Här är den yngre av dem 35 år senare. Eller knappt... den övre bilden togs när hon var knappt tre månader.
Och här är nästa generation.
Spel på blodigt allvar - morbrodern vann.
Mor och dotter - vi har insett likheten för länge sen. På P-platsen när vi skulle betala idag kom några andra gäster som genast insåg vilket kalas vi var på väg till... 
Min blogg blir nästan bara familjenytt, men jag har huvudet så fullt av det jag håller på med, att jag bara tar pauser för ren avkoppling. Klarar inte att skriva några spirituella blogginlägg. Men jag klagar inte, för jag är så himla glad över mina uppdrag och när Det Stora Musikförlaget ringde häromdagen och ville ha ny text till en gammal klassisk mästare - då måste jag ju bara tacka ja. Går bara inte att säga nej till nåt sånt. Det blir mina kära bloggvänner som får stå tillbaka ett tag till.
16 kommentarer:
Ni är så otroligt lik varandra allihopa. Ifrån gamla mormor till hennes barnbarnsbarn.
Gratulera dottern på födelsedagen även om det nu är en halvtimme för sent. Hur kan vi som är så unga ha så gamla barn....host,host...Min äldsta fyllde 35 i maj.
Grattis till alla uppdragen också. Jättekul att du är så anlitad. Det är det bästa beviset på att det är bra det du gör.
Jag tittar och tittar på din vackra lila sjal. Väldigt snyggt ihop med svart.
Ja, ni är verkligen jättelika, alla fyra generationerna!
Kul att det går så bra med textskrivandet! Och jag har inte alls något emot "familjenytt" :)
Härliga bilder som värmer långt över havet!:)
Allt har sin tid, du hinner med bloggen när du hinner. Roligt med det här fina inlägget nu!
Karin
Då får man gratulera, fast en dag för sent ,-)
Ägna dig du åt sånt som är inkomstbringande och roligt!! Grattis till det också, förresten.
Nä inte blev jag då först med att kommentera likheten rätt genom alla generationerna.
Så roligt för dej med alla uppdragen! Man blir väldigt nyfiken på vilken/vilka klassiker som ska få nya texter...
Cicki: Tack, jag ska hälsa. Och det är just det där att bli anlitad för att andra tycker att det jag skriver är bra som är värsta kicken - men samtidigt är varje ny grej en utmaning, det är inte självklart att jag klarar det.
Matilda: Kul att se dig igen! Du gjorde ett långt uppehåll. Jag blev störtförälskad i sjalen, det är creppad ull, mjuk och följdsam och passar till både vardag och fest. Helt gudomligt skön.
mossfolk: Tack, det gläder mig att du gillar "hänt i familjen"... Och jag hoppas få till lite ny text i eftermiddag när jag sovit en stund.
Pettas: Ja, det är ju inte så långt till Åland härifrån även om det känns lite som en annan värld. Vi hörs! Jag har lagt dig i högerspalten nu.
Elisabet: Mer roligt än inkomstbringande, fast jag får några hundr för varje grej jag gör.
Cecilia N: Nej, det är många som hunnit före. Var vi visar oss finns det folk som upptäcker likheten. När hon började högstadiet blev hon så sur för att hon aldrig behövde presentera sig. Nu är hon vuxen nog att tycka att det är roligt.
Ingela: Så här långt ner törs jag avslöja, det är Georg Friedrich H som ska få den äran... Kanske tur att han är död... Grundtexten (som jag inte alls behöver bry mig om) består bara av ett fåtal meningar som upprepas till leda. Den är modern, arret också, men melodin gammal. Och det är G_h_m_n_s förlag. Det känns häftigt!
Ska inte nämna ett ord om likheten. Däremot roligt att se den stickade tröjan med uddkanter som bäbisen har på sig. Sådana stickade jag i minut och parti till vänner som fick barn. Väldigt fin bild den där på mormor och barn, sällan man fångar båda så där spontant storskrattande! Finns av någon anledning t ex inga sådana bilder på mina barn och deras mormor, hm...
Annaa: Jag gjorde bara två, en mörkgrön och en mörkt rosa. Hittade mönstret i en tidning.
Både min dotter och mormor hade väldigt nära till skratt - ja, dottern har det fortfarande (för att inte tala om barnbarnet!) så det förekom ganska ofta, men min mamma tyckte jämt att hon var så rufsig i sin gamla permanent, så hon ville inte gärna vara med på bild. Men här är det jul och nypermanentat.
Med nya digitalkameror tycker jag att det är svårt att fånga folk utan att någon blundar - slutaren tar ju lite efter avtryckaren, och det kan bli många knäppanden innan nåt blir bra.
Vi har inga bilder på oss som tre generationer - det var väl för att det mest är jag i famijen som fotat genom alla år.
OT: Ser på K*lle More*s' program och anar att den där T*ve Styr*e kan vara en idol för folk i barnbarnets ålder. Eller?
Ja det var minsann inget skräp, varken tonsättaren eller förlaget. Lycka till med jobbet!
Grattis till allt och alla! :-) Klart att du ska prioritera jobbet, inte främst för att det är ett prestigefyllt jobb (vilket såklart väger in också), utan för att det är det du tycker är roligast.
När jag ser den ofattbara ordningen i dotterdotterns rum blir jag alldeles grön av avund. Hur får man det att hålla sig så? Eller hade ni pimpat rummet före fotograferingen? Vid renoveringen av tjejernas rum planerade vi in alla möjligheter till ordninghållande, men inte hjälper det. Det är pryttlar och grunkor och pillijox över precis hela huset -- de vill ju helst dra med sig bråten till de rum där man själv är också. Jag tycker det är så apajobbigt. Aningens aningens bättre blir det väl ju äldre de blir, men det är banne mig marginellt.
Cecilia: För säkerhets skull kan barnbarnet varenda låt i både Idol och Mello... Mest njuter jag av "engelskan" där jag faktiskt kan urskilja ett och annat ord, men det mesta är hittepåord.
Ingela: Jag kommer nog att stå i givakt medan jag skriver. Kanske medan jag tänker också...
Miss G: Nej du, faktiskt var det bara mig som pedantgenen inte bet på. Både dottern och dotterdottern har ordning omkring sig. Fast när dottern var barn, var allt en salig röra ända tills en kompis till henne kom och lärde henne städa.
Jag är helt hänförd av att titta i hennes hyllor, hon visade mig ett par lådor också, där hon skrivit etiketter så att alla pärlor låg rätt... Konstigt nog kan hon stöka till rejält hemma hos mig!
Ja, ni är verkligen lika!
Vilket trevligt familjeinlägg.
Ja, ditt barnbarns rum är verkligen välstädat. Blir avundsjuk, så ser inte precis min dotters rum ut...suck...
No DNA-test necessary there :o)
Solklara fotobevis i rakt nedstegande led!
Fira det som firas kan - vid alla tillfällen. Grattis!
Kulsprutan
Skicka en kommentar