Jag är så barnsligt förtjust i backsipporna att jag hälsar på dem och pratar lite med dem varje gång jag går förbi.Nu drar det ihop sig och snart är det deadline för mitt sista nummer av församlingsbladet, som redaktör alltså, helt slipper de inte min skrivklåda, men jag slipper ansvaret. Det brukar alltid vara nån som undrar vart jag tagit vägen när jag inte syns till i bloggarna - men sitter jag inte vid datorn och redigerar och skickar till tryckeriet, så ligger jag ute i sålådorna och trugar salladsfröna att komma upp... eller ligger på soffan och tänker. Jag ska få till tre sånger till innan vinterns stora sångprojekt är klart.
Snart dags för körresa också! Nästa söndag, den 15 maj sjunger vår kör i Uppsala domkyrka i mässan kl 11. Det ska bli spännande!
19 kommentarer:
Man SKA prata med blommorna!
Jag har just nu sett i min glaskula att alla dina projekt kommer att gå bra!
Ha en skön helg!
Kulsprutan
K-sprutan: Åh, vad härligt! Jag tror på din glaskula. Hoppas att allt är väl med dig. Jag har inte stängt ner mailen, känner bara att allt bloggläsande tar på tok för mycket tid.
Jag tror faktiskt inte att jag någonsin har sett en backsippa ute i det verkliga livet. Men fina är dom verkligen.
Dumme dumme. Ja, gräsklipparmannen alltså.
Å så spännande att få sjunga i Uppsala! Jätteskoj!
Visst är de fina, jag brukar gå och kika på dem i kullen. De är så ulliga gulliga...
Vi hade backsippor i rabatten när vi bodde i Eriksvik. Och massor med andra blommor också. Nu har vi bara penséer i lådor och maskrosor!
Ha det så trevligt i Uppsala!
Om de är fridlysta och hotas av gräsklippare tycker jag att du ska gräva upp den tuva du hittat och transplantera den till en säkrare plats, exempelvis din trädgård, där den kan få växa och föröka sig ifred. Om man gör så är man väl knappast kriminell?
Jag har nog heller aldrig sett vilda backisar, men har några tuvor i trädgården som jag har köpt och planterat. Väldigt trevliga krabater, tidiga och tacksamma. Fast begärliga för rådjuren, så det gäller att skydda med medel och mekaniska hinder.
Det var ju synd att vi går om varandra i Uppsala nästa helg. Jag är där på lördagen. Visserligen inte i domkyrkan, men ändå. Pappa bor ju där och min syster kommer på besök till honom så vi slår två flugor med en smäll. Hälsar på pappa och träffar kära syster samtidigt.
Har nog aldrig sett en backsippa live, s a s, så tack för bilden - och må de överleva in i framtiden!
Att du kommer att gå in i densamma med pukor och trumpeter, det är jag övertygad om: du kommer inte att sakna redaktörsskapet, utan ha mer än fullt upp med allt annat.
Hälsa sallandsfröna så gott! De kan få höra av sig till min gräslök om de vill, den verkar tveka om sin fortlevnad!
Elisabet: de ser precis likadana ut som på bild. De är så försynta på utsidan med grått ludd – och så maffiga på insidan.
Vonkis: Jag tror det är nån praoelev som inte kan läsa på skylten!
Cecilia: Ja, jag missar ett dop där mitt barnbarn ska sjunga solo –men henne får jag höra ofta, sjunga i domkyrkan får jag kanske aldrig mer tillfälle till.
Nilla: Roligt att du ger dig tillkänna! Är det hit upp du går? Jag har hört att de finns på kullen nere vid förskolan också.
Musikanta: Jag minns din prunkande trädgård där – var så impad av allt du odlade.
Det blir säkert trevligt – vi har alltid väldigt roligt ihop.
Miss G: Ack nej, inte kan jag gräva upp dem!!! Helgerån. Dessutom dör det mesta i mina rabatter, så det skulle vara en osäker plats även utan rådjur.
Cicki: Känner vi igen varandra om vi möts på stan? Vi kommer dit på lördagen, men har förstås ett program (som jag inte vet nåt om, jag bara hänger med överallt.)
K-häxan: Nej, att hålla reda på en massa papper gör mig väldigt stressad. Och att tjata på folk gör mig irriterad. Jag hoppas och tror att jag kan hålla mig sysselsatt ändå – förhoppningsvis kommer det att ersätta den ersättning jag förlorar… Jag ska snacka med mina frön!
Jag tror i alla fall att jag skulle känna igen dig. Men vi ska inte gå på stan så tyvärr. Men vi ses kanske någon gång i alla fall. Man vet aldrig vad livet har i beredskap....:-)
Vad fint att "dina" backsippor verkar ha överlevt trots alla hårda tag!
Jag har bara sett dem i Bergianska trädgården här i Stockholm.
Spännande med alla dina projekt! :-)
Jag går till kullen bakom förskolan för det ligger nära min svärmor så vi passade på härom veckan när vi var där och fikade.
Cicki: Nej, det man minst anar, händer ibland.
Tankevågor: Det är nog många blommor som jag inte har sett mer än på bild, och här finns det tydligen backsippor på ett ställe till, enligt Nilla.
Nilla: Jag tror knappt att jag varit på den kullen... men kul att det finns på fler ställen.
Jag är lika barnsligt förtjust i backsippor som du. Vi hade en återkommande tuva i vår trädgård när jag var liten. Hur den hamnat där har jag ingen aning om, men huset byggdes 1897 så den kanske hamnade där innan den blidde fridlyst?
Tack för alla hälsningar hos mig !
Hälsa backsipporna från mig. Jag har inte sett till några här i närheten.
Kram från Eva
Backsippor, ooo så fina!! Klart att du pratar med dem. Jag brukar också prata med mina blommor därute, och jag hoppas att de förstår svenska :-)
Ullrika: Förmodligen är den ditsatt nångång.
Evatina-beth: Roligt att se dig här igen! Hoppas att du får fina veckor hemma!
Annika: Ja du, de är förmodligen multikulti-språkiga.
Skicka en kommentar