Repa upp och börja om

Här, kära läsare, berättar jag om hur motigt det kan vara på textskrivandets bananskal. 

I dag kom äntligen de färdigtryckta noterna till de texter som jag skrev i höstas. Fyra olika sånger, två av dem med min högst levande och aktiva kompositör Linda Sandström, och två av dem med ganska så stendöda gubbar.

När jag översatte den första av Beethovens ”Gellertlieder” åt Gehrmans förlag (Jag var förstås tvungen att googla på Gellertlieder, för de ingick inte i min musikaliska bildning) satt jag i givakt. Det kändes mäktigt! Men han var så tyst och fin, hade inga synpunkter. Inte förlagsredaktören heller.

Den senare tyckte att det gick så snabbt och lätt att jag nog skulle skriva ny text till en för mig helt okänd italienare från 1700-talet. Visst ville jag det!

Min italienska körkompis åtog sig att översätta latinet så att jag fick ett hum om vad det skulle handla om, men helst skulle jag modernisera och jag fick ganska fria händer av förlaget.

Men se, där blev det problem redan i första raden: Salvum fac regem… Gud bevare konungen… Jag ringde förlaget och frågade om sången verkligen skulle handla om kungen? Kanske bättre med Reinfeldt eller Victoria…? Nej nej nej… förstås inte. Nya direktiv: Skriv vad du vill!

Jag satte mig vid pianot och spelade… med de ganska torftiga rester som finns kvar av det jag kunde spela för länge sen. Men jag hörde ju att det var en söt liten melodi… lugn och fin… så jag skrev ihop en text, provsjöng och skickade.

Bara nån timme efter fick jag svar: första raden är okej, men resten passar inte ihop med melodin! Det fungerar inte alls... Gör ett nytt försök!

Jag fattade inte alls varför, så jag tog med noterna till kören och bad en kantor i basstämman att spela den för mig. Och fick ett gott skratt! Sen spelade jag min version, och då skrattade han lika gott. Det var ingen lugn och stillsam liten sång, den var snabb och klämkäck och glad. Bara att repa upp och börja om, alltså.

Andra gången fick jag godkänt, med bara några smärre ändringar och omflyttningar av ord. Det här jobbet är inget för den som inte tål kritik! Det är raka puckar och inget hymmel, men det är konstruktivt och i mening att förbättra, så det gör mig ingenting att sudda och börja om.

Nu hoppas jag förstås att de säljer bra så att jag blir anlitad fler gånger.
Kanske ska jag låta bli att sova med noterna i sängen? Beethoven kan ju bli skrynklig... 

Förresten - den som vill höra Beethovens "Bitten" på tyska kan klicka här. 
Uppdatering: 
Jag glömde ett led i Beethoven-delen. Förlaget skickade först en engelsk version av sången, som jag fick översätta eller skriva om till nåt nytt. Jag drog ut de fem sidorna - spelade... och fattade inget. Det fanns ingen höjdpunkt i melodin, och jag förstod inte handlingen. Orden förstod jag, men jag fick inget sammanhang.

När bloggarvännen Kulsprutan, som har haft engelska som dagligt språk i många år, var här på besök i höstas, bad jag henne förklara innehållet. Hon läste också - men förstod inte heller - förrän hon upptäckte att sidan 5 fattades... När jag ringde och bad om en komplettering, frågade redaktören om jag kunde tyska så att det kunde bli en översättning av originaltexten. Ja, hur det blev framgår ovan.