söndag, november 24, 2013

Full fart i backarna

Denna härligt soliga söndag fick jag med mig maken ut på promenad. Men, även om jag har skaplig kondition efter mina vanliga långpromenader, är det inte lätt att hänga med en som hellre springer än går. Ramunderberget är liksom inte platt uppepå... värsta mördarbackarna finns där. Många!
 

 
Det var alltså ingen slump att jag tog med kameran - tänkte just att jag kunde behöva pusta ibland. Det röda längst bort är en flåsande Bloggblad efter en rejäl uppförsbacke.
 Av samma orsak ville jag ut mot kanten och titta på utsikten ...
 Maken gick med på att posera - fast bara bakifrån... Ungefär mitt emellan oss, under min hand, ligger vårt hus 3 km bort.
Helt underbart med en solig dag så sent i november. Men, nu är jag ganska trött i benen. Vi gick bara 5-kilometersspåret, men jag blev dubbelt så trött som efter 6 km på gamla järnvägsspåret. Nyttigt!

13 kommentarer:

Tankevågor sa...

Vilken härlig promenad du tog oss med på här. Det är klart att den gav extra mycket motion eftersom den var så backig. Men det såg ut som det gav lön för mödan med fin utsikt där uppe när man väl kommit upp.

Lisbeth

Bloggblad sa...

Lisbeth: Ramunderberget är det finaste vi har så här års när kanalen är tömd.
Skönt att gå promenaden via nätet... mindre svettigt!

mossfolk sa...

Ja, den här sena novembersolen gav verkligen lite energi. Så härligt! Och vilken utsikt ni vandrade upp till!

Bloggblad sa...

Mossfolk: Ramunderberget är bara 90 möh, men eftersom det är väldigt brant åt ena hållet och knöligt med mycket upp och ner på toppen, så blir det mer jobb än man tror att ta sig runt. Förr sprang vi femman minst en gång i veckan, men det var för ca 20 kg sedan. Ett fantastiskt omreåde med urskog är det.

Musikanta sa...

Gick från Stinsenparkeringen till Sankt Laurentii - enda promenaden idag. Å andra sidan har jag ett knä som strular så jag har inte vågat mig ut på några längre promenader. Otänkbart med Ramunderberget...

Jag tycker du är väldigt modig som ger dig upp för det branta berget i sällskap med en sprinter. För mig är det svårt att hålla jämna steg med Kent på plan mark!

Bloggblad sa...

Musikanta: Jag är så rädd just för det där med att delar av kroppen ska strejka, så jag försöker att hålla mig i form. Hålla jämna steg med Per går inte, jag hamnar ofta lite efter, men han väntar tålmodigt. Och så är han själv lite förvånad över att han som slutat springa har bättre kondis än jag som går så himla mycket.

Humlan sa...

Vilken fin promenadväg och härligt med novembersol, det är väl precis det vi behöver efter många gråa dagar.

Bloggblad sa...

Humlan: det är extra roligt att få se något annat än de gamla vanliga vyerna. Men solen skiner idag också, och det blir promenad på gamla järnvägsbanken. Alldeles strax. Ska bara.... Först.

Anonym sa...

Mysigt att ha någon att promenera tillsammans med - även om det kan verka som om hen försöker springa ifrån dig.
Man kan flåsa av olika anledningar :)

Kulsprutan

Annika sa...

Jättevackert!
OCH vilken härlig höstdag det bjöds!! Den promenixen hade jag gärna tagit också!
Älskar att vandra!

Bloggblad sa...

Kulsprutan: Ja nån gång om året går vi tillsammans. När vi var nygifta gick vi långpromenader varenda helg, med kaffe i matsäcken. Sen joggade vi ihop i skogen under väldigt många år, fast han fick vänta lite på mig.

Annika: Jag har ju sett dina fantastiska bilder från promenaderna i dina trakter!

Eleonora sa...

Heder åt en sådan kvinna - som kämpar på och bestiger höga berg. Förstår till fullo hur nöjd du måste ha blivit av din prestation. Hoppas det inte var en fastedag .....

Adventskramar

Bloggblad sa...

Eleonora: Jag hade träningsvärk i två dagar... trots att jag går längre sträckor alla lediga dagar annars. Och normalt går jag även måndagar och fredagar när jag inte äter så mycket. Nu har det blivit en sån vana att jag inte tänker på det. Håller du på än?