söndag, februari 12, 2012

Eftervärme...

I går var det äntligen dags för Norrköpingsversionen (den stora affischen var inte lika skakig som min mobiltelefon...) av det musikaliska äventyret som jag var gjort en himla massa reklam för både här och på facebook . Efter önskemål från läsare som vill veta vad det egentligen är kommer här en kortversion:

Eva Helena föds i Eskilstuna under första hälften av 1800-talet. Hennes far är en framgångsrik smed som vakar över sin vackra dotter, för vilken han har stora framtidsplaner.
Ett av alla de fattiga barn som bor i staden är Gustav, kolpojken.

Föräldralös, charmig och omtyckt av alla finns han till hands i smedjan. Kärlek börjar, dock mot smedens vilja, att spira mellan de unga och genom en serie dramatiska händelser får de varandra.
Gustav blir med sitt entreprenörskap så småningom smedens efterträdare och gör en lysande karriär, men det oväntade lurar.
De utsatta stadsbornas kamp mot eldsvådor, översvämningar, fattigdom och smuts ställs mot den lilla stadens ljuvliga försommarglädje. Gökotta firas under lek och glam i Djurgårdsskogen och julottefärd med släde går till Jäders kyrka. Slagsmål på Fristadstorget, dans på Strömsholmen såväl som kärlek och bekymmer skildras genom musik i många olika genrer.
I Smedens dotter beskrivs dåtidens levnadsöden med både svåra förhållanden och glädje genom dramatik, musik och sång.


Hösten 2009 frågade kompositören mig om jag ville skriva en berättelse som kunde hålla ihop de sånger som redan var klara till det här "musikaliska äventyret" och få det att bli en sammanhängande saga. Det ville jag förstås och tackade ja innan jag förstod hur mycket arbete det skulle bli. Några nya sångtexter behövdes också. Jag fick veta ungefär det som står här ovanför och fick jag några böcker om Eskilstuna med fakta en del kul detaljer - ganska skönt att ha till hjälp eftersom jag varken var med själv på den tiden, eller kände till Eskilstuna. Sen blev det många telefonsamtal med ändringar hit och dit innan det var dags för premiär i Eskilstuna hösten 2010.

I fredags kväll var jag i De Geerhallen och tittade på repetitionerna, här är en bild från en av dem - med vardagskläder på.

Det här föreställer en eldsvåda - med dramatisk musik till. I går kväll när det var "på riktigt" tyckte barnbarnet att det var så vackert att hon började gråta, de fladdrande röda band som alla dansare hade igår, fanns inte med på fredagskvällen.

Under själva föreställningen ville jag inte störa upplevelsen genom att greja med kameran, så från den har jag inga bilder.


Nu är jag partisk, så att jag själv tyckte att det blev succé är väl självklart? Superduktiga dansare och sångare - nästan alla är amatörer. Jag hörde förstås några tekniska tveksamheter, som att berättartexten ibland gick igång innan applåderna tystnade, men i övrigt funkade det tekniska bra. I E-tuna var det levande orkester som spelade, igår var det förinspelat med lite hjälp av en demokör där jag faktiskt var med på ett sopranhörn.


Jag visste inte i förväg hur många biljetter som hade sålts, en viss oro fanns att en historia om Eskilstuna kanske inte lockade i Norrköping, men så var inte fallet. Det var inte helt fullsatt uppe på balkongerna, men tillräckligt fullt för att kännas riktigt välbesatt i den stora salen.


Om jag är nöjd? Mer än så! Känsloinkontinensen som jag berättat om tidigare slog till (och barnbarnet har alltså ärvt det släktdraget!) och det kändes riktigt maffigt - jag njöt varenda sekund, även om jag idag känner att det är rätt skönt att det är över... det är lite pirrigt när ens lilla bäbis ska framträda i så stort sammanhang. Under den långa tid det tog för den här sagan att växa fram, har jag fäst mig vid alla sånger och melodier, så jag gladde mig över varje rätt ton och varje applåd.

12 kommentarer:

Eva sa...

Klart det var succé! Det var så bra och ni alla har gjort ett jättejobb.

Från mig får ni fullpott!
http://sextiofem.com/musik/?p=3523

Bloggblad sa...

