Statcounter

torsdag, juni 21, 2012

Nu är jag alldeles färdig...

Jag tror aldrig att jag varit klar så tidigt inför ett kalas - det tackar jag mest Anderssons saluhall för... som säljer färdiga midsommarpåsar. Maken, som städat mer än vanligt, är också en av orsakerna.
I väntan på att det ska bli midsommarafton och sångfågeln ska komma, blir det några återblickar på tidigare midsomrar. Det har nog funnits en krans varje år, mer eller mindre hafsigt ihopkommen, men den vissnar och åker av efter ett tag.
Eftersom jag inte kan blogga från min dator och det är krångligt att hitta rätt bilder via nätverket, så blir det inte en från varje år, det fattas tre. Eller fyra, för den första firade hon i mammas rejält tilltagna mage, och den finns också någonstans.
Med stor precision fylls strået på med smultron från morfars trädgårdslåda.  

 Här har vi visst tappat några gaddar...
Och här har de nya växt ut - det här är från förra året. Det spörs hur årets krans blir. Ingen schersmin blommar, men mormodern har varit i åkerrenen och plockat till sig en stor bukett blåklint.

Tänk, jag som hävdat i många år att jag inte är nåt för tradtioner... fel, fel, fel. Studentkompisarna kommer och vi bara måste köra the same procedure as every year. Annars blir det ingen midsommar.

Jag önskar er alla en jätteskön och solig midsommar!

7 kommentarer:

Cicki sa...

Önskar också er alla en glad och trevlig midsommar. Det är härliga bilder på solstrålen. Efter alla dessa bloggår så känns det som att man känner henne.....:-)

mossfolk sa...

Och jag önskar förstås er detsamma! Så fina kransar hon har haft! Traditioner är för övrigt väldigt trevligt :)

Annika sa...

GLAD midsommar. Marianne!!
Vilken söt midsommartjej genom alla år!
FIINA kransar!!
Hoppas att ni sjunger riktigt mkt tillsammans denna dag. DET är ju så roligt!!

Anonym sa...

Sajber tog över tredje gången gillt.
Tidigare trevliga och fyndiga (min opinion)inlägg är ute och flyger...

Fina bilder + trevlig blogg!
En irriterad Kulspruta :o((((

Bloggblad sa...

Cicki: visst är det konstigt att man blir så pass bekant med varandra!

mossfolk: Jag tar det jag hittar - och glömmer år från år hur jag ska binda ihop... men det blir nåt till sist. Vi kände allihop i går hur vi hade fastnat i traditioner. Min mans systerdotter med man och barn kom hit, för de gjorde det förra året, och genast blev det en tradition...
Annika: Faktiskt blev det enda sjungande att barnbarnet och jag övade på en sång hon ska sjunga på en sysslings dop om ett par veckor. Hon hade inte tid att sjunga eftersom en annan syssling var med här.

K-sprutan: Speciellt när man varit spirituell, är det retligt när kommentarerna försvinner. Jag tappar alltid lusten då, det händer rätt ofta att allt bara äts upp av Cyberspace.

Men var lugn. Snart kommer det mer.

Dalaråttan sa...

Aaah, midsommar! Vi samlades, halva släkten, plockade blommor och blader och klädde midsommarstången. Ingen sjöng och ingen dansade. Klädandet tog alldeles musten ur oss.
Du skulle ha varit med, Bloggblad, och den sjungande lilla fröken med blomsterkransen.

Bloggblad sa...

Midsommarråttan: Att klä stång är inget för mig, men för många år sen ledde jag danslekarna på midsommarfirande i Dalarna... så än kan tanten, och barnbarnet bara älskar dansandet och tjoandet.