Här, kära läsare, berättar jag om hur motigt det kan vara på textskrivandets bananskal.
I dag kom äntligen de färdigtryckta noterna till de texter
som jag skrev i höstas. Fyra olika sånger, två av dem med min högst levande och
aktiva kompositör Linda Sandström, och två av dem med ganska så stendöda
gubbar.
När jag översatte den första av Beethovens ”Gellertlieder” åt Gehrmans förlag (Jag var förstås tvungen att googla på
Gellertlieder, för de ingick inte i min musikaliska bildning) satt jag i
givakt. Det kändes mäktigt! Men han var så tyst och fin, hade inga synpunkter. Inte
förlagsredaktören heller.
Den senare tyckte att det gick så snabbt och lätt att jag
nog skulle skriva ny text till en för mig helt okänd italienare från 1700-talet.
Visst ville jag det!
Min italienska körkompis åtog sig att översätta latinet så
att jag fick ett hum om vad det skulle handla om, men helst skulle jag
modernisera och jag fick ganska fria händer av förlaget.
Men se, där blev det problem redan i första raden: Salvum fac regem… Gud bevare
konungen… Jag ringde förlaget och frågade om sången verkligen skulle handla om
kungen? Kanske bättre med Reinfeldt eller Victoria…? Nej nej nej… förstås inte.
Nya direktiv: Skriv vad du vill!
Jag satte mig vid pianot och spelade… med de ganska torftiga
rester som finns kvar av det jag kunde spela för länge sen. Men jag hörde ju
att det var en söt liten melodi… lugn och fin… så jag skrev ihop en text, provsjöng
och skickade.
Bara nån timme efter fick jag svar: första raden är okej,
men resten passar inte ihop med melodin! Det fungerar inte alls... Gör ett nytt försök!
Jag fattade inte alls varför, så jag tog med noterna till kören och bad en kantor i basstämman att spela den för mig. Och fick ett gott skratt! Sen spelade jag min version, och då skrattade han lika gott. Det var ingen lugn och stillsam liten sång, den var snabb och klämkäck och glad. Bara att repa upp och börja om, alltså.
Jag fattade inte alls varför, så jag tog med noterna till kören och bad en kantor i basstämman att spela den för mig. Och fick ett gott skratt! Sen spelade jag min version, och då skrattade han lika gott. Det var ingen lugn och stillsam liten sång, den var snabb och klämkäck och glad. Bara att repa upp och börja om, alltså.
Andra gången fick jag godkänt, med bara några smärre ändringar
och omflyttningar av ord. Det här jobbet är inget för den som inte tål kritik!
Det är raka puckar och inget hymmel, men det är konstruktivt och i mening att
förbättra, så det gör mig ingenting att sudda och börja om.
Nu
hoppas jag förstås att de säljer bra så att jag blir anlitad fler gånger.Kanske ska jag låta bli att sova med noterna i sängen? Beethoven kan ju bli skrynklig...
Förresten - den som vill höra Beethovens "Bitten" på tyska kan klicka här.
Uppdatering:
Jag glömde ett led i Beethoven-delen. Förlaget skickade först en engelsk version av sången, som jag fick översätta eller skriva om till nåt nytt. Jag drog ut de fem sidorna - spelade... och fattade inget. Det fanns ingen höjdpunkt i melodin, och jag förstod inte handlingen. Orden förstod jag, men jag fick inget sammanhang.
När bloggarvännen Kulsprutan, som har haft engelska som dagligt språk i många år, var här på besök i höstas, bad jag henne förklara innehållet. Hon läste också - men förstod inte heller - förrän hon upptäckte att sidan 5 fattades... När jag ringde och bad om en komplettering, frågade redaktören om jag kunde tyska så att det kunde bli en översättning av originaltexten. Ja, hur det blev framgår ovan.
18 kommentarer:
Ja, nu får man ju stå i givakt, alltså! Mäktigt är ordet! Nu ska jag lyssna.
GRATTIS Marianne! Vi gläds med dig.
Lena
Ö-råttan: Vi rör oss bland kändisarna, du och jag ;)
Lena: Tackar tackar! Hoppas att ni kommer att sjunga nån av låtarna i er kör!
Gläder mig åt dina framgångar! Fortsätt så!
Fantastiskt vad duktig du är! Nu har du fått in foten så nu kommer det nog bara att ramla på.
Ha det gott!
