Fast först ett hösttecken... barnbarnets kalas hölls när skolan hade börjat - och jag bara älskar den här bilden, tycker att jag känner förhoppningarna om en kul fest. Och ja - hon fick välja färg själv, och har bara bjudit tjejerna i klassen.
Och så var det då vintertecknet... 
Första momentet... det enklaste, att få in båten till rampen. Sonen håller tampen. (Jag har slutat säga "snöre") 
Nästa moment var lite svårare... hur långt ner... Båten fick nästan bilen att lyfta... men med två tunga grabbar i, höll den sig på jorden. 
Nästa moment - en av orsakerna till att jag stannade hemma... Ser himla farligt ut, men de blå hjulen måste ställas in först när man vet vinklarna under båten. Tur att familjen innehåller starka grabbar! 
Och så slutjusteringen...Nu står båten på garageuppfarten och ska bli sååååååå ompysslad under vintern. Ändå tills vårtecknen börjar komma...
Förresten - valet är väl också ett hösttecken? Himla bekvämt att jag bara behöver gå rakt över gatan för att göra min samhälleliga plikt och rättighet.
21 kommentarer:
Ja det var väldans att ha röstlokalen på ett sånt kort avstånd. Tur att man inte har som Elisabet som måste åka 8 kilometer för att rösta :-)
Vem tog bilderna när du var hemma?
Stilig båt, jag har inte sett den så nära förut...
Har också varit och röstat, dagens enda lilla promenad. Har fullt upp här hemma med att blogga och att läsa ut böcker. Det var massor av folk i Mogata skola - jag fick stå i kö!!! MM är ju valnämndens ordförande så jag var ju tvungen att rösta idag när han satt där.
Vonkis: Men då finns det ju förtidsröstning. Jag har tur att det är i min skola och att jag har nära även till jobbet. Fast... inte bara tur, lite skicklighet också. Vi köpte huset här medan jag jobbade där den första omgången.
Musikanta: Det gjorde dottern som var med.
Pilligt det där att få upp båten på rampen.
Vår båt lägger vi upp på varv men de mindre drar vi upp på ramp på ön.
Hur lång är er båt?
Vilket härligt festbord hon dukar där lilla barnabarnet. :-)
En sån båt skulle jag vilja ha. Fiffigt det där med vintertecken. Det ska jag ta fasta på. För varför är det så märkvärdigt med alla vårtecken och sommartecken? Höst- och vinter glöms helt bort.
Londongirl: För att citera barnbarnet när hon berättade för sin mamma: "Du förstår väl att morfar måste få leka med sin båt!" så är det nog så att maken helst vill ha den hemma (han är en sån som plockar sönder allt, men oftast får han ihop det igen.)
Den är 6,20 tror jag. Den heter i alla fall 620...
Jag fick en bild med en mängd små prinsessor men den törs jag inte lägga ut.
eva: Den är så praktiskt. Allt finns i den (utom toalett) och är som en liten husvagn.
Visst är det orättvist mot hösten och vintern!
Det där blev alldeles bestämt ett riktigt bra tjejkalas!!!
Och båten ... ja upp måste den väl ... innan isen lagt sig...
bloggblad: Grabbarna är säkert starka, men å andra sidan kan man få krafter som är oanade till och med för en själv när man ska lyfta sin osynliga elefant (för att fortsätta metaforiken från mitt kommentatorsbås). Exempelvis anser jag inte att jag kan lyfta en motorcykel som väger 230 kilo, men om den välter när jag är ute ensam gör jag det ändå eftersom jag måste. (Fast jag har inte måstat det på ett par år nu. Och så tillägger jag för säkerhets skull att hojen bara välter när den står still, till exempel för att underlaget ger vika under stödet.)
Underbar bild, när barnbarnet bjuder på fest :)
K-häxan: Ja, hon var väldigt nöjd efteråt. Och föräldrarna var ganska trötta... tur att de hade moderns jobblokaler att låna, jag minns när vårt hus invaderades av lekande småbarn... tur att jag var ung när barnen var små!
Jag längtar redan efter nästa båtsäsong!
Miss G: Jag är också helt säker på att man har mer kraft än man tror sig om. När man måste.
I kväll fick jag mer kraft för min egen elefant, då jag var på fin konsert och tonsättaren beställde fler sånger av mig... Han är en riktig tonsättarkändis, har gjort en av mina texter (som de körde i kväll) men han sa att han i en av sina flyttar hade slarvat bort de texter han fick för 10 år sen. (Och jag som undrade om han inte gillade dem...) Min elefant fick luft under öronen!
Christina: Ja, visst finns det en känsla i dukandet som vittnar om förväntan! Jag har en sån bild från när jag dukade till mitt bröllop, kände igen känslan direkt.
"Men elefant fick luft under öronen" ... *skrattar*
Ang ditt föregående inlägg... jag skulle gärna velat ha höra denna Britta-Cajsa.
Norrlandsturné kanske??:)
Varm kram..
Nere i lilla båthamnen såg jag en man spela upp sin motorbåt ALLDELES ENSAM på en sån här trailer.., och det var ingen litrn historia heller!
Jag gick också bara över gatan :)
Så mysigt med kalas -en jättehärlig bild!
Och jag njuter av höstfärger, höstluft och mörkermys. Vintertecken får vänta lite till...
Miss G: Jag har flinat hela kvällen och känner verkligen öronfladdret från min elefant!
Elisabeth: Det vore ju jättekul! Men jag tror inte nån vill betala reseräkningen, tyvärr. Kram tillbaka!
Elisabet: Han hade kanske vana? Per hade ju tänkt köpa en mindre båt som han skulle ha dragit hem varje gång. Nu är han himla glad att han sansade sig...
mossfolk: Jag var som vanligt lite deppad just när sommaren var på väg bort, men nu tycker jag också att det är rätt mysigt att sitta vid brasan med tända ljus och sticka. Och gå långpromenader i frisk och klar luft.
Jättejobb att ta upp båten. Skönt att det är gjort och att den nu står under uppsikt hela långa vintern.
Hösttecknet där lilla Sångfågeln dukar sitt födelsedagsborg är såååå söt. Hon är duktig den lilla!
Ja, det är väl ett sant vintertecken att ta upp båten. Minsann.
Vemodigt? Eller känns det OK?
Finfin bild på fdlsedagsbarnet också! Hoppas det blev ett kul kalas.
Eleonora: Eftersom det var första gången, var det rätt krångligt, men när inställningarna väl är gjorda ska det inte vara så svårt.
Jag längtar ihjäl mig efter min sångfågel mellan varven...
Annika: Jo, lite vemodigt. Jag blev häftigt förälskad i båten och den totala frihetskänslan att vara ute med den.
Hon var mycket nöjd med kalaset - men föräldrarna var trötta... min dotter borde annars vara van som jobbar på förskolan där de lånade lokal.
Ja, Marianne, förstår att du hellere är hemma än att ha "hjärtat i halssgropen"...när dom skall ta upp båten..på bilen...
Ja, man ser nu på vissa träd, att bladen börjar ändra färg...och även ramla bort...OCH ÄRGERNA är ju verkligen NJUTBARA att se...
Kramen min kära vän!!!/Margit
Verkar jobbigt det där med båten...
Men ni slipper i alla fall skrapa och måla båten. Jag har varit med och lackat och målat en hel träbåt, det tog tid, om man uttrycker sig milt : )
Hur mycket fyllde Lillan?
Skicka en kommentar