fredag, februari 21, 2014

Inte visste jag...

...att jag flaxar så med händerna och gestikulerar när jag pratar. Mina barn har genom åren upplyst mig om det, men jag har inte trott dem. I går kväll, i Mosshult där Gärdeserums föreläsningsförening hade månadsträff, var min man med som chaufför och tekniker. Han växte upp där i närheten och anade att minst hälften skulle ha haft hans pappa som lärare i skolan, och så verkade det vara också.

Maken gillar inte att fotografera, så oftast tar han aldrig fram kameran, men igår tog han igen det och knäppte som bara den eftersom det var ljust nog att skippa blixt, därför har jag nu mängder med bevis på hur jag pratar med händerna. På första bilden syns det att jag den här gången hade vänt tunikan åt rätt håll. Efter fadäsen för några år sen, då jag upptäckte mitt i alltihop att fickan satt där bak, så kollar jag noga. Tunikan är min favorit. Visar inget  - döljer allt.
 
 
Jag har lagt märke till att det i de flesta lokaler finns en massa prylar och saker och sladdar och annat som stör mitt estetiska sinne - den här lokalen var inget undantag. Jag har klippt bort en del i vänstra kanten, där stod en orgel med en massa grejer på. 

Jag var orolig för att jag skulle få ett sånt där våldsamt hostanfall som man blir svettig och hes av, förkylningen var inte riktigt helt borta. Men kroppen skötte sig - och det gjorde nog jag med, för efteråt kom arrangören direkt fram och frågade om jag har fler program. Och det har jag ju.
Hur de hade fått in 75 stolar i den lilla lokalen, det fattar jag knappt. Det blev ganska svettigt och varmt, men himla trevligt när de skrattade på rätt ställen och sjöng med som bara den i de sånger som illustrerade det jag berättade om.
I dag flaxar jag inte så mycket... är ganska seg och trött, så jag gläder mig åt att ha ledigt ett par dagar till innan jag gör de sista tre dagarna i skolans värld.

10 kommentarer:

Tankevågor sa...

Verkar som det blev en lyckad stund. Tunikan åt rätt håll och åhörare som hängde med i både viftandet och skratt. :-)

Bloggblad sa...

Tankevågor: Jag var så uppåt när jag kom, att jag hade väldigt svårt att somna.
Dessutom var det helt fruktansvärd ljudnivå vid fikat efteråt - min hörapparater vet ju inte riktigt vem jag lyssnar på, de så tar in lite för mycket ljud. En släkting med man var där, så jag ville ju prata med dem, annars hade jag nog stuckit tidigt.
Det är otroligt så olika publik kan vara! Sitter de utspridda vid kaffebord blir de blygare och tystare - är kanske rädda för att utmärka sig och skratta? Här satt de så tätt att skratten också kom tätt.

Anonym sa...

Du kommer att vara uppbokad så mycket att du får svårt att planera dina Mallisresor när du går i pension :)

Grattis till ytterligare en succé!

Då är blondare än vanligt på fotona, eller hur?

Kulsprutan

Anonym sa...

Ska stå ´du´ i st f ´då´ i sista meningen i kommentaren härovan.

Kulsprutan

Bloggblad sa...

Kulsprutan: Tid kommer jag kanske att ha, värre är med råd. Eller "owåda" som man säger här. Måste göra många shower då...

Jorå, du ser rätt. Det blev lite fler slingor än vanligt, men jag har vant mig nu. Blånds häv mår fann... you know.

Anonym sa...

Det var en lyckad kväll! Vi har hört mycket beröm om din föreläsning.
Och vi la´inte märke till något viftande!
Bernt Och Ingrid

Bloggblad sa...

Bernt och Ingrid: Det gläder mig att höra! Det var ju tack vare er som jag fick erbjudandet att komma!

Annika sa...

Det gör min make också, gestikulerar mkt och talar med händerna.

Härligt att allt gick SÅ bra. Skulle önska att jag fick se sig "in action"


Bloggblad sa...

Annika: Min man använder bara höger hand när han pratar... :) Fast han tror mig inte.

Det blir väl när jag gör min USA-turné... :)

Musikanta sa...

Fantastiskt att det var så mycket folk och kul att det gick så bra. Nu har du framtiden ordnad för dig! Det är klart att man måste gestikulera, kan väl bara inte stå rakt upp och ner och bara prata...
I