Här är bevisen... Jag kom i brallorna som satt så tajt -92, men det berodde nog mest på att "karutschan" i tyget var borta... Skillnaden är försumbar, eller hur? 19 år och ungefär lika många kilon har gått mellan de två bilderna.Den högra är efter målgång vid tjejmilen i Berlin, 64 minuter... Den tjusiga tröjan med texten: Lätta på foten i Söderköping, har farit till lumphimlen...
Det finns tyvärr inga bilder från när vi alla fem, likadant klädda tjejer, med mjölksyrestinna ben kröp uppför de fem trapporna framåt nattkröken när inte hissen funkade på Berlinhotellet... fast ljudbevis på alla gapskratt då hade nog egentligen varit roligare.
(Ovanligt nog går det visst att klicka upp bilderna - men jag tycker att det räcker med den här storleken... allt blir inte bättre av att förstoras.)
22 kommentarer:
Jag skumläste först och fastnade på ordet "nattkröken". Nu jädrar, tänkte jag, har Bloggblad varit ute och rumlat och tittat djupt i flaskan!
Matilda: Man kan aldrig vara tydlig nog... men fest var det igår, även om sportdrycken i min blå flaska hade lätträknade %.
Nygjord blogg och fina bilder som visst tål att förstoras.
Pannbandet är väldigt mycket 80-tal för mig.
Lena: Jag hittade ett ställe att byta färg för ett par veckor sen, men det blev nästan väl mycket lila.
Det var många pannband och många benvärmare på festen igår!
Bilderna tål visst att förstoras!
Ingen större skillnad på då och nu. Nu är du ännu snyggare!
Karin
Haha, men så läckert. Alldeles särskilt det skära pannbandet som matchar de precis lika skära cykelbyxorna. Fast madame Bloggblad ser alldeles strålande ut, tycker jag!
Och nu undrar jag just (eller står det någonstans?) vad som föranleder denna utstyrsel?
Härlig frisyr!! Kul med fester när man får spralla till sig lite.
Kram Eva
Vilken tjusig brutta. Kul med sådana där tokerier.
Stiligt!
Pettas: Du är för snäll... tack!
Mossfolk: Njae, det kanske inte framgick av det tidigare inlägget - och om du inte läser facebook så vet du ju inte att det var fest på jobbet, sport+8o-tal.
Evatina: Frisyren var ännu häftigare när jag vaknade idag... tre nummer för stor. Det är nästan alltid nåt extrakul när vi har fest på skolan.
Cicki: Tack - ja, det förgyller hösten.
K-häxan: Tackar tackar.
Tjusigt värre!
Kulsprutan
K-sprutan: Tack - och på alla reaktioner förstod jag att ingen av mina kollegor trodde på mig när jag sa att jag skulle komma i rosa cykelbyxor.
Kändes lite avigt, men jag bytte faktiskt inte om på hela kvällen.
Haha! Jag såg ju den här bilden på Fejjan och blev så jäklans imponerad av att du vågade! Inte många "tanter" bjuder på sig själv på det viset! Du är skitfin ju!
Mycket piffigt. Och så är jag impad av att du sprungit sådär långt. Det var strongt gjort, även om det nu råkar ha gått en massa år emellan. Jag tänker ibland att jag kanske borde göra nåt sånt, men kommer alltid fram till att jag inte begriper vad vitsen skulle vara. Resultatet blir förstås att jag aldrig ger mig själv nån riktig utmaning, utan mest fiser omkring på mina vanliga springvägar.
Jag kanske borde ...? :-D
ullrika: Tack - men på vårat jobb är det rätt öppen och glad stämning, jag hade inte klätt mig så på vilken skola som helst!
Miss G: Härligt att kunna impa... Jag sprang alltid bara 2-5 km i flera år, och trodde att 10 km var helt omöjligt. Sen blev det ett mål att klara det en gång - och så fick jag blodad tand och sprang säkert 10 stycken tjejmilar. Roligast var nog att vi var ett helt gäng som tränade och laddade tillsammans.
bloggblad: Med kännedom om min personlighet förstår jag ju att jag behöver en sparringpartner. Fast här i krokarna finns ju inga. Maken och jag utöver tyvärr löpning på så helt olika sätt att det inte funkar med honom heller.
Fast jag klagar inte, jag är nöjd att ha tid efter de värsta småbarnsåren att fisa i nån löptakt över huvud taget, för jag mådde urdåligt när jag inte hade den tiden alls.
Här var'e lite nytt ser jag.
Kul med lite ombyte, förstpr jag.
Piffigt värre a la äkta 80-tal!
BRA gjort att ha sprungit tjejmilen! SNYGG är du, som alltid!!
Miss G: Helt ensam är det nog svårt att ta sig i kragen för den sortens utmaningar. Jag hade nog inte gjort det om jag inte blivit lite lätt hetsad av kompisarna.
Annika: Vad snäll du är... ja, trots att jag inte är så aktiv bloggare längre, så har jag fixat till sidan lite - såg att det gick att få den i mina favvofärger.
Snart är väl allt orange hos dig?
Oj så söt och go du är - precis som i ungdomens dar!!
Jag är grymt imponerad!
Och visst hade det varit kul med ljudbevisen :-)
Snyyyyygg outfit!! Tycker du är väldigt lik dig om ma jämför originalet på bilden!!! :-)
Eleonora: Åh, vad du är gullig.
Vonkis: Hade det varit idag hade vi ju lagt ut film av det på Facebook.
Saltistjejen: Åh, vad snällt! Nu ska jag genast gå och titta i din blogg!
Skicka en kommentar