att du bor där, annars hade jag ju kunnat kolla en del detaljer med dig när jag skrev.
lotten: Om du tänker gå och kolla på föreställningen skulle vi kunna göra gemensam sak.
Självklart, Miss Gillette -- är du alltså projektledare? (Jag försöker delegera.)
Miss G & Lotten: Åh, vad kul, då är det bara 498 platser kvar att fylla till premiären... himla tur att jag slipper sköta det!
lotten: Delegera är bra. Tja, jag kan väl i alla fall preliminärt tänka mig att hålla lite, lite grann i det här, i yttersta kanten typ. ;-)
Skicka en kommentar