Statcounter

söndag, mars 20, 2011

Dagen efter

Sitter på min värmefilt i skönaste fåtöljen, omgiven av blommor och ljus, mätt av resterna från gårdagen (som smakade mycket mer idag i lugn och ro), känner efterklangen av skratt, sorl, skrammel från barn som hittade min instrumentlåda, ekot av mer högklassig musik och sång ... Bättre än så här tror jag inte att jag kan få det. Jag njuter och njuter och ångrar inte alls att jag ställde till med dubbelkalas, speciellt inte nu när maken burit ut alla extra stolar och bord och hemmet börjar se normalt ut.I januari stod jag med hela kören och grät vid en kista när en av körkompisarna hade dött. Visserligen kändes gemenskapen stark och påtaglig, men det var tomt och sorgligt. Det var då jag bestämde mig för att jag ville träffa släkt och vänner i ett roligare sammanhang. Även om jag snodde som en tok med skurtrasor och bakplåtar i flera omgångar, så var det värt vartenda dugg. Maten hade jag inte lagat själv till gårdagens kalas, det finns andra som lever på att göra det. Inte heller smörgåstårtan till onsdagens kalas. Dotterns sambo fixade all disk igår, maken fixade med mat- och dryckpåfyllning och jag bara njöt och umgicks.

Det känns lite konstigt att sitta här i skenet av stearinljus och ha det så himla bra när världen står i brand och det är eländes elände på olika ställen. Kanske ännu viktigare att passa på att njuta av friden, den är inte självklar. Kanske ska jag ta mig en pralin... suga ut det gôttaste medan blommorna prunkar - minnena från den här veckan kommer att fortsätta att blomma så länge mitt minne fungerar!

15 kommentarer:

mossfolk sa...

Hela texten speglar hur bra det har varit :) Härligt!

Och jag tycker att födelsedagar är ett utmärkt tillfälle att träffa familj, släkt och vänner som det annars inte blir av att man att man träffar så ofta...

Amber sa...

Så bra att du ställde till kalas! Sällan ångrar man det efteråt - det är före som är krångligt.

Jag tror du har alldeles rätt i att du kommer att njuta länge av det som hänt dig den här veckan. Visst får man vara glad och tacksam när delar av världen står i brand - kanske är det verkligen viktigt då! Härligt!!

Vonkis sa...

Om man nu ändå ska fylla år är det ju bra att passa på att ha en hejdundrande fest samtidigt :-)

Bloggblad sa...

mossfolk: Det är 10 år sen jag firade senast... men jag går på en hel del kalas och tycker att det är jättekul. Jag tycker att det är viktigt att fira och träffas och vara glada, det är sånt som lyfter en över andra bekymmer.

Amber: Det är ett bra sätt att ta paus från vardagsslitet, släppa alla jobbtankar och bara njuta - det gör allting lite enklare sen.

Vonkis: Praktiskt är det också, nu har jag bjudit igen - har varit på många kalas sen jag bjöd tillbaka senast.

Elisabet. sa...

Min mamma sa alltid .., eller skrev hem och sa att "njut du Eliza av livet och tillvaron .., det hjälper inga fattiga människor att du sitter där och gråter .., och hjälpa till kan man göra på många sätt!"

Har man det så bra som vi har det, då har man väl också rätt att få vara t a c k s am och njuta av det hela.
Hemskt vore det väl annars.

Cecilia N sa...

Säger ungefär som Elizas mamma. Och som han sa i dagens evangelietext: de fattiga har ni ju alltid.

Koncentrerar man sig på att inte ha nåt skoj förrän allt, hela världen, är "skinande ren" då lär man aldrig få ha nåt skoj.
När israeliterna kommit genom Röda Havet ställde de till fest. Att de sen skulle traska i 40 år till var liksom oviktigt just då.

Den berättelsen är en förebild för mig.

Bloggblad sa...

Elisabet: Din mamma var klok - jag känner att din och min mamma kunde ha varit systrar...
Jag är extra mycket tacksam efter sådana här träffar.

Cecilia N: Det har du rätt i, då får vi vänta... Jag har inte tänkt så om Den långa vandringen, men det var en bra förebild. Njut idag.. morgondagen tar vi sen!

Klimakteriehäxan sa...

Njut! Det är du värd! Tids nog är allt som vanligt igen ... och tack och lov behöver det inte behöva dåligt, det heller!

Bloggblad sa...

K-häxan: Tack, jag gillar ju vardagslunken, men känner att den blir roligare med såna här ljusglimtar då och då. (Framför allt är huset väldigt välstädat!)

ullrika sa...

Ååh så härligt att läsa om din lyckliga dag, både här och på FB. Jag gillar stora kalas och tycker det var en förträffligt bra idé du hade att hellre ha trevligt på ett födelsedagskalas än på en begravning... - om du tolkar mig mindre morbidt än det där lät så menar jag alltså att det var BRA!

Krams i mängd! Och du, njut lite till av pralinerna!

Nina Lindh sa...

Det blir inget bättre här i världen om vi också sitter och har det eländigt. Så... njut på du!

Anonym sa...

Varför sitter du på en värmefilt?

Kulsprutan

Annika sa...

Vad härligt med en sådan lyckad fest!
Så skönt och tillfredställande det ÄR efteråt då man vet att det varit lyckat.

DET tar verkligen på krafterna att ställa till större kalas, jag vet det!

Så glad att det blev så lyckat för dig! OCH ER ALLA!!!

Bloggblad sa...

Ullisen: Det var så jag tänkte, roligare nu... även om det är lite krångligare när jag inte är van längre att fixa kalas.

Nina: Jag lever på glädjekickarna i dag med! Och på goda rester.

K-sprutan: För att jag är en ganska frusen sort, och den andre som bor här tycker att det är jättevarmt...

Annika: Tack, jag hade nästan glömt hur mycket bestyr det är runt omkring. Men i fortsättningen blir det bara små tillställningar. Såna jag kan fixa mat till alldeles själv. Men visst var det jättekul!

Ökenråttan sa...

Stora fester är bra, för då rycker man upp sej och tapetserar om hallen och spacklar över dom där fåniga sprickorna i taket i vardagsrummet och liknande. Vi hade en större middag i går och då tvangs vi att röja av vårt stora matbord som Lille Maken använder som arbetsbord till vardags. (Vid små kalas äter vi i köket.) Bort med två datorer, en skrivare och diverse Pappershögar. När kalaset sen är över återstår uppgiften att minnas var vi gjorde av allting. En brevkorg med Viktiga Papper återfanns efter mycket letande under sängen i gästrummet. Men var är skrivaren?