Helt bakvänt...

Nyss hemkommen från en vintervit resa till skärgårdsdelen av församlingen, med jullunch och underhållning av fr Bloggblad... alltså, jag stod inte för lunchen. Jättetrevligt med städad och intresserad publik, fast ganska hungriga var de nog mot slutet...

Inför de första gångerna jag gjorde såna här gig, hade jag ibland de värsta mardrömmarna om allt möjligt som kunde gå åt skogen med glömda noter och ostämd gitarr och sånt, men numera har de försvunnit och jag upptäcker gång på gång att jag överlever även om papperen flyger iväg, att jag glömt nåt hemma eller om jag slirar på gitarrsträngarna.

I dag hände nåt nytt, mitt under evenemanget, som nästan fick mig att tappa fattningen. Plötsligt kände jag... neeeeej! Tänk om alla satt och tänkte: Men kolla, hon har.... Hjärnan gick igång för fullt... syntes det? Jag såg inte att nån knuffade på grannen och fnissade, i alla fall. Nej, det var inte gylfen, och inte heller olika skor som min mamma upptäckte att hon hade till sin uniform en gång. Vad det var? Det blir dagens gissningstävling. Den som gissar rätt får en virtuell pepparkaka.

(gäller förstås inte min svägerska som var där och fick veta det - och som garanterade att det inte syntes.)