Jag var så stolt över min tuffa moderna som inte var fjantigt blommig och tror att jag fick den i slutet av 60-talet. Jag vill minnas att de var gjorda enkom för att härbärgera vissa vassa tingestar som togs fram till lördagen. 
Skulle det vara riktigt tjusigt kunde spolarna få sitta i hela natten och förstöra sömnen...Jag var fena på att lägga håret (uttrycket kom jag plötsligt ihåg när jag hittade påsen, vem "lägger" håret numera?) både på mig själv och på mamma. Mamma ville alltid ha läggningsvätska i, så att det skulle hålla länge. Själv "torpederade" jag mina lockar, som hon kallade det, och sprayade hårt, men på mamma fick jag bara kamma försiktigt.
När jag hittade spolarna fick jag ett ryck och snodde upp hela håret, nej, jag la det! Tänk att fingrarna kom ihåg exakt hur det skulle gå till även utan nackspegel. Lite yvigt och buckligt blev det, men inte så tokigt. Jag kände mig så 60-talig när jag satt i trädgården och läste medan lockarna soltorkade.
Men det blir nog bara fön och vax och spray i fortsättningen... eller, som nu när jag är ledig, en sträng blick i spegeln.
17 kommentarer:
Påsen är vansinnigt camp, men hallå -- du glömde ju bilden! På dig själv, i papiljotterat hår. *harklar uppfordrande*
Ha,ha. Jag har också en kvar. Inte den ursprungligt stora utan en minivariant som jag har lite tunna spolar i. Det händer att jag rullar upp luggen när den blir för lång.
Kommer du ihåg Carmen curlers, värmespolarna. En sådan hade jag. På den tiden hade jag jättelångt hår som jag la upp på värmespolarna. Då fick jag korkskruvslockar som var så fina när man gick ut och dansade. När man dansat klart var håret rakt igen och sminket satt under ögonen. Om man haft en kul kväll, vill säga. För även fina flickor svettas när de dansar mycket.....:-)
har aldrig haft någon egen men har jobbat hos många damer med såna där påsar.
Kommer ihåg första gången jag skulle lägga håret på en tant. Det var så svårt att få det rakt och snyggt. Långsamt gick det. Och hon som jag lade håret på, ansåg att jag var för svag, "man måste ju ta i så det blir något".
Ja, mina systrar hade en sån och kanske mamma också? Men mamma hade så tjockt hår, så det var omöjligt att lägga det.
Själv har jag aldrig någonsin haft en rulle i håret, tvärtom, jag skulle ha gett hur mycket som helst för att få det rakt ,-)
Miss G: Men då hade ju alla plockat fram sina spolar för att bli lika fagra!
Cicki: Jorå, Carmen C hade jag också, fick överta från en kompis. De använde jag ända tills vi flyttade hit för... oj, 30 år sen! Då hade jag bara spolar till mamma så länge hon levde. Ett bra sätt att umgås!
Men jag lockade aldrig mitt långa hår, det var för tjockt.
Vonkis: Det är inte så lätt - man måste rulla så att det inte blir en lång uppförsbacke. Och det kräver lite "tag". Min man jobbade på mentalsjukhus i sin ungdom, med gamla damer och han fick locka håret på dem... tror inte att de var kräsna.
Elisabet: Du kanske hörde till dem som strök det med strykjärn på strykbrädan? Tänk - alltid är det så att den som inte har och v.v.
Been there, done that, som det brukar heta. Att man kunde sova med alla de där piggarna som grävde sig in i hårbotten! Dagens rullar är i alla fall "självhäftande" (en pigg mindre) - och ibland måste man faktiskt ta till dom ...
Jag vill också se foto på dig "efter"
att papiljotterna gjort sitt jobb!
Apropå Häxans kommentar har jag också självhäftande som används så litet som möjligt eftersom halva håret dras av när man ska ta bort dom.
Kulsprutan
Man kunde också sätta i en spole där man hade slitit ur den på natten för att det gjorde så ont. Den gick det att glömma kvar...
Jag hade mina i slöjdpåsen jag sydde i syslöjden. Numera är det klädnypor i den.
Hörru - "sitt vackert" skulle kanske duga. Jag har också dylika spolar kvar och (hör och häpna) använder dom ibland.
Hoppas du får en skön sommarhelg!
Ha - jag hade en tuff tvärrandig påse (den skulle jag gärna haft kavar..) Men jag var "mods" och hade långt, rakt, mittbenat hår, både med och utan hellugg, så jag slapp rulla upp håret. Men jag hjälpte mamma!
Vilken nostalgitripp det blev här nu. Visst minns jag de där rullarna. Använde dem aldrig på mig själv...nej det var kört med mitt hår redan på den tiden.
Själv försökte jag alltid få mitt ostyriga självfall att bli rakt! :-)
Men jag la alltid min mammas hår och jag minns exakt hur det kändes...kan nästan känna det i fingertopparna bara jag ser bilden på dina rullar.
Jag kommer också ihåg... :-)
Det fanns en tid då jag var beredd att sova med dem i (nej, vi hade ingen fön), aj, aj vad ont det gjorde!
Det är bättre som det är nu: Tvätta, handdukstorka, i med lite mousse, ruska på huvudet och låta det lufttorka.. :-)
Och jag la också min mammas hår..
Alla: Jätteroligt att så många kommer ihåg!
Men nån bild på fluffigt hår finns inte... och kommer inte att finnas. ;)
Tjusig spara väska du har..till dina "spolar" Tom jag..la upp håret på såna.trots mitt självfall..och visst kommer jag ihåg..SÅ ont det gjorde u Huvudet när man låg... Kul att se att du använder ordet :ENKOM...Lasse skratttde åt mig de första året vi var tillsammans..han hade aldrig hör det ordet förr..och trodde att det var ett 2norrländskt yttryck"..och NU säger vi 2ENKOM"..ofta..och skrattar tillsammans...
Åhh...vilken nostalgitripp! Exakt en sån påse hade jag. Undrar om den inte finns kvar i mitt föräldrahem, förresten. Kommer ihåg så vidrigt det var att sova med rullarna. Piggarna stack så gräsligt i huvudet.
Jadå, det fanns en sådan hemma hos mormor! Hon sov på papiljotterna, kanske var hårbotten härdad av papiljottvalkar sedan många år? Själv hade jag långt hår (gick att sitta på) så länge jag bodde i närheten av rullarna i påsen, men jag tror de pensionerades till förmån för någon sådan där varm rund borste som kunde "stunsa" upp håret lite.
Min mormor hade också en sådan väska till sina papiljotter, en mörkblå. Nostalgi! :)
Skicka en kommentar