måndag, maj 20, 2013

In memoriam

Ett telefonsamtal, som jag hade hoppats skulle dröja några år till, kom igår kväll...
Tankarna blir stumma inför tomheten
när någon inte längre finns.
När döden kommer nära,
blir livet påtagligt starkt;
vissheten om det sköra
blandas med minnen.
Ljusa bilder med sommardoft och skratt,
vemodsbilder
av stunder som delats i tårar.
Aldrig mer…
en länk har brustit.
Men sommardoften dröjer sig kvar
i skuggan av det ofattbara.

Till minne av 32 års vänskap, många brev och långa promenader ...

16 kommentarer:

Pettas sa...

En varm tröstekram!
Så vackert du beskriver vänskapen

Karin

cruella sa...

Åh, vad sorgesamt att höra!

Evas blogg sa...

Så tråkigt.

Cicki sa...

Så sorgligt. Jag beklagar.

Elisabet. sa...

Man får hoppas att den som inte längre finns hade ett bra liv.

Anonym sa...

Det blir plötsligt så otroligt tomt på ett ställe i hjärtat....

Så fint du beskriver er vänskap.

Kram
Kulsprutan

Annika sa...

Jag beklagar också och skickar stora tröstekramar.

Bloggblad sa...

Alla: tack, men att livet är ändligt är ett faktum - ändå svårt att inse hur fort det kan gå, omöjligt att gå omkring och tänka på att varje dag kan vara den sista... men så är det ju.

Vemodigt när ens vänner inte hör till längre. I det här fallet gick det fort, men för en person som är så pass till åren kommen, med ett långt och rikt liv bakom sig, finns det inte så jättemånga bättre alternativ än att dö "frisk" för att uttrycka det drastiskt. Det är alltid chockartat när händer fort och oförberett även vid rätt hög ålder.

Vemodigt är det ändå...

Musikanta sa...

Underbar dikt! Är det någon jag känner? Mejla i så fall.

Bloggblad sa...

Musikanta: Det gjorde jag. Det är ingen ny.

Jag tänkte det inte som dikt, men det kanske det är?

Klimakteriehäxan sa...

Vackra ord ned stark känsla!

Bloggblad sa...

K-häxan: Tack, det var många starka känslor och minnen som vaknade...

ab sa...

Kram, Bloggblad. Tiden är obarmhärtig ibland. Men samtidigt: Så många år ni fick! Det kommer att värma dig för alltid.

Eleonora sa...

Nu har maj ju själv uppnått en viss ålder så tragiska besked kan man nog få räkna med, fler å fler. Samma sak hände mig för några år sedan och sedan dess har jag fler vänner som börjar tappa orken, så man vet aldrig när nästa sorg står framför en.
Jag beklagar den sorg som drabbat dig. Kram på dig.

ullrika sa...

Att förlora en vän lite för tidigt, det är extra sorgligt. Jag är verkligt ledsen för din skull och hoppas du kan finna tröst i allt roligt ni gjort och alla vackra minnen du har.

Det var ett otroligt vackert skriv. Är det ditt eget?

Många många varma kramar skickar jag till dig!

Bloggblad sa...

Eleonora: Det är en del av det vemodiga; jag vet ju att det kommer mer ända tills det blir min tur. Tuff tanke att vänja sig vid - och alltid en påminnelse om att inte ta sin tid på jorden för given.

Ullrika: Tack ska du ha, och ja, det är mina egna tankar - jag skriver bara ut namn under om jag citerar. Kram till dig tillbaka.