I
Bodil: Tack, jag hoppas förstås också att få fortsätta, skriver hellre sånger än IUP och åtgärdsprogram...
Musikanta: Jag har nog lite svårt att fatta det där samarbetet själv. Men om sanningen ska fram, så tycker jag att flera av sångerna som jag har ihop med mina levande kompositörer är bra mycket bättre än den av Beethoven...
Stort grattis härifrån, även om jag inte fattar ett dugg av det hela går till ,-)
Elisabet: Tack! Men vadå hur det går till? Så här enkelt är det:
1) förlaget mailar/ringer mig och ber mig skriva en text.
2) de skickar noter via mail - och ibland säger de vad min text ska passa till
3) jag skriver nåt som (oftast - men som du ser, inte alltid) passar melodin, skickar in.
4) redaktören läser (alltså det här är folk som hör sången när de läser noterna) och ibland har många synpunkter på och vill ändra
5) förlaget skriver in min text i noterna och säljer efter att vi skrivit avtal.
Hur enkelt som helst. MEN - det finns en hake = konkurrensen är stenhård, så att de alls kontaktar mig - gång på gång - är en nåd att tacksamt ta emot. Det finns hur många som helst som vill - och kan!!!
Så kul att det rullar på så bra! Kan väl bli stim-pengar också vad det lider?
K-häxan: Det är så otroligt roligt - det tog några år innan proppen lossnade.
STIM-pengarna är rejält tilltagna för riks-tv, för en konsert rör det sig om 2-3 tior för en sång. De pengarna ser jag mest som bonus, de är ingen pålitlig inkomstkälla.
Härligt! Det är ju mycket arbete i sig med översättning och än mer för att anpassa språket till en melodi. Kul att du fått uppdrag med betalning, fastän lite.
Amber: Jag skulle inte våga ge mig på att översätta en prosatext, då är förmodligen kraven på exakthet större. En sång måste bli en friare tolkning eftersom det ordagrant inte skulle stämma med noter och stavelser - dessutom bör det inte vara "innehållslösa" stavelser på höjdpunkter.
Jag går igång på såna uppdrag, det är som ett avancerat korsord. Men jag har träffat andra låt- och diktskrivare som känner sig låsta och ofria av uppdrag och aldrig skulle kunna skriva på beställning eller till en färdig melodi.
Skönt att jag slipper dem som konkurrenter ;)
Vilket flyt du har! Och bara SÅ kul att vi hittade sidan fem, Lady M!
Kan du skicka en autograf hitåt så att jag kan kopiera och börja sälja på E-bay och bli rik :o)
Kulsprutan
K-sprutan: Ja, det var en himla tur, så att jag inte försökte översätta det där konstiga. Jag hade fullt sjå att tolka noterna, så jag missade helt pagineringen.
Min autograf lär du inte tjäna några pengar på, och inte jag heller, men vad är pengar mot äran att få jobba ihop med erkända kompositörer.
Men faktiskt tycker jag att flera av mina levande tonsättares sånger är mycket bättre än den här!
Det håller jag med om - du och Linda är en ruskigt bra kombination till exempel. Är det många som känner till er?
Kulsprutan - som undrar hur ofta man vet vem som skrivit text och musik till de sånger vi nynnar med i.
Kulsprutan:
Tackar, det är väl ändå några som har köpt våra noter och sjungit dem, men det är inom rätt snäva kretsar.
Det är väldigt ofta som i alla fall textförfattaren glöms bort. Ibland även kompositören, och man nämner bara artisten.
Sen har jag märkt på mindre konserter att det är den som är mest känd som blir omnämnd som upphovsman. T.ex. säger man Lina Sandells psalmer... (hon skrev bara text och har olika tonsättare som är mindre kända) och Anders Frostensons psalm - även han skrev bara text.
Men är det Händel, Bach eller Mozart - då är textförfattaren oftast borta ur presentationen. Ta opera som exempel - hur ofta vet man vem som skrivit librettot?
Mmm, så vackert.
Ska tipsa mina kyrkvänner om dina texter, kan kanske öka försäljningen lite i alla fall. Och du, om du någon gång behöver hjälp med att översätta till tyska så vet du ju att jag är en riktig höjdare på det språket *fnissar*.
Vonkis: Synd... tyska är det enda språk jag är bra på, förutom svenska...
Men du får gärna tipsa! Det finns sånger för både kör och solo.
Skicka en kommentar