Medan jag sitter och väntar på att mitt på papiljotter upprullade hår ska torka för att sedan bli 80-talskrull till personalsportfesten ikväll, fördriver jag tiden med att reta mig på begreppet "kärleksbarn". Läste på kvällspressens nätsida att ett par kändisar just fått ett kärleksbarn. Borde inte alla barn vara det? Båda de här kändisarna har var sitt barn med sig i boet - är/var de också kärleksbarn, numera degraderade till skilsmässobarn?
Och nu vet jag åtminstone två personer som inte läste de två sista meningarna utan bara undrar om det inte kommer nån bild på Bloggblad i tjejmilsutstyrsel à la 80-tal. Det kanske det gör... kanske, sa jag.
15 kommentarer:
:D, jag väntar jag också, så vi är säkert tre personer.
Alla barn skall kallas kärleksbarn, om de är det sedan är en annan femma, men helst borde alla barn komma till av kärlek och för kärleks skull.
Ha en fin kväll när håret har torkat!
Då blir vi fyra med mig! Synd om de barn som inte är kärleksbarn - det finns nog en hel del sådana tyvärr...
Fem....jag också.....:-)
Jag tror inte skiljelinjen går mellan skilsmässo- och kärleksbarn. Tyvärr finns det alldeles för många barn som inte får så värst mycket kärlek, och det alldeles oavsett föräldrarnas civilstånd. Tyvärr, alltså. Och tack och lov för kärleksbarnen. Må de bli många fler!
Ha en trevlig fest i lockarna! Ska ni springa lopp innan festen?
Kulsprutan
ALLA: Nu finns det bildbevis!
K-sprutan: Det var gympa med "Susanne Lanefeldt" som uppvärmning...
Alla barn är kärleksbarn... oavsett om det sedan blivit skilsmässa. Så tycker jag.
Nina: Ja, det tycker jag med, det borde verkligen vara så. Men jag förstår inte varför pressen alltid kallar det för kärleksbarn när två kändisar träffas och får barn. "Får barn" räcker gott - ända tills man kallar varenda liten unge för kärleksbarn...
Då tränade ni kniiipet också då, eller :o)
Kulsprutan
K-sprutan: o ja! Naturligtvis.
Babylycka är ju ett annat fenomen. Jag begriper inte att rubrikersättare med någon självbevarelsedrift kvar kan sätta den rubriken.
Alla barn är kärleksbarn!
Annaa: Min favoritantirubrik är: "SILVIA I TÅRAR"... och förväntar mig en bild där hon antingen simmar i tårar eller endast är iklädd dylika.
Eleonora: Det borde åtminstone vara så.
Å hej! Jag har hittat din jättefina blogg via Annika! har varit in här förut också och smygläst då och då, men har inte kommenterat förrän nu (tror jag...).
Vill iallafall säga att jag gillar den skarpt! och sedan till inlägget här. jag håller med . Kärleksbarn är en väldigt konstig benämning. Har också sett den nyligen och förstod faktiskt först inte alls vad som menades. Förrän jag läste vidare. Själv är jag ju ett "olycksbarn" gissar jag eftersom jag är adopterad. Haha, nu menar jag inte att det var olyckligt att jag adopterades eller att jag varit olycklig som adopterad. Nej tvärtom. MEN jag menar mest att jag nog verkligen inte var planerad eller efterlängtad det minsta, MEN det fantastiska är ju att som adopterad blir man ju någon annans kärleksbarn. Och Det är ju fint. :-)
Så till inlägget med din fina bild nedan. JAG förvånas varje gång man får höra eller se hur opedagogiska och faktiskt elaka många lärare var "förr". Ungeför som om de inte trodde att barn hade känslor utan man kunde säga och göra vad som helst till just barn. Saker man aldrig skulle sagt eller gjort mot andra vuxna. Och visst är det tur att åtminstone vissa saker förändras. Till det bättre! :-)
Kram!
Saltistjejen: Tack snälla för dina vackra ord, jag blir så glad, jag som blivit alltmer sällsynt i bloggvärlden, har nog tappat lite av gnistan.
Jag känner inte igen dig på bilden - trodde att jag visste vem du var, men har blandat ihop dig med nån med liknande namn (som jag träffat IRL och det var inte du!).
I skolan förstår jag ibland att alla barn inte varit så efterlängtade - men det är ju lång leverans på en baby, så oftast hinner kropp och själ ställa om sig. Som väl är!
Som adopterad är det ju ingen hemlighet att man kommit till sin familj efter stor längtan.
Skicka en kommentar