fredag, februari 28, 2014

Första dagen på resten av mitt liv...

Så kom den då, den där dagen som jag har längtat efter... igår var det avskedskalas och jag är min egen chef numera. Det är drygt ett år sedan jag bestämde mig för att lämna skutan... eller, skolan heter det väl i min värld, två år innan det egentligen är dags.
Tårtan till mina arbetskamrater var lite större än vad den verkar på bilden där den mest ser ut som en munsbit, men det gick åt en med basklav också. Jag är inte längre den bakande sorten, men jag har inte helt glömt handgreppen.
Sista eftermiddagen i mitt trevliga rum med utsikt över berget åt ena hållet och skolgården/ån åt det andra. De elever som jag släpper taget om så här mitt i terminen fick en liten present och även lite godis, och sen pratade vi mest och skojade. Arbetsmoralen var inte särskilt hög igår. Det är synd att jag inte kan visa er bilder på mina jättegoa ungar, de är så fina! Mina kära läsare får nöja sig med att se vad de ser från stolen mitt emot min. 
Blommor från både chefen och arbetskamraterna lyser nu upp hemmet. Dagen före blev jag bjuden på lunch ihop med språkgänget och vår gemensamma chef och mottog kommunens avskedsgåva. Söderköpingsmynt, gångbara enbart i vår stad. Smart present!

Så här lättad såg jag ut när jag kom hem... välkramad och lyckönskad. Nöjd och glad - och har en massa trevliga saker inbokad under våren, så jag tror inte sonen får rätt i sin teori om att jag kommer att längta ihjäl mig efter skolan och gå hemma och ha tråkigt. Maken tror att jag kommer att stå med hans tofflor i handen och ha maten klar när han kommer hem, men jag tror inte att någon av dem får rätt.

14 kommentarer:

Anonym sa...

Grattis till att ha blivit "friherrinna"! Om drygt ett år är det min tur och jag ser verkligen fram emot det... Kram från mig med!

Kerstin (qi, som inte varit inloggad på länge och därför glömt lösenordet...)

Cicki sa...

Grattis till det nya livet. Jag tror inte alls du kommer att få tråkigt och maken får nog hämta sina tofflor själv. Misstänker starkt att dina dagar kommer att innehålla både diktning, musicerande och stärkande promenader.

Cicki sa...

Grattis till det nya livet. Jag tror inte alls du kommer att få tråkigt och maken får nog hämta sina tofflor själv. Misstänker starkt att dina dagar kommer att innehålla både diktning, musicerande och stärkande promenader.

Eleonora sa...

Underbart Marianne att dagen äntligen kom! Grattis till det och att du nu är friherrinna.

Du kommer att ha massor av egna projekt framför dig och det där med tofflor i handen och bordet dukat tills maken kommer hem - det kan du ju alltid ha i åtanke om den dagen kommer då du inget annat har att göra.

Jag känner verkligen med dig, att arbetslivet (det där hos "andra") äntligen fått sitt slut och att du nu bara svarar för dig själv. Har upplevt det då jag också gick 2 år tidigare än jag egentligen skulle ha gjort. Det var det bästa jag någonsin gjort. Men alla tycker vi ju olika, så vem vet, du kanske vill komma tillbaka på vic eller så.

Roligt också att du blev så avfirad med blomster och paket.

Ha det nu så gott och sköt om ditt nya lilla jag. Kram får du från
Eleonora



Klimakteriehäxan sa...

Störtgillar dessa dina ord:
jag är min egen chef numera. Önskar dej jättemycket lycka till!!!

Bloggblad sa...

Qi: Vet du, jag hade ingen aning om vad du heter på riktigt, trots att vi känt varandra som bloggare så länge. Kanske får vi mer tid att pyssla om våra bloggar sen... kanske inte?

Cicki: Jag tror att du har rätt i ditt antagande, jag brukar sällan ha tråkigt utan hittar på nåt att göra.

Eleonora: Tack ska du ha! Jag har bestämt mig för att inte vikariera - MEN - om det kommer några helt nya flyktingbarn brukar vi ha intensivundervisning med dem i ca tre veckor, på förmiddagarna, innan de placeras i klasser. Och det tycker jag är så pass kul, det är tidsbegränsat och jag har gjort det flera gånger så om det blir aktuellt har jag lovat ställa upp. (Om jag inte är uppbokad med annat, men det är jag sällan på förmiddagar.)

Klimakteriehäxan: Tack tack - det kommer lite underhandsinformation förstås. Jag vet ju att du har börjat fundera på hur det blir för dig. Hoppas att du blir lockad!

Musikanta sa...

Jag kan inte tänka mig att stiga upp i ottan längre utan möjligen när det är julotta. Men det är ju helt frivilligt. Bara att helt rå om sin tid helt och fullt och bara syssla med det som man har lust med och för sin egen skull är underbart.

Som du säger, det kan vara roligt med lite tidsbegränsat vik då och då. Då hinner man inte tröttna och så blir det lite klirr i kassan.
Bäst av allt är de långa morgnarna med tidning och i mitt fall te och den lilla eftermiddagsluren efter middagen. Jag saknar inte jobbet det minsta!

Bloggblad sa...

Musikanta: jag kan inte föreställa mig att jag kommer att sakna skolan. Jag har ju barkören - härliga ungar som älskar att sjunga. Inget tjat och tjafs, och så lagom ånga roliga uppdrag.

Anonym sa...

Du kommer inte att ha många lediga moment. Om dom kommer kan du ju alltid sy trikåmuddar till armen (inte foten då ) :)

Grattis till att dagen äntligen kom och att den blev så trevlig.

Kulsprutan

Bloggblad sa...

Kulsprutan: tack tack - det är ju egentligen helt rätt att gratulera att nån har orkat jobba så länge... och HAFT jobb! Det är det inte alla som har. 39 år, lite drygt... fast jag var hemma med småbarn i fyra år. Under den tiden hade jag en kvällskurs i tyska och en förmiddagskurs i svenska som främmande språk, så jag var inte helt ledig.

Inte för ett ögonblick tror jag att jag kommer att få långtråkigt. Då finns bloggen... och lådor att städa... :D

Cecilia N sa...

Stort grattis!

Sov gott! ;-)
(Jag gillar inte att gå upp på morgonen.)

Bloggblad sa...

Cecilia:
Tack! Vi börjar ju båda två nya banor i vår... med delvis gemensam nämnare. (Förr sa man "minsta gemensamma nämnare" vi får väl ändra det till "största"?)

Jag ska nog ändå försöka att hålla skaplig ordning på dygnet, jag har ju lite att göra om dagarna, men skönt att få ett par timmar mer med kudden än under skoldagar.

Annika sa...

Vad härligt det måste kännas!!!
Den där bilden är så jättefin på dig.
Snygg, snygg pensio!!
Njut av ditt nya liv!!

Elisabet. sa...

Underbart, måste det vara!
Så ljuvligt att själv rå sin tid!
Grattis och lycka till!