Tack Eva! Kul att du såg mig och hojtade till - din svärmor hade jag förstås känt igen, men jag är inte hundra på att jag hade känt igen dig om du inte sagt till, men du märkte att det bara tog 1 sek innan jag gjorde det!

Underbart att du också tyckte att det var bra! Jag har förstått på fb att det finns några fler...

Musikanta sa...

Härligt att det gick så bra! Tyckte du fick lite för lite uppmärksamhet bara - det är ju du som skrivit hela "manuset" i alla fall...

Bloggblad sa...

Musikanta: Nejdå, jag är så nöjd - och idén och musiken är BW:s helt och hållet. Danserna lyfte hela evenemanget, så koreografen har stor del i att det blev så fint.

Annika sa...

Förstår att det blev succe!
Otroligt roligt för dig detta.
Jag skulle ha varit alldeles stissig :-)

Anonym sa...

WOW! GRATTIS! SÅ KUL ATT DET GICK BRA! MEN VARFÖR SÅ FÅ FÖRESTÄLLNINGAR?
DET MÅSTE JU KOSTA ATT ISCENSÄTTA DETTA. ELLER FORTSÄTTER TURNÉN TILL ANDRA ORTER I GNÄLLBÄLTET? FÖR DET ÄR VÄL DÄR DU HÅLLER TILL EFTERSOM DET INTE UPPMÄRKSAMMAS MER.....?
OCH SLUTTEMAT/SÅNGEN LÄR BLI EN HIT. DET FÖRVÅNAR MIG INTE DET MINSTA. JAG HAR FAKTISKT HÖRT DEN REDAN. DET VAR NÅT MED ´HIMLEN KOMMER SÅ NÄRA´ OM JAG MINNS RÄTT.

Bra jobbat Bloggblad - både din egen insats och de andras hyllas härifrån.
Skillnaden mellan amatörer och proffs i sporten är att amatörerna kämpar för guld/silver/bronsmedaljer. Proffsen får betalt i stålar. De flesta duktiga amatörer blir proffs så småningom, men det vete fan vilket som känns störst. Jag skulle tro att det är debuten.
Grattis igen!

Kulsprutan

Bloggblad sa...

Annika: Stissig... bra ord! Beskriver precis hur jag har känt mig. Redan för många år sen vaknade en dröm om att få nån sång sjungen i denna maffiga lokal... hade inte kunnat drömma om att det både skulle bli lästa texter och sjungna. Känslan var mäktig!

K-sprutan: TACK TACK TACK! Svar: Jo, för att det just kostar så mycket och ingen vet om det kommer tillräckligt med publik så att det täcker utgifterna. I E-tuna var det tre föreställningar, men förmodligen blir det fler där till hösten. Och jag tror att det gick ihop sig för Norrköpings del.

Jag håller med dig om åsikten att en amatör måste kämpa lite mer, och förmodligen blir åtminstone några av de här ungdomarna proffs framöver. Själv har jag inte hunnit bli blasé och vill aldrig bli det. Måtte det kännas lika nytt och roligt varje gång!

Recensionen i lokaltidningen var helt okej!

Eleonora sa...

Grattis du superduktiga Marianne! Stolt har du all anledning att vara. Så underbart att allting klaffade och att det var fullsatt med åhörare. Glad och nöjd är du nu till max förstår jag. Grattis ännu en gång!!!

Bloggblad sa...

Eleonora: Tack snälla du! Jag har nog landat nu efter att ha svävat omkring i allmän glädjeyra över att det gick så bra och blev väl emottaget.

Ganska skönt med vanlig vardag igen!

Mirren sa...

Grattis! Hade gärna varit med och lyssnat men har, som du vet, lite svårt att komma ifrån. Väldigt roligt att det gick så bra och hoppas på fler tillfällen. Kramar

Vonkis sa...

Kul att det gick så bra :-)

Hade ju tänkt gå men befinner mig i norr.

Bloggblad sa...

Mirren: Tack. Vem vet... den ska förmodligen sättas upp i E-tuna till hösten. Sen vet man inte.

Vonkis: Jag har förstått det, synd att du inte kunde komma. Ha det bra och var rädd om dig!